”Feministiskt initiativ fördömer och motsätter sig alla former av tortyr och vill uttrycka vår starka solidaritet med offren och vår vilja till förändring”, skriver tre partiföreträdare på FN-dagen till stöd för överlevare av tortyr och kräver att Sverige tar ansvar för tortyrens konsekvenser, både globalt och på hemmaplan.
Den 26 juni är internationella dagen till stöd för tortyroffer. Amnesty international definierar tortyr som ”ett medvetet, överlagt angrepp på en enskild människas psyke, kropp och värdighet. Det innebär att utsätta en individ för olaglig och oförsvarlig smärta och förödmjukelse”.
Enligt samma organisation förekommer tortyr i minst 101 länder. I minst 50 länder utsätts kvinnliga fångar för systematiska våldtäkter och sexuella övergrepp. I mer än 40 länder utsätts offren för elchocker. Tortyr är den värsta formen av maskulint våld och plågar mänskligheten varje dag. Tortyr är alltid ett grovt övergrepp men är särskilt allvarligt i konflikter och krig när försvarslösa och utsatta människor exploateras.
Sverige ratificerade FN:s konvention om tortyr år 1985 men vi har inte infört någon särskild straffbestämmelse om tortyr i svensk lag vilket medför att ”tortyr” inkluderas i andra rättssammanhang som till exempel olaga hot, människorov och våldtäkt. Detta är problematiskt eftersom det förminskar tortyr och det grova våldets betydelse för rättssäkerheten och förvägrar de utsatta rätten till upprättelse. Dessutom lever vi inte upp till konventionens krav om nationell lagstiftning som förbjuder tortyr.
Vi noterar att det finns stark kritik från FN, Flyktinggruppernas riksråd (Farr), Röda korset och Amnesty mot brister i svensk lagstiftning på det här området. Vi kan inte acceptera en lagstiftning som är diskriminerande mot våldsoffer eller i laglig mening nedvärderar det mänskliga lidandet av tortyr och grovt våld. Den är också ett hinder för uppfyllandet av rättighetskonventionerna. Dessa brister har konsekvenser för de hundratusentals människor i vårt land som lever med tortyrens ärr varje dag.
Våldet har alltid samma syfte. Det handlar om makt och kontroll. Vi ser kopplingen mellan våldets olika nivåer. Mäns övergrepp på kvinnor, mäns våld mot män i gängbråk, mäns våld inom idrotten, våld i hederns namn och mäns militära våld är ett sammantaget uttryck för en föreställning om manlighet (maskulinitet), mod och militarism. Den yttersta manifestationen av legitimerad manlig våldsutövning ser vi i militarismen.
Kopplingen mellan tortyroffer och asylrätt är mycket stark och Feministiskt initiativ fördömer därför starkt också omsvängningarna i flyktingpolitiken både i Sverige och i EU. Kränkningen och uppluckringen av asylrätten är en avspegling av en allt hårdare och mer nationalistisk politik som väljer att stänga gränser och låta de som är mest utsatta att leva med dess konsekvenser.
Istället för att erkänna de drabbades lidanden och ge dem en chans att anmäla sina förövare genom att ha ett lagstadgat tortyrbrott väljer regering efter regering att gå emot konventionens uttalade intention om att införa brottet i den nationella rätten och samtidigt förvägra offren deras rättmätiga krav på rättvisa och chansen att vittna mot sina förövare.
Flyktingar har ofta varit utsatta för övergrepp och tortyr. Tortyr är bland det mest traumatiska en människa kan vara med om, vi vet om att det är betydligt vanligare bland personer som klassificeras som flyktingar eller befinner sig på flykt och i länder där regeringar använder sig av tortyr som ett sätt att sprida skräck och behålla makten. Röda korset behandlar, enligt egna uppgifter, omkring 1 500 personer per år för tortyrtrauman men säger samtidigt att mörkertalet bland offren är stort.
Vår utrikespolitik bygger på mänsklig säkerhet och vi prioriterar kvinnors roll för fred och säkerhet och betonar betydelsen av att stärka kvinnors egenmakt. Det är en politik som vi menar står på de utsattas sida. Fakta talar sitt tydliga språk: tortyr är våldets mest omänskliga form och kan aldrig försvaras.
Feministiskt initiativ fördömer och motsätter sig alla former av tortyr och vill uttrycka vår starka solidaritet med offren och vår vilja till förändring. Sverige måste fortsatt arbeta aktivt för ett globalt engagemang mot tortyr, men även ta sitt ansvar på hemmaplan och underlätta för alla offren, inte minst genom att vägra låta dessa horribla brott preskriberas över tid. Det är exakt vad som händer när tortyrbrott klassificeras som något mildare än vad det är, vilket är både inhumant och inkonsekvent.
Vi förväntar oss att alla som har utsatts för tortyr får rätt till vård och behandling utifrån sina behov. Det är vår skyldighet som samhälle.
