För tredje året i rad bjuder organisationen Scensverige in till Stolt scenkonst på Europride House vid Kulturhuset/Stadsteatern. Feministiskt perspektiv har pratat med verksamhetschefen Ulricha Johnson och guidar genom programmet som slutar idag, fredag.
På sin hemsida beskriver Scensverige sitt uppdrag som ”att främja den svenska scenkonstens utveckling och utöka de internationella relationerna genom samarbete och idéutbyte samt genom att sprida kunskap och information inom scenkonsten.” Organisationen som tidigare gick under namnet Teaterunionen är del av International Theatre Institute där det finns flera kommittéer och arbetsgrupper, men än så länge ingen specifik för hbtq-konstnärer. Ulricha Johnson har därför initierat en ny internationell arbetsgrupp för att lyfta hbtq-frågor.
– För närvarande ingår Finland, USA och Georgien bland annat, berättar hon.
Stolt scenkonsts program för torsdagen inleds med panelsamtalet ”Potraying hate crimes” med inbjudna gäster från just Georgien och Arts Research Institute of Georgia (ARI). Verkligheten för landets transpersoner är hård och våldet mot gruppen har de senaste åren varit dödligt. Tre transkvinnor som alla medverkat i georgisk TV har mördats sedan 2014 och media anses ha spelat en roll i detta, då de ska ha använt framförallt transfemininas kontroversiella ställning för att skapa sensation och höga tittarsiffror. I ett samtal med skådespelaren Per Öhagen, från Stockholms stadsteater Skärholmen, diskuterar representanter från ARI hur scenkonsten kan berätta dessa smärtsamma historier och samtidigt göra dem möjliga för en publik att ta in.
– Vi har dessutom fått pengar från Svenska institutet för att fortsätta samarbetet och ska göra ett mer djuplodande projekt med ARI för att lyfta transfrågan i Georgien, berättar Ulricha Johnson.
Föräldrarna och jobbet
På torsdagskvällen presenterar ryska Teatr.doc den dokumentära föreställningen ”Out of the closet”, om homosexuella som kommer ut. Det är ett första försök att prata om den känsliga situationen i Ryssland på teaterscenen. Pjäsen har tidigare spelats i Moskva och Johnson betonar det unika med tillställningen.
– Teatr.doc är ett väldigt modigt teaterkompani. Det är otroligt ovanligt att prata om att vara öppet homosexuell i Ryssland, så det är lite ”once in a lifetime”. Efter föreställningen blir det samtal med Sanna Samuelsson, som själv är queer och journalist. Det kommer bli…ja…, avbryter Johnson sig själv med en förväntansfull suck.
”Våra karaktärer, homosexuella i varierande åldrar och social status, ger olika perspektiv på frågan. Några känner det som att de lever med två tabun: föräldrarna och jobbet. Andra, i en sorts automatisk homofobiattack, letar efter korrektion i kyrkan. Några blir påkomna och fortsätter ljuga utan att tänka efter, eftersom de vet att även deras föräldrar är bekvämare med lögnen”, beskriver Teatr.doc sin föreställning på Stolt scenkonsts hemsida.
Scenkonst med hög kvalitet
Fredagen inleds med Lesbisk frukost för alla ”som har, vill ha, eller har haft lesbiska erfarenheter”. 90-tals rullen ”Fucking Åmål” visas och frukost finns för en billig peng (alla betalar efter förmåga). Förtäringen är vegetarisk/vegansk och kaffet utlovas komma från ”en aldrig sinande källa”. Efter filmen blir det panelsamtal ”där olika personer kopplade till film- och teatervärlden diskuterar Fucking Åmål, lesbisk film och lesbisk scenkonst”.
Eftermiddagen bjuder på ett längre seminarium med performanceartisten och regissören Lois Weaver, som ”delar med sig av sin erfarenhet och ställer frågor om vad det innebär att vara queer och att vara femme, genom hennes modell för publika diskussioner; Long Table. En middagsbjudning strukturerad med etikett där konversationen är den enda rätten”. Även denna punkt vill Johnson lyfta lite extra.
– Får jag bara säga två saker så blir det ”Out of the closet” och Lois Weaver. Det är en chans att se internationell scenkonst med hög kvalitet, som är här för Stockholm Pride.
Föreställningen ”Zebrafinken”, av och med Carlos Romero Cruz, avslutar fredagskvällen. En examensföreställning från Stockholms Dramatiska högskola, där Cruz tidigare studerat. Pjäsen beskrivs som ”en gripande reflektion över skoltidens utanförskap” och avhandlar ”områden som identitet, självkänsla och längtan efter att passa in”. Genom dragpersonan Carnita Molida skildras tonårens skörhet, teaterns fristad och en oförstående vuxenvärld.
