”Jag förstår att Hollywoods roll inte är att presentera socialrealism men när vi får samma bilder serverade om och om igen så tror jag att de blir en del av våra fantasier och misslyckanden.” Sandra Dahlén dissekerar stereotypt sex på bioduken.
För hundraelfte gången ser jag en filmscen som visar hur två personer börjar ha sex i samma stund som de inser att de är kära i varandra. Jag tror att du kan se det framför dig – hur han (för det är såklart ett heteropar) lyfter upp tjejen på skrivbordet (för det är så ofta folk med skrivbordsjobb). De kysser varandra intensivt under tiden som han knäpper upp hennes blus (och hon har skitsnygg bh på sig och lite senare visar det sig även matchande trosor).
Och så drar han upp hennes kjol (för det har hon alltid på sig på jobbet och på date) och de behöver inte krångla av några skor för att sedan krångla av strumpbyxor för hon har alltid stay ups på sig. Och så har de sex (vilket är penis in och ut i slidan) på en gång. Penisen får direkt supererektion och slidan blir jättevåt och svullen ”in the flashiest of flashes”, (för att citera en klassisk scen om presentinslagning från julfilmen Love Actually). Man ser inte könsorgan i Hollywoodfilmer, för det är ju inte porr, men man ser rörelser och förstår vad de gör. Behöver jag lägga till att skådespelarna nästan alltid är under 35 (i alla fall hon), smala och rörliga?
För många av oss som nu får julledigt blir det en hel del filmhäng i soffan. Och de flesta av oss kommer att mer intensivt än annars duscha i Hollywoodproducenters världsbild och heterodramaturgi. För i Sverige ser en majoritet av oss väldigt många större mainstreamfilmer och serier från just USA. Kanske bryter vi av med något från Norden och Storbritannien, för att sedan återgå till USA igen. Och det är spännande hur lika just sexscener är i olika filmer (liksom exempelvis hur biljakter liknar varandra).
Tänk vad ofta det är så att tjejen kan ligga ovanpå killen precis i början av sexet men hur det sedan korrigeras så att han hamnar överst. Om tjejen ”rider” killen till slutet handlar det ofta om prostitution. Jag har inte statistik men tänkte på det senast igår när jag såg om bröderna Cohens film Fargo.
Sedan zappade jag vidare och ramlade in i en annan dramaturgisk klassiker. Ni vet den då ett vackert heteropar rumlar runt bland enfärgade lakan högt över New Yorks dyra takåsar. Det är en sådan scen man får följa med till orgasmen. Det är vackert ljus och paret ömsom ligger ner, snurrar runt, kör lite sittande position och smeker varandra. Men, och det här är viktigt i Hollywoods heterodramaturgi, vi får aldrig ana att några könsorgan smeks. Händer får vara i någons nacke eller på exempelvis bröst, men inte mellan benen.
Och så rumlar de runt lite till och så blir det intensivare och då förstår man att orgasmen är på gång. Och nu upphör smek helt, nu är det bara könsorgan som ska göra sitt. Tjejen tar tag i lakanet med händerna och drar i det och kniper åt och då förstår man att hon kommer. Eller så har hon bara händerna på killens rygg, kanske borras naglarna in lite. Killen tar stöd med händerna men har som sagt slutat smeka någonstans.
Det är som att alla regissörer ger alla skådespelare samma instruktioner: ”Remember, no hands!” och skådisarna bara: ”Look, no hands!” Och så får vi tittare återigen se hur slidsamlag utan klitorissmek leder till fantastisk orgasm och hur alla blir så jättenöjda och lyckliga av det. Och vi får åter igen bilden av den fantastiska penisen, denna gudagåva till kvinnan som på något magiskt vis ska ge orgasm inne i slidan. Visst, en del utanför filmens värld kan få orgasm på det här sättet. Men som vi alla vet sitter inte klitoris ollon inne i slidan och de flesta måste få just den delen stimulerad för att få orgasm.
Jag förstår att Hollywoods roll inte är att presentera socialrealism men när vi får samma bilder serverade om och om igen så tror jag att de blir en del av våra fantasier och misslyckanden. Och så en sak till; det här med att filmpar alltid tungkysser varandra precis när de har vaknat. Hur äckligt är inte det?
