Presidentkandidaten María de Jesús Patricio, känd som Marichuy, nådde aldrig de drygt 800 000 underskrifter som krävs för att lansera en självständig kandidatur i Mexiko. Men trots att koalitionen av urfolksgrupper kommer att bevittna ännu ett val utan kandidat, finner aktivister hopp i organiseringen som kampanjen burit med sig.
Höga krav inom Mexikos valsystem satte för två veckor sedan stopp för María de Jesús Patricios chans till presidentposten. Den självständiga kandidaten, också känd som Marichuy, var utsedd av CNI, koalitionen av urfolksgrupper som skapades år 1996 på zapatisternas initiativ. Varje självständig kandidat behövde samla in drygt 800 000 underskrifter för att erhålla en officiell kandidatur.
Den 19 februari stod det klart att Marichuy med sina dryga 280 000 underskrifter inte kommer att delta i presidentvalet i juli. Men för flera av kampanjens supportrar innebar resultaten inte enbart besvikelse. Miriam Corredor García arbetar för Frente del pueblo resistencia organizada, en av stödorganisationerna till CNI, och menar att kandidaturen innebär en framgång trots det misslyckade anspråket på presidentposten.
Det här är ingen förlust. Tvärtom, det innebär en impuls. Vi ser fler kvinnor, fler studenter delta i kampen mot det förtryckande systemet, säger hon.
Med små ekonomiska medel har Marichuy i månader rest Mexiko runt för att samla in underskrifter och flitigt förekommit i både nationella och internationella mediers rubriker. Även om underskrifterna aldrig kom i närheten de efterfrågade 800 000, vittnar representanterna för Frente del pueblo resistencia organizada om stolthet över den genomförda kampanjen. Lucas Álvarez Olvera håller med sin kollega på organisationens huvudkontor i Mexico city.
– De andra kandidaterna köpte sig in i systemet. Men Marichuy krigar mot den kapitalstyrda verkligheten – och hennes röster var giltiga, säger han.
INE, det statliga organ som organiserar valet i Mexiko, har ogiltigförklarat stora andelar av de självständiga kandidaternas underskrifter. Nu diskuteras det till vilken grad resursstarka kandidater köper till sig underskrifter för att nå spärren. Bland underskrifterna för två av de mest framgångsrika självständiga kandidaterna Jaime Rodríguez, känd som El Bronco från PRI, och Margarita Zavala från PAN, beräknar INE endast 58,75 procent respektive 66,37 procent vara giltiga. Samtidigt står Marichuy ut i mängden med högst andel giltiga underskrifter på 93,2 procent och för Miriam Corredor García och Lucas Álvarez Olvera inger siffrorna hopp om en alternativ politikföring. Mexiko får inte sällan kritik för att präglas av elitism och nepotism – Marichuys kampanj drar åt ett helt annat håll.
– Marichuy äger inga hus, hon äger ingenting. Hon är en arbetande kvinna som du och jag, utan någonting att dölja, säger Miriam Corredor García.
För många i Mexikos utomparlamentariska vänsterrörelse som hoppats på Marichuy kommer kandidaten för vänsterpartiet Morena, Andrés Manuel López Obrador, med all sannolikhet vara alternativet att vända sig till i juli. Men för representanterna på Frente del pueblo resistencia organizada är det inte en möjlig utväg.
– López Obrador pratar om korruptionen, det är sant, men han är lika mycket del av systemet som de andra kandidaterna. Den enda som verkligen vågar prata om kapitalismens systemfel är Marichuy – de andra kandidaterna är i mer eller mindre grad företagens administratörer, säger Lucas Álvarez Olvera.
Lucas Álvarez Olvera menar att den här skillnaden materialiserades efter jordbävningen som skakade om Mexiko i september förra året. Flera av de andra självständiga kandidaterna utlovade stora summor av sina kampanjpengar till återuppbyggnaden av Mexico city, men till vilken grad löftena uppfylldes förblir oklart. Lucas Álvarez Olvera berättar hur Frente del pueblo resistencia organizadas högkvarter, som delas med CNI, under två månader förvandlades till ett stödcenter för de drabbade efter katastrofen.
– Vi frågade oss: ska vi ge oss ut och be om underskrifter, eller ska vi hjälpa de som drabbats av den här katastrofen? Svaret var självklart, säger han.
Vidare argumenterar båda representanterna för att det symboliska värdet i Marichuys kampanj överskred de parlamentariska förhoppningarna. Marichuy har inte presenterat ett färdigt valprogram, utan förespråkade att ett sådant skulle växa fram genom samtal med en rad olika organisationer och grupper om hon fick tillfälle att kandidera.
– Marichuys kampanj handlade om mycket mer än att bli president, säger Miriam Corredor García.
Hon har sagt upprepade gånger att hon inte bryr sig om presidentposten. Hon bryr sig om att lyssna på folket, på byarna, på de marginaliserade. Det viktigaste hon försökte göra var att ge nedtystade röster en plats i politiken.
Både Miriam Corredor García och Lucas Álvarez Olvera säger sig se en ny typ av organisering ha vuxit fram i samband med Marichuys kampanj. Ett resultat av detta är det första storskaliga mötet för urfolkskvinnor i kampen, som ägde rum på ett zapatistiskt kontrollerat område i delstaten Chiapas under tre dagar med start den 8 mars. Tusentals kvinnor från hela landet och länder som, bland andra Kanada, Kuba, Marocko, USA, Palestina, Argentina och Brasilien deltog.
– Att vi samlas är ett resultat av organiseringen som skett runt Marichuy, säger Miriam Corredor García.
För många av oss, till exempel mig, var det här en ny upplevelse. Och som det här initiativet visar kommer organiseringen som skett inte att sluta med valet, den kommer bara växa sig starkare.
Miriam Corredor García och Lucas Álvarez Olvera
