I veckan har dom fallit i två principiellt viktiga fall där avslag på begäran om sjukpenning överklagats och nått Högsta förvaltningsdomstolen. Det ena gäller Inga-Britt Vikström som deltidssjukskrevs av sin läkare på grund av svår artros i händerna och sedan dess arbetat 50 procent på en charkuteriavdelning på Coop i Skellefteå.

Efter 180 dagars sjukskrivning ansåg Försäkringskassan att Vikström skulle kunna arbeta heltid med något annat, och därmed blev hon av med sjukpenningen. Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att bedömningen är felaktig då ”hon inte kan anses ha haft förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden i större utsträckning än genom sitt ordinarie arbete”.

Domstolen prövade även rätten till sjukpenning för pappersarbetaren Patrik Andersson, men ändrade inte Försäkringskassans avslag då läkarintygen inte ansågs tillräckliga för att bedöma i vilken usträckning hans sjukdom begränsar arbetsförmågan.

Verklighetförankrad prövning

Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd som företrätt både Vikström och Andersson, säger till ETC att domarna kommer att innebära ett stort förändringsarbete för Försäkringskassan.

– Det här är absolut en vinst. Det ökar kraven på beslutsunderlagen så att Försäkringskassan inte slentrianmässigt kan hänvisa till en teoretisk fiktiv arbetsmarknad. Det måste vara en verklighetsförankrad prövning, vilket är en tydlig vink om hur Försäkringskassan ska tillämpa lagstiftningen, säger Sjunnebo till ETC.

Detta medan Eva Nordqvist, rättschef vid Försäkringskassan, anser att domarna ligger i linje med den tillämpning av lagen som myndigheten redan gör.

Ruth Mannelqvist, professor på juridiska institutionen vid Umeå universitet, anser liksom de fackliga juristerna att Försäkringskassan i samband med avslag på sjukpenning borde kunna beskriva konkreta arbeten som den sjukskrivna bedöms klara av. Försäkringskassan har menat att det räcker med en hypotetisk prövning, där det blir svårt för den enskilda att bevisa att hen saknar arbetsförmåga.

Mannelqvist är därför delvis besviken över Högsta förvaltningsdomstolens utlåtande.

– Jag skulle säga att domstolen lägger sig någonstans mittemellan Försäkringskassans uppfattning, att det handlar om en hypotetisk prövning, och kravet som många av oss andra har ställt, att det ska vara ett konkret arbete som man jämför emot, säger hon till Feministiskt perspektiv.

Kraven på arbetsmarknaden

Enligt domstolens argumentering kan Försäkringskassan inte förväntas göra en konkret prövning i varje enskilt fall, i relation till ett konkret arbete. Det innebär att Försäkringen kan fortsätta ha en lite mer övergripande syn på arbetsmarknad.

– Det gjorde mig lite bekymrad. Samtidigt står det i domen att det här betyder inte att Försäkringskassan kan använda ett hypotetiskt arbete, utan det måste vara relaterat till arbetsmarknaden.

– I de flesta arbeten så ställs det krav på mer än en minimiförmåga. Däremot i ett existerande arbetsförhållande kan ju arbetsgivaren ha anpassat mina arbetsuppgifter så att jag klarar ett minimikrav, eftersom arbetsgivaren är ansvarig för anställdas rehabilitering och därmed skyldig att göra arbetsanpassningar. Men det är ju inte ett arbete som är normalt förekommande.

– Här är faktiskt domstolens ställningstagande ganska tydligt. Man ska utgå från de krav som ställs på arbetsmarknaden, alltså inte det faktiska innehåll som kan finnas i ett enskilt anställningsförhållande för det är något annat.

Ruth Mannelqvist. Bild: Umeå universitet/Mattias Pettersson

Positiva aspekter

Att domarna inte skulle behöva innebära några förändringar alls för Försäkringskassans tillämpning är fel enligt Ruth Mannerqvist:

– Så kan man inte tolka domen. Den säger att visst, vi ska titta övergripande på arbetsmarknaden, men man måste kunna konkretisera vilka krav man typiskt sett, i det normala fallet, kan förvänta sig att arbetsgivare ställer.

Vilka chanser har personer som fått avslag att med hjälp av den här domen få sin sak prövad med större framgång?

– Om man begär ersättning och får avslag och överklagar och får avslag, så kan man alltid söka igen. Lite beroende på hur man argumenterar från den enskilda personens sida så kan det här påverka fallet.

Samtidigt önskar hon alltså att domstolen hade gått ännu längre.

– Här tar man hänsyn till ett system mycket mer än man tar hänsyn till den enskildes rätt att få ersättning.

Vad är rädslan för att konkretisera mer, att fler skulle bedömas ha svårt att ta ett jobb?

– Ja, i förlängningen tror jag att det skulle bli så, av den enkla anledningen att Försäkringskassan varken har förmågan eller tiden att göra den här konkreta bedömningen.

Och den medelväg som domstolsbesluten pekar ut innebär trots allt ett förtydligande, enligt Mannerqvist:

– Det står uttalat att man ska kunna koppla den nedsatta arbetsförmågan till de krav som arbetsgivare faktiskt ställer när det gäller arbetstempo och delaktighet, så den här domen kan absolut ha positiva aspekter med sig, hoppas jag.