Madeleine Leijonhufvud blev 75 år. Hon var professor emerita i straffrätt, drog sig inte för att stå för sin uppfattning i samhällsdebatten och var in i det sista engagerad i kampen för en sexualbrottslagstiftning byggd på samtycke. En kamp där hon generöst delade kunskap och erfarenheter vidare, konstaterar Ida Östensson, som minns en kär vän.
13 september 2013 var första gången vi sågs. Vi hade en stor fest på Färgfabriken där vi släppte Fatta-kampanjen.
Jag var jättenervös över att ringa professor emerita i straffrätt, aka samtyckesmamman, och fråga om hon ville vara med. Men jag gjorde det, och hon svarade ja utan minsta tvekan! Samtyckeskampen hade hon ju varit relativt ensam om att driva. Hon kom till eventet med sin underbara man Sigfrid och briljerade. Gillade henne direkt! Hon var kaxig, orädd, kompetent och hade humor! Sen började vi ringas typ 2-20 gånger i veckan för att bolla debattartiklar, friande domar, lagboken, mediala utspel och politisk påverkan.
Efter varje medieframträdande skickade hon något uppmuntrande sms. Hon älskade när jag satte gubbarna på plats. Gubbar som hon fått kämpa mot så länge.
Nu snart fem år senare finns det inget vi inte gjort. Vi har träffat företrädare från (nästan) alla partier och gett dem underlag för att driva frågan i sina partier, vi har druckit vin på Madeleines altan, ätit extremt mycket hallon/jordgubbar med grädde och vi har tjivats om saker vi tycker olika kring. Vi har (tillsammans med många andra) lyckats vända opinionen och vi kom i mål.
Men väldigt fort fann vi varandra på ett annat plan. Jag kallar henne Mama M. Hon kallar mig för sin bonusdotter. Det finns nästintill inget jag inte delat med henne.
I oktober 2015 fick jag ett mejl om att hon var sjuk i cancer. Hon är en katt. Så många gånger som jag gått från hennes hus eller hon från mitt har jag tänkt att det kan vara den sista. Men det har det aldrig varit. Hon har alltid kommit tillbaka mot alla odds. Alltid under devisen: ”Jag lämnar inte förrän lagen klubbats!”
Dagen efter att samtyckeslagen klubbades igenom blev hon inlagd på sista anhalt. Hon ringde och sade ”Tänk Ida att vi gjorde det. Men nu är jag så trött och jag måste ge efter för den tröttheten.” Jag förstod att det var vårt sista samtal. Det är nästan för regisserat. Som en film.
Den 1 juli träder samtyckeslagen i kraft. Lagändringen som hon är hjärnan bakom. Professor emerita i straffrätt som krigat långt innan jag var född. Inte bara med detta. Vi har henne att tacka för så mycket.
Sov gott min stora idol, nära vän och bonusmamma Madeleine Leijonhufvud.
Jag älskar dig.
