”Det är dags att ta strid för en feministisk politik som också gör avtryck på vart pengarna går och vilka prioriteringar som görs. En strid för ett öppet, feministiskt och avmilitariserat Europa”, skriver Malin Björk (V) med anledning av pågående förhandlingar om EU:s långtidsbudget.
Den feministiska kampen handlar till stor del om att förändra lagar och regler. Historiskt har det gällt till exempel rösträtten, rätten till abort och lagstiftning för lika lön. Senaste framgången i Sverige är den outtröttliga feministiska kampen för att bekämpa sexuellt våld genom samtyckeslagstiftningen. Men parallellt med kampen för progressiv lagstiftning måste vi också kräva feministiska förändringar i den ekonomiska politiken.
Som feminister får vi inte skygga undan för att kräva vår rätt även i sammanhang som mest brukar förknippas med torra siffror. Det är med siffror och budgetposter som vi feministiska politiker kan sätta handling bakom våra ord. Om en lagstadgad rätt till abort inte kombineras med att vi genom offentlig finansiering garanterar att alla kvinnor faktiskt har råd med abortvård blir det en rättighet som bara finns på papper.
Detta är liberala feministers ständiga dilemma: De vill gärna se rättigheter på papper men de får inte krocka med den fria marknaden eller, gud förbjude, innebära höjda skatter. Ett typexempel när feminismen bara når halvvägs är när liberala kollegor i EU-parlamentet gärna skriver under på att abort ska vara lagligt, men inte vill ställa några krav på om eller hur den ska finansieras.
Som Vänsterpartiets ledamot i EU-parlamentet arbetar jag konsekvent med att flytta fram de feministiska positionerna i den ekonomiska politiken. Det har bland annat inneburit att jag som jämställdhetsutskottets budgetrapportör gått igenom EU:s budget för nästa år och skrivit in ändringar som skulle innebära verkliga förbättringar för kvinnors rättigheter.
Jämställdhetsutskottet röstade sedan igenom totalt drygt 40 ändringsförslag till EU:s budget. Det rörde sig till exempel om satsningar för att motverka diskriminering på arbetsmarknaden, implementerandet av jämställdhetskraven i EU:s handelspolitik, förbättrandet av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa (inklusive abortvård) världen över och se till att på allvar ta kampen mot all former av våld mot kvinnor, flickor, och hbtq-personer.
Inga av ändringsförslagen gick igenom när de röstades om i EU-parlamentet förra månaden, eftersom de stora politiska grupperna (Socialdemokraterna och högerkonservativa EPP) redan gjort upp om budgeten på förhand. Ändå var det viktigt att ledamöterna fick se dessa satsningar på pränt, för att visa att feminism också måste översättas i konkreta satsningar och ändrade prioriteringar.
Det var också därför som jag och min italienska kollega Eleonora Forenza gav oss på EU:s handelspolitik. Feminism och kvinnors rättigheter måste lyftas i de sammanhang där de med ekonomisk makt är vana vid att härja fritt. I vårt betänkande, som EU-parlamentet ställde sig bakom i mars, kräver vi att EU:s (alltså även Sveriges) handelspolitik måste främja jämställdhet på en rad olika sätt.
Nu är det dags att göra våra feministiska röster hörda i förhandlingarna kring EU:s långtidsbudget för åren 2021-2017. Förhandlingarna om den pågår för fullt mellan EU-kommissionen, EU-parlamentet, och rådet (EU:s medlemsländer). Men utifrån förslagen på bordet är det redan tydligt för mig att vi som feminister måste sätta klackarna i backen. Den föreslagna budgeten är EU en anti-feministisk budget.
Förslaget som kommissionen lagt innebär att EU vill lägga alltmer resurser på fästning Europa-politiken och stänga Europas gränser för människor på flykt. Men inte nog med detta. EU-ledarna har tydligt deklarerat att nu vill de styra om budgeten och satsa på att bygga upp det militära samarbetet.
Frankrikes president Macron och Tysklands förbundskansler Merkel hymlar inte utan säger rent ut att de vill ha just en överstatlig EU-armé. Vi ser med andra ord en skenande upprustningslogik.
EU-kommissionen har föreslagit att budgetposten för ”migration och gränskontroll” ska mer än fördubblats jämfört med den nuvarande långtidsbudgeten, till 350 miljarder kronor. Pengar som ska gå till ”säkerhet och försvar” ska öka med 50 procent, till 280 miljarder kronor. Vi ser alltså en budget för en militariserad superstat som ska stänga människor ute, men som inte klarar av att satsa tillräckligt på klimatet, sociala rättigheter eller kvinnors rättigheter.
Det är dags att ta strid för en feministisk politik som också gör avtryck på vart pengarna går och vilka prioriteringar som görs. En strid för ett öppet, feministiskt och avmilitariserat Europa.
