Det är inte beslutet att inte bjuda in Sverigedemokraterna till partiledardebatten som är det verkliga problemet, menar Ale Låke, som hade velat ha en seriösare ton.
Det har kommit kritik om RFSL:s val att inte bjuda in Sverigedemokraterna till sin
partiledardebatt den 3e augusti, och om draget att låta en uppblåsbar elefant representera partiets frånvaro på scenen. Att kritiken kommer från höger är knappast förvånande – de av de stora partierna som ligger närmast SD politiskt är också de ur vilka politiker bland kritikerna kommer.
Kanske tydligast missnöjd är Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor. Hon är den partiledare som har jobbat mest på att liberalisera KD:s image när det kommer till hbtq-frågor, men hon är snarare en ögontjänare och populist än en förnyare av partiet, vilket en intervju i den kristna tidningen Världen idag tydliggjorde. Med tanke på detta borde hon vara tacksam över att hon får sätta sin fot på ett event arrangerat av RFSL, riksorganisationen för de människor vars rättigheter hennes parti fortsätter att motverka.
Att därefter klaga på att RFSL har valt att inte bjuda in Sverigedemokraterna – ett parti med rötter i nazismen – är skamlöst. Nazismen är en ideologi som bland annat går ut på att mörda de människor som organisationen företräder. SD är ett parti med högt uppsatta företrädare som benämner transpersoner som en freakshow och som vill kriminalisera prideparaden. Som har röstat mot varje hbtq-främjande reform i Riksdagen. Det är obegripligt. Ebba Busch Thor fick sin chans att pinkwasha KD, och misslyckades. Och det är bra att hon visar sitt sanna ansikte, för vi behöver inga trojanska hästar i vår rörelse. För mig var Kristdemokraterna aldrig välkomna på Pride, och jag tycker att det var ett misstag av RFSL att bjuda in deras partiledare till debatten.
Nu är jag inte okritiskt inställd till eventets utformning, men det har mer med den oseriösa
och uppsluppna stämningen att göra än med vilka partier man bjöd in – förutom att
Kristdemokraterna borde ha lämnats oinbjudna. Som om de olika partiledarna inte företräder olika typer av politik som kommer att påverka hbtq-personer på olika sätt, tilläts de under en stämning av samstämmighet, skämt och skratt gå till den ena eller andra sidan av scenen och vifta med flaggor för att svara ja eller nej på viktiga politiska frågor. Knappt en gång ställdes en partiledare mot väggen, och det motväggställandet var synnerligen harmlöst.
Det här eventet gav mer åt partiernas intresse av röstfiske än för ett tydliggörande av vilka partier som gynnar vem i verkligheten. Alla partier framstod som lika bra, och jättebra, för våra rättigheter. Och så ser det ju inte ut i verkligheten. Jag vill se en seriösare, hårdare ton mot de makthavare som i så hög grad påverkar våra liv. Bilder på partiledare över hela skalan som viftar med prideflaggor och löften från oväntade håll må gynna en bred hbqt-positiv opinion. Men efter valet är opinionen mindre viktig än de valda politikernas beslut.
