Startsida - Nyheter

Förbjudna kroppar och förbjudna rörelser i kjol

– Skirtpower handlar om kjolen som tvetydig symbol för samhällets syn på våra kroppar. Om regler för manligt, kvinnligt och uttryck för sexualitet, säger Carl Olof Berg till Ninos Josef när de träffas för att prata om funkofobi, vikten av ett normbrytande arbete och den konstnärliga processen.

På Järntorget i Göteborg finns Spinnstudion. Det är Göteborgs första tillgängliganpassade dansstudio och där huserar Danskompaniet Spinn sedan två år tillbaka. Danskompaniet är i dag aktuella med föreställningen Skirtpower där rå sexualitet och sensualism förstärker koreografen Carl Olof Bergs normkritiska konstnärskap.

Carl Olof Berg är ursprungligen från Karlstad och utbildad koreograf vid Danshögskolan i Stockholm. Han är en av Sveriges främsta genreöverskridande konstnärer när han självsäkert rör sig mellan scenkonst i alla former, film och nu senast i Hemma hos dig med Carl Olof. En föreställning där du som privatperson kan låna hem koreografen.

Berätta lite om dig själv, vem är Carl Olof Berg och vad gör han?

– Jag arbetar med frågor om queer maskulinitet, sexualitet och prestige i min konstnärliga praktik som koreograf. De senaste åren har jag bland annat turnerat med Hemma hos dig med Carl Olof där du som privatperson kan låna hem mig mot en kopp kaffe och välja mellan tre olika koreografier. Jag har också nyligen regisserat Rapport från ett omklädningsrum för Västmanlands teater och Sisu som turnerar i killarnas omklädningsrum och Hopp och hinder för Regionteater väst om käpphäst ridning i en hockeyrink. Mitt uppdrag är att leda en konstnärlig vision fram till ett publikt möte. Jag ser varje ny produktion och föreställning som en dialog, ett gruppsamtal mellan oss i ensemblen som jag leder och att själva föreställning vid premiär är en manifestation av hur långt vi kom i samtalet just den här gången. Ett samtal där alla kan vara närvarande i just de tankar och kroppar de är under repetitions processen. Sedan fortsätter föreställningen samtala med den publik den möter under spelperioden. Jag tänker att jag vill bereda en inramad plats för de medverkandes eget konstnärliga arbete oavsett om de är dansare, musiker, scenografer eller fotografer.

Hur kom du i kontakt med Danskompaniet Spinn?

– Jag har tidigare arbetat med Spinn-dansaren Emilia Wärff och pratat om ett gemensamt intresse för ett samarbete. Sedan blev jag inbjuden av Spinn som svensk gäst koreograf till det internationella koreografi-labbet ”Moving beyond inclusion” 2016 i Uddevalla, där så kallade integrerade danskompanier från hela Europa medverkade. Spinns arbete kring kropp och funktion intresserar mig och tangerar min egna forskning. För mig som identifierar mig som queer och homosexuell ser jag tydligt likheterna i hur medicinen genom historien definierat vilka kroppar som är onormala respektive dysfunktionella. Oavsett om det gäller sexualitet, funktionalitet eller estetik.

– Skirtpower handlar om kjolen som tvetydig symbol för samhällets syn på våra kroppar. Om regler för manligt, kvinnligt och uttryck för sexualitet. Om att kjolen genom historien varit ett plagg som kommunicerat maskulinitet och makt, men där den i dag är så tydligt kvinnligt kodad. Skirtpower är en studie kring förbjudna kroppar och förbjudna rörelser i kjol, om sexualitet, makt och ömhet.

Hur har processen sett ut?

– Intensiv, minst sagt! Uppdraget var att skapa ett 50 minuter långt dansverk på sex veckor för de tre dansarna Emilia Wärff, Aristide Rontini, Izabell Makiela och livemusikern/kompositören Lisen Rylander Löve. Jag föreslog Spinns konstnärliga ledare Veera Suvalo Grimberg att jag ville göra en studie kring kjolen som maktplagg. Om samhällets förväntningar på vilken kropp som förväntas bära upp kjolen. Jag har precis kommit från ett antal produktioner på institutionsteater så det som präglade processen mest var att göra en stor liten föreställning i frigrupp-format. Spinn är en viktig del av ett internationellt nätverk av danskompanier där fysiska funktionsvariationer på olika sätt brutit mark i synen på vem som är en dansare men också publikens behov av fler kroppar och berättelser på scenen.

Diskuterades ämnen såsom funkofobi? Har du reflekterat kring inkluderingen av scenkonstnärer med funktionsnedsättningar?

– Skirtpower handlar om sensualitet, ömhet, rå styrka och sexualitet. Jag skulle ljuga om jag sa att vi suttit och diskuterat just funkofobi som begrepp. Vi har mer diskuterat olika scener i Göteborgsområdet ur tillgänglighetsaspekt men inte huruvida de skulle vara en del av en funkofob struktur. Jag får syn på hur språket är normerande och ibland vanemässigt exkluderande. Där en inkludering av fler funktionaliteter i rummet istället skapar fler specifika ord för rörelse. Och att jag hittar fler ord för de uppgifter jag ger dansarna. Att inse att det finns en palett av sätt att röra sig genom rummet oavsett om du är rullstolsburen eller ej.

– Jag ser ju hur homofobi och transfobi är sammanlänkade och i Skirtpower handlade det lika mycket om vilka manliga, kvinnliga och funktionella kroppar som tar plats i kjolen. I ett större samtal har jag reflekterat över vilka kroppar som får synas på scenen i relation till rasifiering, könsuttryck och funktionalitet. Jag tänker lika ofta på vilka ickenormativa kroppar som får tillträde till de olika maktpositionerna inom scenkonst. Det är nödvändigt att prata om vilka strukturer som avgör vems kropp som får ta plats på scen men lika viktigt att prata om hur scenkonstnärer med till exempel funktionsvariationer är koreografer, programmerare och chefer. Det gör mig ödmjuk inför min egen maktposition och de möjligheter jag har att driva ett medvetet förändringsarbete. Jag är trots allt en vit, medelålders cis-man från medelklassen även om jag identifierar mig som bög och queer.

Hur har reaktionerna från publiken varit?

– Alltså, jag är ju helt partisk och är så stolt över den här produktionen och jag har ju bara sett föreställningen med full salong på premiären som var helt magisk om du frågar mig. Några tyckte att det var för mycket teknik i föreställningen. Men folk stod upp och många grät och verkade tydligt berörda och pratade om ömhet, sexualitet och styrka. Den ska ju ut igen på turné i november i Vara och då ska jag vara där och följa det fortsatta publikmötet.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV