För att kunna motarbeta klassamhällets orättvisor är det viktigt att beakta att dagens svenska arbetarklass till stor del består av rasifierade och kvinnor. Det hävdar Anders Neergaard, professor i sociologi, i rapporten Klassamhällets rasifiering i arbetslivet. Inom ramen för det fackliga institutet Katalys projekt Klass i Sverige argumenterar Neergaard för en ny förståelse av hur klass står i relation till ojämlikhet på grund av utseende och födelseland.

Neergaard identifierar en växande klyfta mellan å ena sidan arbeten med höga kvalifikationskrav och höga löner eller å den andra arbeten med låga krav och låga löner. Industriarbetarklassen har blivit allt mindre medan arbetarna inom vården i den offentliga och den privata tjänstesektorn blivit allt fler. I dessa växande sektorer är en stor del arbetare kvinnor och av utländsk härkomst.

Migrationspolitik och klass

Han beskriver också hur frågor om migration påverkar rasifieringen av den nya arbetarklassen. Hårdare krav och förändrade förutsättningar för flyktingar och invandrare slår sönder migranter i olika grupper och skapar hierarkier. Migranten med permanent uppehållstillstånd befinner sig i en helt annan situation än den som har fått tillfälligt uppehållstillstånd, den som väntar på besked, den som fått avslag och den som gått under jorden. Den som inte har krav på försörjning har en annan utgångspunkt än den som måste ta vilket jobb som helst.

”Det finns numera studier som visar att (för) snabb arbetsmarknadsintegration inte nödvändigtvis är positivt. Det kan dels innebära att man inte fullt ut nyttjar människors kompetens genom att pressa in dem i anställningar som de är överkvalificerade för, istället för att arbeta för en matchning mellan deras kompetenser och yrke genom vidareutbildning och praktik. Dels kan en snabb arbetsmarknadsintegration innebära att individer som har lägre kvalifikationer trängs ut från arbetsmarknaden på grund av att överkvalificerade uppbär deras anställningar”, skriver Neergaard.

Med andra ord kan arbetsmarknadsåtgärder riktade mot invandrare leda till att överkvalificerade personer får arbeten och försämrar chanserna för de som har mindre kvalificeringar, istället för att personer matchas till rätt arbete.

Arbetarklassen har förändrats genom den nyliberala globaliseringen och den nya svenska migrationspolitiken. I dag är en stor del av den svenska arbetarklassen rasifierad. Polariseringen på arbetsmarknaden har bidragit till ökade klyftor mellan dem med svensk bakgrund och dem med utländsk bakgrund. Häri ligger ett problem som Neergaard pekar ut och beskriver som fackföreningarnas nya utmaning. Enligt honom måste vi förstå den svenska arbetarklassens nya form för att kunna arbeta mot klassamhället. För samtidigt som den rasifierade arbetarklassen växer så har även andelen Sverigedemokrater i LO ökat. Neergaard menar att det krävs en facklig antirasism som kan arbeta parallellt med den fackliga feminismen, för att föra en kamp mot flera förtryck.

Vad har du fått för reaktioner på rapporten?

– Jag blev jätteglad när jag såg Elise Karlssons essä i Dagens arena. Förståelsen för att den svenska arbetarklassen relativt sett är dominerad av kvinnor och rasifierade är någonting som en hel del har svårt att se. I den fackliga diskussionen om invandrare ses det ofta som något slags problem som ska hanteras, antingen så är det hur vi ska hantera migrationspolitiken eller hur vi ska hantera att invandrare är överrepresenterade bland de arbetslösa, säger Anders Neergaard.

Vad skulle du önska att rapporten leder till?

– Som jag försöker tydliggöra i rapporten behövs en förståelse för hur arbetarklassen ser ut. Detta är centralt för att bygga en stark facklig rörelse. Jag brukar säga att man kan vara intresserad av min forskning för att man tycker att antirasismen är viktig, men även om man bara vill fokusera på klass och situationen för arbetarklassen så måste kunskap om hur kvinnor och rasifierade har det inom arbetarklassen spela en större roll för en framgångsrik facklig politisk utveckling och politisk kamp.