Det är vanligt att damfotbollsspelare utsätts för sexuella trakasserier eller kränkningar, ofta är det en person i den egna föreningen som står för trakasserierna. Det framkommer av Fotbollskanalens anonyma enkät med fotbollsspelare från tio damallsvenska klubbar.
I enkäten framkommer också att 7,5 procent har utsatts för ett sexuella övergrepp av någon från den egna föreningen och 80 procent av de som svarade på enkäten säger också att deras förening eller klubb inte aktivt arbetar med eller adresserar frågor som sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. På frågan ”Pratar och arbetar din klubb (styrelse, ledning, kansli, tränarstab etc) om och med frågor som rör sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp?”, svarade hela 79,2 procent nej. Enkäten gjordes i december 2017 och fem spelare från alla damallsvenska klubbar har svarat anonymt, med undantag för Eskilstuna united och Kif Örebro. Sammanlagt har 53 spelare svarat på enkäten.
Djurgårdsspelaren Irma Helin är besviken över hur läget ser ut, men är ändå inte överraskad:
– Jag blir så klart ledsen och förfärad över det, men jag är samtidigt inte särskilt förvånad. Jag har svårt att tro att just fotbollen skulle vara ett skyddat rum, med tanke på hur det ser ut i resten av samhället, säger hon till Fotbollskanalen och fortsätter att kommentera att det framför allt är män som utsätter spelarna:
– Det är så det ser ut i resten av samhället, jag antog att majoriteten skulle vara män. Det finns många män i maktpositioner inom svensk damfotboll och, ja, det är jättetragiskt, säger Helin.
Rosengårdsmålvakten Zecira Musovic upprörs över enkätens resultat:
– Det är inte bra och det är tråkigt. Den här sporten är till för att man ska göra det man älskar och man ska kunna vara trygg i sitt lag. Man ska inte behöva gå runt och vara orolig för att bli sexuellt trakasserad, det är jättehemskt.
Många berättar inte
I dag är det många som väljer att inte berätta för föreningen om vad de utsatts för, enligt enkäten var det nästan 90 procent som inte berättade något för klubben vid sexuella trakasserier, och i fall av sexuella övergrepp var det 50 procent som inte berättade det för klubben även när det var någon inom klubben som var förövaren. Linköpingsspelaren Elin Landström efterlyser ett arbete bland klubbarna för att underlätta och förbättra möjligheterna att rapportera om eller när sexuella övergrepp eller trakasserier inträffar:
– Det borde definitivt finnas ett vettigt sätt att rapportera in sådana här händelser, så att det känns naturligt och att man vet om hur man går till väga om man blir utsatt för något. Nu när din [Fotbollskanalens] enkät visar att det sker så många grejer inom den egna föreningen så får man kanske fundera på hur det skulle kunna gå till, så att man inte ska rapportera in till den som kanske varit delaktig i det som hänt.
– På matchfixningssidan har vi ju flera olika sådana funktioner, där man kan rapportera in anonymt. RF (Riksidrottsförbundet) har en tipsfunktion och det finns en app man kan ladda hem. Sedan brukar vi också rekommendera att man ska prata med sin egen förening, men det är samma problematik där. Det kan vara någon inom föreningen som är inblandad. Så något liknande som med matchfixningen skulle ju kanske kunna vara en idé.
Irma Helin var en av många idrottare som i höstas skrev under uppropet #timeout, som en del av #metoo-kampanjen. #timeout skrevs under av 2 290 kvinnor och ickebinära, aktiva idrottare, anställda inom olika förbund, sportjournalister och supportrar sade genom uppropet att de fått nog av sexism, machokultur, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp inom idrotten.
Hon berättade då för Feministiskt perspektiv att hon ofta var förskonad från rena trakasserier eller övergrepp då hon spelar i en lagsport med andra kvinnor. Däremot kunde hon berätta att hon bara dagar tidigare, i samband med Fotbollsgalan, hade en äldre man och supporter tryckt upp sin mun mot hennes. Hon hoppades då att #timeout på sikt skulle bidra att ändra på strukturerna:
– Jag hoppas att män tänker till, vi kvinnor kämpar och gör allt för att förbättra det här men det är hos männen det ligger, de behöver fatta vad det är de håller på med. Jag hoppas att det här får varenda man att tänka till kring vad de gör. Så jag hoppas att #timeout minskar utsattheten, att föreningar, svensk fotboll, Uefa och alla som jobbar runt damfotbollen agerar – det måste bli en förändring. Vi kommer inte att vara tysta längre, det räcker nu. Det måste vara stopp.
