”Som tidigare lärare och ordförande i en fotbollsklubb ser jag att det är lika viktigt att frågan om mäns våld mot kvinnor lyfts i skolan och idrottsrörelsen, som att den är ständigt närvarande i kommun, riksdag och regering”, skriver Carina Ohlsson (S) inför 25 november, den internationella dagen för avskaffandet av det genusrelaterade våldet.
På söndag, den 25 november, är det FN:s internationella dag för avskaffande av mäns våld mot kvinnor. Det är en viktig dag för att uppmärksamma detta enorma samhällsproblem. Men det här är förstås inte en fråga som det räcker att vi diskuterar en dag per år. För att motverka mäns våld mot kvinnor krävs engagemang årets alla dagar.
Våldet mot kvinnor är annorlunda än annat våld, det är grovt, upprepat och förövaren är nästan alltid en man som kvinnan lever eller har levt med.
Och våldet är omfattande. En studie om våld och hälsa visar att 14 procent av vuxna kvinnor i Sverige någon gång utsatts för våld i en pågående eller avslutad relation. Årligen mördas cirka 15 kvinnor av en man i en nära relation.
Mäns våld mot kvinnor är inte bara ett kvinnoproblem, det är ett samhällsproblem. Det är därför vårt gemensamma ansvar att förebygga våldet och skydda offren.
S-kvinnor har länge drivit krav på en nollvision för mäns våld mot kvinnor. En självklarhet kan tyckas men Unizons kvinnofridsbarometer, som kartlägger kommunernas kvinnofridsarbete, visar att många kommuner tyvärr saknar både kompetens och resurser och inte heller prioriterar dessa frågor.
Varannan kommun har ingen analys av hur situationen ser ut i den egna kommunen och vet inte vilka behov som finns. Många erbjuder inte kvinnor och barn den hjälp till permanent bostad som socialtjänstlagen kräver. Även i övriga kommuner är resultaten delvis nedslående. Det saknas kvinnofridsteam, handläggare, handlingsplaner och öronmärkta pengar. På många håll drar de ideella kvinnojourerna ett tungt lass och behöver mer stöd och bättre samarbete med kommunerna.
Många kvinnojourer uppger att de tvingas neka kvinnor hjälp på grund av platsbrist. Att säkerställa en långsiktig finansiering av tjej- och kvinnojourerna är avgörande för att komma till rätta med dessa problem. Lagstiftningen för kommunernas ansvar gällande mäns våld mot kvinnor och dess finansiering behöver också skärpas ytterligare.
Med detta i åtanke är den nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor som den S-ledda regeringen presenterade under förra mandatperioden så välkommen. De samlade åtgärderna omfattar över 900 miljoner kronor för perioden 2017–2020. Därutöver beslutade regeringen om 100 miljoner kronor extra per år 2016–2019 just för att stärka ideella tjej- och kvinnojourers arbete.
En särskilt viktig del av den nationella strategin är att utveckla våldsförebyggande insatser. För det räcker förstås inte med att fokusera på det arbete som sker efter att en kvinna blivit utsatt för våld. Vi måste prioritera det förebyggande arbetet för att stoppa mäns våld mot kvinnor.
Arbetet med värderingar och manlighetsnormer är oerhört viktigt och måste genomsyra hela samhället. Som tidigare lärare och ordförande i en fotbollsklubb ser jag att det är lika viktigt att frågan om mäns våld mot kvinnor lyfts i skolan och idrottsrörelsen, som att den är ständigt närvarande i kommun, riksdag och regering. Först då kan vi nå verklig förändring!
