Det misstänkta övergreppet ska ha inträffat i slutet av februari på ett hotell i Stockholm, rapporterar Metro. Kvinnan som anmält övergreppet hade tillsammans med den misstänkte förövaren tagit in på ett hotellrum för att ha sex, men mannen blev våldsam.

Enligt åtalet blev kvinnan biten i halsen, fick ett hårt tag om halsen och hår bortslitet. Mannen ska också ha hållit fast kvinnan och gnuggat och slagit mot hennes underliv, vilket bevittnades av en väninna som då befann sig i rummet.

De två nämndemän, som är politiskt tillsatta, ville fria bland annat på grund av att: ”Det har inte varit frågan om något bråk eller slagsmål, så som man tänker sig att en våldtäkt ska vara”, ”NN har inte försökt rymma och hon passade inte på att lämna rummet när hon skulle hämta sin väninna”, ”Hon kan ha förorsakat blessyrerna själv” och ”NN:s berättelse är naiv och kan inte leva upp till verkligheten”.

Skiljaktig mening

Rådmannen och en tredje nämndeman delar inte den uppfattningen. I domen från Stockholms tingsrätt anför de ”skiljaktig mening”, eftersom de menar det är ställt utom rimligt tvivel att mannen agerat på det sätt som beskrivs i åtalet. De ansåg att bevisningen i form av skador på kvinnan, säkrade blodspår, vittnesmål räckte för att döma mannen för våldtäkt till fängelse i två år och tre månader och skriver bland annat:

”Vi anser vidare att NN:s berättelse varit fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter och svårförklarliga moment, också i de fall hon blivit pressad under förhöret”.

För friande dom vid oenighet i en rätt om fyra räcker det med två som vill fria.

Upprörande formuleringar

Feministiskt perspektiv bad Jenny Westerstrand, jurist som forskar om mäns våld mot kvinnor, kommentera den friande domen.

– Formuleringarna är gripna ur en tankevärld som saknar stöd i forskning och sedan länge inhämtad kunskap. Det är upprörande om domar grundas på dylika föreställningar, säger hon.

– Resonemangen bär tydliga spår av de stereotypa föreställningar jag hittat i det material jag undersökt. Här märks också det jag kallar omständighetsbanala påståenden, som förs fram om bevisningen. Här anför de tilltalade saker som att ”om jag hade våldtagit henne hade hon inte kunnat gå sen”, och ”när en man slår blir det märken”. Det här ekar av samma nästan barnsliga – för den som kan ämnet – föreställningar om sexuellt våld och dess konsekvenser. Det står klart att utbildning av de som ska agera i rättsvårdande roller är akut.