De centralamerikanska migranterna lämnar sina hem utvisade av våld och fattigdom. Vi feminister står på deras sida, skriver nio företrädare för Feministiskt initiativ (Fi med rötterna i Latinamerika samt uppmanar till stödaktioner och ovillkorlig solidaritet med de nödställda.
Den 12 oktober i år lämnade tusentals migranter San Pedro Sula i Honduras. Från början bestod vandringståget av några hundra personer, men växte snabbt till flera tusen, inklusive folk från andra länder i Centralamerika. Enligt Unicef finns 2 300 barn bland migranterna. De har tagit sig till fots genom Guatemala och nu nått Mexiko. Målet är att komma till USA.
De flesta kommer från Honduras som flera gånger uppmärksammats för sina kränkningar av mänskliga rättigheter och för förföljelse av miljöaktivister. Men varför väljer tusentals människor att vandra ut från sitt land? Migranterna själva säger ”Vi vandrar inte hemifrån för att vi vill. Det är våldet och fattigdomen som utvisar oss”.
Förklaringen till detta finns bland annat i Honduras politiska nutidshistoria. År 2005 valde honduranerna Manuel Zelaya till president. Han var fast besluten att genomföra flera sociala reformer, bland annat en höjning av minimilönen. Då han insåg att många av landets problem hade sitt ursprung i strukturella fel och orättvisor som hade stöd i grundlagen sammankallade han 2009 en rådgivande folkomröstning. Syftet med denna var att ta reda på om folket ville välja en konstituerande församling med målet att författa en ny grundlag.
Detta blev startskottet för privilegierade gruppers upprördhet och kom att mynna ut i en statskupp orkestrerad av högern den 29 juni samma år. Den folkvalde presidenten Zelaya tvingades i exil till Costa Rica och Roberto Micheletti utsågs till ny president. Trots folkliga protester mot kuppmakarna, ett fördömande av kuppen från USA:s president Barack Obama och från EU samt diverse förhandlingar, misslyckades försöken att återinstallera Zelaya som president.
Honduras nuvarande president är Juan Orlando Hernández. Han valdes enligt internationella valobservatörer under mycket tvivelaktiga omständigheter och har sedan dess genomfört kontroversiella förändringar i grundlagen som möjliggör hans omval. Denna politiska instabilitet har bidragit till en svår ekonomisk situation med rekordhög inflation, utbredd fattigdom och ökad kriminalitet.
Förutom detta är situationen för människorättsaktivister i Honduras mycket allvarlig. I en rapport utgiven 2017 av Global witness, en organisation specialiserad på att bevaka olika regeringars behandling av människorättsaktivister, pekas Honduras ut som världens farligaste land för miljöaktivism. Enbart mellan 2010 och 2016 mördades 123 personer, bland andra den feministiska urfolkmiljöaktivisten Berta Cáceres.
Rapporten avslöjar olagliga avtal och mutor för att transnationella företag ska få genomföra sina projekt men även diverse brott för att tysta oppositionen. Dessutom analyserar rapporten noggrant hur USA finansierar Honduras väpnade styrkor, och pekar ut dessa som ansvariga för hot och våld mot miljöengagerade.
Trump-adminstrationens svar på att människor flyr från fattigdom, politisk instabilitet och våld har varit hotfullt. Retoriken beskriver migranterna som farliga kriminella för att rättfärdiga truppsändningar till gränsen mellan USA och Mexiko. Vidare har Trump hotat med att beordra beskjutning av de som försöker ta sig över gränsen till USA. Parallellt med detta har extremhögerns beväpnade miliser i USA ”förklarat krig” mot migranterna och annonserat att de kommer att understödja gränspolisen i sin strävan att stoppa människor från att ta sig över gränsen.
USA betraktar Latinamerika som ”sin bakgård” och har under närmare två sekler utövat både ekonomisk plundring och imperialistisk politik mot hela regionen. USA:s otaliga militära invasioner, politiska interventioner och stöd till militärkupper i kontinenten har särskilt drabbat urbefolkningen och fackföreningsaktiva, men också kvinno-, miljö- och människorättsaktivister. Nu när människor flyr från konsekvenserna av denna förödande politik möts de av hot om våld istället för av humanitärt stöd och hjälp. Detta är helt oacceptabelt och strider mot internationell folkrätt.
Vi, feminister med rötter i Latinamerika, fördömer Trump-administrationens hantering av situationen och vi uttrycker vår solidaritet med de tusentals personer som vandrar med hopp om att kunna skapa sig en bättre framtid.
-
Vi förväntar oss att den svenska regeringen genom olika kanaler försöker påverka USA:s regering så att migranternas mänskliga rättigheter respekteras.
-
Vi uppmuntrar organisationer från det civila samhället samt enskilda att fortsätta visa ovillkorlig solidaritet med de vandrande i nöd.
Paulina Torres Huaiquimi
Soledad Quintana
Maria Starck
Jaime Gomez
Carmen Blanco Valer
Camila Hidalgo
Blanca-Lilia Lozano Sanchez
Alida Gadea
Alejandra Gomez
