”Det internationella samfundet behöver utveckla en övergripande global strategi för att ta itu med klimatdriven migration, och koppla den till mänskliga rättigheter och utvecklingsagendan. Själv jobbar jag intensivt med att stötta kvinnor i det småskaliga fisket”, skriver Linnéa Engström (MP) inför ett EU-val där högerextrema storsatsar.
Två stora högnivå-konferenser i Bryssel har på senare tid lyft arbetet med klimaträttvisa och feminism. Det är mycket glädjande, äntligen får frågan den uppmärksamhet den förtjänar. Nästa års EU-val kan bli det viktigaste någonsin. Högerextrema krafter storsatsar. Steve Bannon, tidigare chefsstrateg i USA:s president Donald Trump och grundare av Breibart (den högerextrema nyhetssida som bland annat bidrog till Trumps seger) har aviserat att han planerar att delta i EU-valet för att underminera och splittra unionen.
Den politiska krisen när det gäller migration till Europa och en nästan total brist på ledarskap för att ta itu med utmaningen med klimatdriven migration och klimatflyktingar kommer att påverka valet. Här gäller det att de progressiva rörelserna är på hugget och erbjuder lösningar som säkrar mänskliga rättigheter.
Klimatförändringen förvärrar ojämställdheten. Kvinnor och flickor är akut sårbara inför klimatrelaterade katastrofer och förändringar. Kvinnor utgör 70 procent av de 1,3 miljarder som lever i fattigdom över hela världen, som ofta bor i områden som är utsatta för översvämningar, stigande havsnivåer, torka och stormar. Kvinnor är också särskilt sårbara för våld, exploatering och människohandel i samband med klimatrelaterade katastrofer.
Det internationella samfundet behöver utveckla en övergripande global strategi för att ta itu med klimatdriven migration, och koppla den till mänskliga rättigheter och utvecklingsagendan. Själv jobbar jag intensivt med att stötta kvinnor i det småskaliga fisket. Det nya fiskeavtalet mellan EU och Elfenbenskusten har potentialen att ändra livet för landets kvinnor som arbetar i fiskeindustrin, och för deras familjer.
Precis som i de flesta Västafrikanska länder är fisk den främsta källan till protein för Elfenbenskustens befolkning. Konkurrens med industriella fartyg och oljeutvinning begränsar det småskaliga lokala fiskets möjligheter. Kvinnor som arbetar i sektorn har bara tillgång till fisk under fyra månader av året. Resten av tiden måste de köpa importerad fisk, landad i hamnen i Abidjan, och som säljs av mellanhänder vars enda mål är att pressa ur så hög vinst som möjligt. Billig råvara av god kvalitet är inte tillgänglig för Elfenbenskustens fiskprocessorer.
En råvara som skulle kunna hjälpa kvinnor i fisket är så kallad ”falsk tonfisk” som landas av europeiska fartyg i huvudstaden Abidjan inom ramen för fiskeavtalet mellan EU och Elfenbenskusten. Skadad tonfisk som inte används av konservfabriker utgör ”falsk tonfisk”. Denna ”falska tonfisk” uppskattas utgöra mellan 5 och 8 tusen ton per år. Under de senaste åren har europeiska båtar landat i genomsnitt 48 ton ”falsk tonfisk” per landning. Om den här fisken kunde nå kvinnor i fiskeindustrin direkt, skulle det kunna utgöra en viktig råvara för att stärka deras situation.
Under förhandlingarna av det nya fiskeavtalet med Elfenbenskusten begärde kvinnorna i fiskeindustrin att landningen av ”falsk tonfisk” och försäljningen via kvinnornas nationella organisation skulle skrivas in i protokollet.
EU meddelade att i och med det nya avtalet så kommer den lokala marknaden få 10 000 ton ”falsk tonfisk”. Det steget är välkommet men det är viktigt att insatsen har jämställdhetsperspektivet som högsta prioritet så att kvinnornas kooperativ får tillgång till fisken, snarare än de mellanhänder som driver upp priserna.
Under fiskeavtalets gemensamma utskottsmöte som hölls i januari i år var alla parter överens om att sektorsstödet också skulle kunna användas för att förbättra kvinnornas tillgång till råvara. Frågan om fisk till kvinnor i Västafrika kan verka som en liten sak i sammanhanget. Men vi måste arbeta både på hemmaplan och globalt för att mota klimatförändringarnas och överfiskets konsekvenser.
På grund av klimatinducerad torka så förlorar många bönder sin möjlighet till försörjning och söker sig då till fiskesektorn, vilket driver på problemen med överfiske. Vi måste bygga motståndskraft i de allra mest utsatta samhällena och på så vis förhindra stora konsekvenser för mänskliga rättigheter så som klimatdriven migration.
”Den här gången röstar jag” är ett projekt för att få fler att rösta i EU-valet som drivs av EU-parlamentets representation i Sverige. Gå in på hemsidan och registrera dig!
