”En trovärdig politik kan inte med ena handen stödja aktivister och journalister, och med den andra beväpna regimer som slår ned deras kamp”, skriver IKFF:s generalsekreterare Malin Nilsson och uppmanar Sveriges politiker att gå från ord till handling och stoppa vapenexporten till Saudiarabien.
Det förmodade mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi har väckt avsky världen över. Khashoggis arbete var ett hot mot monarkins absoluta makt, vilket tvingade honom att gå i exil 2017. Men det skyddade honom inte. Khashoggis öde är minst sagt fruktansvärt och det har återigen satt ljus på situationen för pressfriheten och de som kämpar för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.
I USA har röster höjts mot Saudiarabien, att det som hänt måste leda till konsekvenser för den nära allierade diktaturen. Nu ifrågasätts vapenexporten, en känslig fråga där vinstintressen står mot grundläggande mänskliga rättigheter. Tyskland har stoppat sin vapenexport till landet till dess att händelsen är utredd.
Även Sverige exporterar vapen till Saudiarabien. År efter år har dubbelmoral rått när det kommer till svensk politik som å ena sidan står upp för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors, å andra sidan åker på säljarresor med näringslivet till Riyadh och leende skakar hand med dem som förtrycker sin egen befolkning.
Trots fina ord om en liberalisering av landets stränga lagar är Saudiarabien alltjämt en diktatur som präglas av ett djupt patriarkalt förtryck, utrustad med en stark militärmakt som används i grannlandet Jemen, där en fruktansvärd humanitär katastrof pågår.
Saudiarabien är en stat som förvägrar sin befolkning grundläggande rättigheter, som fängslar och torterar människor, som inte tillåter fri media och yttrandefrihet, som ser kvinnor som mäns ägodelar och där det civila samhället kämpar med fara för sina liv för att skapa ett bättre samhälle. Motståndet mot kvinnors mänskliga rättigheter är kompakt.
Saudiarabien har under de senaste månaderna slagit ner hårt mot kvinnorättsaktivister, som arresterats med hänvisning till nationell säkerhet och stämplats som förrädare. När stater som Saudiarabien slår ned kvinnliga människorättsförsvarare, slår de inte bara ned nyckelaktörer för bredare social förändring, de hindrar kvinnors politiska deltagande.
I våras trädde en ny svensk vapenexportlagstiftning i kraft. Den säger att demokratisk status ska utgöra ett centralt villkor och att allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, eller grava brister i mottagarens demokratiska status ska utgöra hinder för beviljande av tillstånd. Det är bra, men formuleringarna är varken starka eller tydliga.
Lagen är medvetet luddig. Luddighet i lagtext och ramverk skapar stort utrymme för uttolkning och öppnar för kryphål. Hinder är inget absolut förbud.
I frågan om Sveriges vapenexport till Saudiarabien, men också andra icke-demokratiska stater som Thailand, Filipinerna och Förenade arabemiraten, har andra intressen, däribland ekonomiska, fått gå före respekten för mänskliga rättigheter. Men mänskliga rättigheter är inget man kan välja att stå upp för ibland. Om regeringen väljer vapenexport, väljer den aktivt bort människors rättigheter. En trovärdig politik kan inte med ena handen stödja aktivister och journalister, och med den andra beväpna regimer som slår ned deras kamp.
Här har också svenskt näringsliv ett stort ansvar. Inför att regeringen 2015 beslutade att inte förlänga det militära samförståndsavtalet med Saudiarabien gick 31 näringslivstoppar ut och varnade för att det skulle påverka exporten till landet negativt. I Dagens nyheter skrev de ”Genom dialog och utbyte kan vi förmedla förståelse och sprida grundläggande värderingar kring rättssystem, civila rättigheter och hållbart företagande. Genom affärskontakterna har vi unika kontaktytor till andra samhällen.” Frågan är på vilket sätt de har bidragit till en förbättrad situation för mänskliga rättigheter i Saudiarabien?
Vapenexporten måste sluta att verka under ett undantagstillstånd i svensk politik. En humanitär stormakt som står upp för mänskliga rättigheter och demokrati, stoltserar med engagemanget i FN, ett progressivt bistånds- och klimatarbete, och en feministisk utrikespolitik, måste också fatta beslut som speglar den inriktningen. När en stat om och om igen begår övergrepp på sina medborgare måste det få konsekvenser. Nu måste Sveriges politiker gå från ord till handling och stoppa all vapenexport till diktaturer som Saudiarabien och arbeta för att alla EU-länder gör detsamma.
