Antalet avslag på fortsatt sjukpenning har mer än fördubblats på ett år, särskilt vanligt är nekande beslut efter 180 dagar då den försäkrade ska prövas mot ”normalt förekommande arbeten” på arbetsmarknaden. Enligt en dom 2008 ska ett ”normalt förekommande arbete” kräva normal prestation och en person ska klara av det med ingen eller nästan ingen anpassning av arbetet till sina funktionshinder eller medicinska besvär.

Ett kritiserat begrepp, öppet för diametralt motsatta tolkningar, vars definition kassan struntar blankt i, enligt kritikerna. Ytterligare en utredning ska bringa reda i den oredan, enligt socialministern.

– Vill regeringen att Försäkringskassan ska ändra sin tillämpning måste den antingen ändra lagstiftningen eller vänta in vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen, säger Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet och tidigare ledamot i Försäkringskassans vetenskapliga råd. Enligt grundlagen får regeringen inte lägga sig i en myndighets tillämpning, så en utredning är ett slag i luften, om inte avsikten är att utreda en lagändring. För vad ska annars utredas – och av vem?

Nolltoleransuppdrag

Under 2018 kommer dessutom Högsta förvaltningsdomstolen ta upp två ärenden om just begreppet ”normalt förekommande arbete”.

Det var efter att regeringen skrev in målet om högst nio årliga sjukdagar i regleringsbrevet till Försäkringskassan tog avslagen fart. Ett samband som socialminister Annika Strandhäll fortsatt slår ifrån sig. Någon skepsis mot tidsgränserna finns inte i de elva punkter som hon gick ut med nyligen. För att den sjuka inte ska trilla mellan stolarna när Försäkringskassan beslutar om arbetsförmågan, medan Arbetsförmedlingens bedömning går på tvärs, har socialministern att gett ett uppdrag – ett nolltoleransuppdrag – till de båda myndigheterna att gemensamt se till att övergången dem emellan fungerar.

Att nära hälften av läkarintygen underkänns ska kassan råda bot på genom ett ökat och bättre samarbete med vården och läkarna.

– Att Försäkringskassan får i uppdrag att ändra arbetssättet på andra myndigheter och sjukvården är ett slag i luften eftersom varje myndighet har ett självständigt regelverk. Vårdens arbete definieras dessutom utifrån hälso- och sjukvårdslagstiftningen, säger Mannelqvist.

Strider mot socialförsäkringsbalken

Arbetslinjen betonas i 11-punktsprogrammet snarare än att den som har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom har rätt till ersättning enligt socialförsäkringsbalken. I den finns ingen begränsning kopplad till nio dagar. Enligt Ruth Mannelqvist har regeringens målsättning fått Försäkringskassan att göra betydligt mer inskränkta tolkningar av begreppet arbetsförmåga för att de ska kunna nå målet nio dagar. Politiska målsättningar styr hur lagen ska tolkas och tillämpas, vilket varken överensstämmer med grundlag eller är rättssäkert.

– Det som oroar mig är att regeringen verkar vara på väg tillbaka mot yrkesbeskrivningar som i aktivitetsförmågeutredningen, säger Ruth Mannelqvist.

Den tidigare metoden där den sjukskrivne jämfördes mot en lista på cirka 40 yrken blev starkt kritiserad av bland annat Inspektionen för socialförsäkringar, som ifrågasatte om det underlag som beskrev vilken typ av arbetsförmåga som krävdes för de olika yrkena verkligen stämde.

– Vad de olika yrkena kräver var en allt igenom teoretisk konstruktion och helt felaktigt. Dessutom skiljer sig innehållet i ett och samma yrke åt beroende på arbetsgivare.

För att ytterligare säkerhetsställa att sjukförsäkringen fungerar enligt regeringens intentioner ska en nationell utredare utses.