Kvinnsam startade som ett ideellt projekt för 60 år sedan under namnet Kvinnohistoriska samlingarna. I dag är Anna Johansson en av fem anställda bibliotekarier som arbetar med Kvinnsam vid Göteborgs universitetsbibliotek. 60-årdjubileet firas med en utställning på Göteborgs universitetsbibliotek och med en konferens på temat arkiv och genusforskning fredagen den 26 oktober.

– Kvinnor är ofta dolda i arkiven, säger Anna Johansson.

För tio år sedan skrev en av konferensens talare, litteraturvetaren Anna Nordenstam, en rapport till Vetenskapsrådet om genusarkivens problematik som belyser exakt varför arkiv som Kvinnsam är så viktiga. Det handlar om att kvinnors arkiv ofta inte sparas alls, om att många kvinnor inte syns i arkiven för att de sorteras in i sin makes arkiv eller att de kan bli svårare att spåra när någon gifter sig och byter namn.

Intresset för konferensen har varit stort och att deltagarlistan är fulltecknad.

– Det kommer fortfarande folk och hör av sig och vill komma. Det är väldigt roligt, det hade vi inte förväntat oss.

När Rosa Malmström, Asta Ekenvall och Eva Pinéus startade Kvinnohistoriskt arkiv 1958 hade de tre uppgifter: att samla kvinnors arkivmaterial som annars hade kunnat slängas, att förteckna forskning om kvinnohistoria och att starta en skriftserie för att publicera forskning om kvinnohistoria och bibliografier om kvinnofrågor. Den första var Rosa Malmströms Kvinnliga präster, bibliografi över i Sverige tryckt litteratur.

Vidgat fokus

Sedan 2010 heter verksamheten Kvinnsam – nationellt biliotek för genusforskning och är Nordens största databas över genusforskning. Anna Johansson berättar att bibliotekariernas kärnuppgifter i dag är ungefär desamma. Men skriftserien har förmodligen nått sin ände.

– Behovet är väl inte lika stort i dag, inte som läget ser ut just nu, säger hon.

Förutom arkivet som har tonvikt på första halvan av 1900-talet driver Kvinnsam en litteraturdatabas med svenska och utländska genusvetenskapliga referenser ur Göteborgs universitetsbibliotek. Sedan starten 1958 har mycket förändrats. Fokus har vidgats sedan fältet kvinnohistoria blivit genusvetenskap. Arkivet som från början fokuserade på kvinnor, samlar i dag all genusvetenskap och kunskap om könsfrågor.

Kärnuppgifterna är fortfarande att förteckna litteratur i databasen och att arbeta med arkivet. Det handlar dels om att bevara och digitalisera gamla papper som riskerar att smulas sönder, dels om att ordna upp och förteckna arkiv så att de går att hitta. Det finns mycket material i arkivet som ännu inte syns eftersom att ingen har hunnit gå igenom och ordna upp det.

Uppslag från studenttidningen Götheborgske spionen från 1982, ett av flera pressklipp i jubileumsutställningen som visar samhällets skiftande attityder till Kvinnsams verksamhet.
Foto: Maria Ramnehill

Anna Johansson hoppas att de kommer att kunna göra mer av det när det nu tillkommer en tjänst. Hon skulle också gärna jobba mer med att digitalisera arkiven, men det är ett tidskrävande arbete. I förhållande till hur mycket material de har samlat in har väldigt lite som digitaliserats.

– Vi jobbar mycket med att plocka fram material till forskare. Men det viktigaste för forskarna är inte att materialet finns tillgängligt digitalt, utan att de kan se att det finns.

Ett annat bekymmer är vad som kommer att kunna finnas kvar från vår tid i framtiden, när så mycket kommunikation sker digitalt via mejl, messenger, sms och sociala medier. Då blir det viktigt att kända kvinnor och forskare tänker på det när de donerar material till arkivet. En av de ännu levande personer som gjort det är författaren Åsa Moberg, vars personarkiv hos Kvinnsam innehåller utskrifter av mejl.

– Folk skrev ju så mycket brev till varandra förr som finns bevarade, och jag undrar vad som kommer hända med arkiven i framtiden, saker sparas inte på samma sätt i dag.

Närmar sig målet

Det var det som grundaren Asta Ekenvall tänkte på när hon skrev till den legendariska journalisten Barbo Alving och bad henne att bli arkivets första donator. Hon föreställde sig att alla kända kvinnor skulle donera arkiv- och bokmaterial till Kvinnsam och att alla okända skulle få hjälpa dem med jobbet: ”Vi skall börja blygsamt, men /här lyfter jag från marken/ det skall bli ett stort internationellt forskningscentrum innan vi slutar.”

När Göteborgs universitet i år beslutade att göra Kvinnsam till en universitetsgemensam forskningsinfrastruktur var det ett viktigt steg på vägen mot grundarnas mål. Det betyder bland annat att verksamheten knyts närmare universitetet, att de får en styrgrupp av forskare och samtidigt tillkommer ännu en bibliotekarietjänst.

– Det är ett erkännande av den verksamhet vi bedriver här, det finns ju ett antal kriterier som man måste uppfylla. Det visar att vi är en unik resurs i Sverige.

Anna Johansson har arbetat på Kvinnsam sedan 2012.

Kopia av standaret som bars av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt vid demonstrationen i Göteborg den 2 juni 1918. Foto: Maria Ramnehill