På tisdagen antog Uruguays senat den nya lagstiftning som ska säkerställa transpersoners rättigheter på livets alla områden. Lagen möjliggör för minderåriga att påbörja hormonbehandling och namnbyte utan vårdnadshavares medgivande, något som dock kommer att krävas för kirurgiska åtgärder fram till 18 års ålder. Transpersoner som förföljdes av staten under diktaturen ges rätt till en månatlig pension på upp till 11 500 uruguayska pesos, motsvarande drygt 3 000 kronor.
Av de 29 senatorerna röstade 17 för – ledamöterna från regeringskoalitionen Frente amplio, samt en företrädare för Partido independiente. Daniela Payssé, senator för Asamblea Uruguay och medlem i kommissionen bakom lagförslaget, kritiserade i kammaren den offentliga debatten som hon menar byggt på lögner, hat och bedrägligt tal om privilegier för transpersoner: ”Att ta itu med diskriminering är inte att ge ut privilegier.”
Senatorn Marcos Otheguy, ordförande för den kommission som arbetat fram lagförslaget, framhöll i sitt inledningsanförande att det tagits fram i brett samarbete med civilsamhällets organisationer, juridisk och medicinsk expertis och förträdare för gruppen transpersoner och även lagförslagets kritiker. Otheguy ser lagens antagande som en akt av rättvisa med vilken staten börjar att lösa en historisk skuld.
Otheguy hänvisade till alarmerande siffror i den första nationella kartläggningen av transpersoners levnadsvillkor som genomfördes 2016. Han påpekade att diskrimineringen börjar redan i hemmet och den egna familjen med brist på förståelse och exkludering, och gav exempel som att transpersoner i genomsnitt slutar skolan vid 14 års ålder – ofta på grund av svåra, dagliga trakasserier från såväl lärare och personal som andra elever och att de flesta saknar tillgång till arbete, bostad och även vård trots vissa framsteg. Den nya lagstiftningen innebär krav på alla aktörer inom hälso- och sjukvården, både offentliga och privata, att avsätta resurser för att tillgodose transpersoners behov.
Frente amplio har egen majoritet i Uruguays parlament och hade helt på egen hand kunnat rösta igenom lagstiftningen. När motståndare till lagförslaget inledde en kampanj som samlade in 40 000 namnunderskrifter, startade också en mobilisering till lagens försvar av sociala rörelser som i samband med omröstningen kunde överlämna 60 000 namnunderskrifter till senaten.
