Vi ser kvinnor i bransch efter bransch ställa sig upp och vråla. Kräva ett slut på sexism och övergrepp. Nu är det vår tur. Vi kommer från restaurangbranschen. Vår arbetsmiljö präglas av osäkra anställningsvillkor, tydliga hierarkier och en sexistisk machokultur. Vi är ofta unga, ibland inte ens myndiga. Vår arbetsmiljö är inte sällan otrygg, med påverkade gäster som vi måste interagera med. Er firmafest är vår arbetsplats, er grabbmiddag är vår arbetsplats, när ni visslar åt en servitris är det oss ni visslar på.

Trots att krogbranschen är splittrad, utan en tydlig infrastruktur eller stora nätverk där kvinnor och ickebinära möts, fick vi över 1000 medlemmar i Facebook-gruppen, #vikokaröver på bara några dygn. Vi är nu cirka 7000 personer med olika bakgrund, olika erfarenhet, i olika åldrar och i olika positioner. Vi har mötts i en gemensam känsla av skam. Skamkänslor över trakasserier och övergrepp som har riktats mot oss. Skam som lagts på oss för andras agerande – chefers, gästers och kollegors. Skam över att vi har behövt skratta bort övergrepp som smärtat och suttit kvar.

Medlemmarna i gruppen vittnar om allt från kränkningar, så som nedvärderande kommentarer till rena våldtäkter. Vittnesmålen kommer från hela Sverige. Vissa av oss har burit på sina berättelser i många år och vågar först nu berätta. Andra vittnar om övergrepp som skedde förra helgen.

Vi får tidigt lära oss hur branschen fungerar; hur vi ska acceptera en jargong som så ofta sker på vår bekostnad, hur vi ska acceptera att vi finns för att göra miljön lite vackrare, hur vi förväntas acceptera händer på våra kroppar, kåta blickar från våra gäster och nedtryckande kommentarer som vi så ofta väljer att skratta bort. För vem skulle ta vårt parti?

Här är några vittnesmål:

När jag var 16 jobbade jag ett pass på en restaurang på Södermalm i Stockholm. Det var en familjevän och hans två bröder som ägde stället och de behövde extrapersonal över sommaren. När jag bytte om innan passet, kom den äldsta brorsan in i omklädningsrummet, skrattade när jag desperat försökte täcka mina bröst och sa ”men varför täcker du över? Jag älskar unga, fasta flickbröst”. Han var närmare 60 år gammal.

Den där gången då det var personalfest och min köksmästare flera gånger, trots att jag puttat bort han, försökte hångla upp mig. Eller den där gången diskaren tyckte det var synd att jag hade så stora kockkläder på mig, så man inte kunde se mina former.

Eller den där kocken som vid varenda jävla arbetspass skulle fråga om hur många jag legat med. När jag stekte korv, fråga om jag gillade korv och om jag ville ha en i fittan. Att han skulle knulla mig med sin korv osv…

Alla gånger man tvättat en gurka och nån härlig dude refererat det till att runka av en kuk. Ja, alla rörelser och matprodukter som har kunnat refereras till nån intim kroppsdel eller nåt sexuellt. Vem man helst skulle vilja ligga med. När man blivit snärtat på stjärten. När restaurangchefen gav mig ett högst opassande smeknamn. Och alla dom gångerna man har vågat säga ifrån men inte blivit tagen på allvar och skrattad åt på grund av ”känslig och tramsig brud”. Och så alla dom där gångerna man inte vågat eller orkat säga ifrån…

Två år senare jobbade jag på en annan restaurang på Djurgården. Köksmästaren erbjöd sig att köra mig till Centralen, och eftersom vi slutade samtidigt så tänkte jag inte att han hade någon baktanke med det hela. När vi satt i bilen så ringde hans telefon, han bad mig att vara tyst så att hen inte skulle veta att jag var där. Medan han pratade i telefon så passerade han Centralen. När han la på sa han ”sorry att jag missade centralen. Jag skjutsar dig till Slussen i stället”. När vi närmade oss Slussen tog han vänster ner mot kajen och körde tills vi kom till en tom parkering. Han knäppte upp byxorna och jag sög av honom i bilen. Sen skjutsade han mig till Slussen. Han var 34 och jag var 17.

En kollega på samma restaurang brukade ta tag i mina höfter och jucka mot min rumpa när jag böjde mig ner för att ta läsk ur kylen som stod under bardisken. Han brukade även ”råka snudda vid mina bröst” så fort han fick chansen. Jag tyckte detta var så sjukt obehagligt men vågade inte säga till eftersom att de andra manliga kollegorna alltid tyckte det va lika kul när han gjorde det.

Jag är 17 år, jobbar som servitris och ska plocka bort brickor från bordet där våra stammiskunder precis ätit. De är på väg därifrån när jag står och plockar. Men då säger en av männen till dom andra att ”vänta lite, jag vill gärna se den här böja sig fram innan vi drar”. Alla 11 män sätter sig ner igen och tittar på mig när jag ”böjer och sträcker mig” efter deras brickor. Dessa män åt lunch hos oss varje dag.

Nattklubb. Har arbetat 1 timme på mitt skift. Har redan blivit sexuellt trakasserad 3 ggr av mina manliga kollegor, detta genom sexuella kommentarer. Minns att jag var ute och rökte en cigg med en kollega, på vägen in klev vi över ett rep, när jag har detta mellan mina ben säger han ”Nu kittlar det till va”. Jag ignorerar. En kvart senare är jag inne i diskrummet. Diskaren sprutar ner min tröja med vattenslangen (dock inte med flit) och lägger kommentaren ”Ja, nice, nu kan du ju vara med i en wet t-shirt tävling, det är ju hett”, detta istället för att be om ursäkt? Jag blir rasande för att jag inte pallar ta dessa kommentarer längre. Blir uppmärksammad av min chef som senare samlar alla kollegor och berättar att om han får höra en situation till där en kvinna blir utsatt för sexuella trakasserier innebär detta sparken direkt. Mötet får som följd att männen fryser ut mig, pratar inte med mig och ser mig inte i ögonen (i flera månader framöver). Tack och lov rörde det mig inte i ryggen då jag var så trött på dom, hade det varit från människor jag brytt mig om hade jag blivit förkrossad.

Många av oss börjar i branschen i ung ålder, det kanske till och med är vårt första jobb. Vi vill lära oss, vi vill vara duktiga, vi vill bli omtyckta och få vänner – vi vill helt enkelt göra ett bra jobb. Vi jobbar i en miljö där vårt primära arbete är att se till att våra gäster är nöjda, allt detta under stressiga förhållanden, under obekväma arbetstider och inte sällan i en miljö med påverkade gäster. Men vi lär oss, vi kämpar, och vi gör ett bra jobb. Vi är stolta över vårt yrke.

Men: i den här miljön utsätts vi regelbundet av förminskande kommentarer, sexuella anspelningar och övergrepp från gäster, kollegor och chefer. Vittnesmålen berättar om en utbredd machokultur, där övergrepp i olika grad är normaliserade. De målar upp en bild där vi utsätts från flera håll – av våra kollegor, chefer och av gäster. Vittnesmålen berättar också om en tystnadskultur: när vi uppmärksammar ansvariga på övergrepp får vi höra att vi ska bita ihop, att vi överdriver, att gästernas trakasserier är en naturlig del av verksamheten. Ingen berättar för oss om våra rättigheter, ingen informerar våra gäster, kollegor och chefer att deras beteende är fel. Ingen uppmuntrar oss att agera.

Osäkra och otydliga strukturer som dessa, gynnar övergreppskulturer där kvinnor i beroendeställning utnyttjas.

Restaurang i Stockholm, ägaren tjatade på mig att jag skulle flytta in hos honom, eftersom att jag ändå skulle komma att avsluta mina kvällar där framöver. Eller på restauranghögskolan, då fick jag efter en examination höra att jag skulle jobba mer på min roll som kvinnlig servitris, och vara ”lite mer flirtig mot gästerna”, och inte ”vara så saklig och bestämd”. Eller på en annan restaurang, i en mindre stad fick jag inte jobba kvar när jag blev gravid, jag fick inte heller delta i utbildning på jobbet. När jag ville ta ut föräldraledighet så fick jag sparken. På samma ställe fick jag också jobba dubbelt som höggravid, för att väga upp för den kommande föräldraledigheten. Självklart under hot om uppsägning och löneavdrag. Det här är bara några av de historier jag har på hjärtat, och fortfarande får psykiatrisk vård för att bearbeta.

Jag jobbade säsong i en bar på en restaurang när jag var 18 år. En kväll kom den manliga dörrvakten fram till mig vid stängning och frågade om jag ville ha skjuts hem. Det var sent på natten så jag tackade ja, hämtade mina saker och gick in i hans jeep. När vi kom fram till korsningen nära mitt boende sa jag att vi skulle ta vänster och utan att möta min blick svängde han plötsligt åt fel håll. Jag kände hur mitt hjärta började slå våldsamt och sa flera gånger att vi körde åt fel håll. Han fortsatte köra och stannade till vid en bensinstation och gick ur bilen. När han kom tillbaka hade han en sexpack öl under ena armen. Utan ett ord satte han sig bakom ratten och körde vidare, öppnade en öl och drack ur den. Efter en stund stannade han till vi vad jag snart förstod var hans hem. Jag kunde knappt gå ur bilen. Benen ville vika sig under kroppen. Det kändes som jag skulle falla ihop. Och jag tänkte att om han dödar mig kommer ingen att hitta mig. Jag sa flera gånger att jag var trött och ville åka hem, men han lyssnade inte. Han tog mig in i sitt sovrum. Till slut fejkade jag att jag fick ett anfall och föll ihop. Då körde han mig hem och slängde av mig utanför min dörr. Jag sjukskrev mig dagen efter för att jag var så jävla rädd för honom.

Jag säsongsarbetande som servitris på en skaldjurskrog på västkusten. Vid otaliga tillfällen under sommaren kallade minst ett par av de manliga kockarna oss kvinnliga servitriser för kameler. Varför? Eftersom vi enligt dem var blåsta däggdjur med två pucklar som bara dög till att bära saker.

Jag är sjutton och jobbar på en kvarterskrog min ena chef som är, en stooor man med mycket muskler, ber mig komma ut i en del av restaurangen som är folktom. Vi skojbråkar lite som vi brukar (väldigt oskyldigt) och vips så lyfter han upp mig mot en vägg. Han särar på mina ben och håller fast mig så hårt att jag får blåmärken. Han börjar jucka mot mitt skrev och är svart i blicken. Jag blev livrädd och är som spagetti i hela kroppen när han släpper taget. Bakom står tre av mina kollegor som även är hans nära vänner. De gapar förvånade. Men ingen gör någonting och jag är livrädd varje gång jag går till jobbet.

Jag var ute på en av Stureplans största nattklubbar när jag tappade bort min vän och blev bjuden på champagne att ett gäng äldre män vid ett att vip-borden. Sedan blev allting svart. Jag minns små fragment av det som sedan hände. Jag minns att jag vaknade i en våningssäng och att jag blev så rädd att jag föll handlöst ur sängen rakt ner i ett glasbord. Jag minns att männen från nattklubben var där och skrek att någon måste ringa en ambulans. Jag vaknade på Karolinska. Någon hade kastat av mig utanför entrén till akuten och åkt därifrån. Läkaren hade rakat och sytt ihop mitt bakhuvud. Jag fick gå med stödkorsett i tre månader. Jag sökte upp den välkända klubben i efterhand och bad om hjälp. Hjälp att få se vem som bokat vip-bordet. Hjälp att få se filmen från övervakningskameran i entrén. Men det blev tyst. Ingen visste något, ingen hade sett något, och filmen fanns tydligen inte längre kvar.

Jag tänkte länge på vilket tillfälle jag skulle skiva om, det finns så många att jag omöjligen kan minnas alla från både gäster och kollegor.

Sen kom jag på att det är just det, att arbeta i bransch där det är så normaliserat med sexuella trakasserier att ingen ens reagerar gör något med en. Du förväntats spela med samma regler och inte ifrågasätta om du vill jobba kvar.

18 år, boende i en liten by 100 mil hemifrån på internatskola, stannade jag kvar på extrajobbet efter det stängt för att dricka några öl med en kollega och hans kompis. Han jobbade i baren och jag i servisen. Det var trevligt ett tag sen minns jag inget mer.

Jag vaknar upp i hans säng med dem inne i varje ände av mig. Jag är oförmögen att be dem sluta och nästa gång jag vaknar är det morgon och jag sover naken emellan dem. Öm med bara den minnesbilden av vad som hänt går jag därifrån och jag har aldrig pratat med någon om den kvällen. Det är först nu, 10 år senare, som jag förstått att detta var ett övergrepp och att jag troligtvis blev drogad av min kollega och hans vän.

Jobbade under en längre tid på en stjärnkrog i en storstad. Där var stjärnkrögaren mycket intresserad av tjejer, och framför allt då blonda. Jag är själv blond och råkade därför ut för närmanden av honom. Bland annat vid uppläggning av nya rätter på menyn. Då alla skulle smaka på den nya rätten så blev jag matad av krögaren, medan alla andra givetvis fick äta med egna bestick.

En kväll på jobbet, under brinnande service, plingade köksklockan och jag skyndade från restaurangens fullsatta matsal in till köket. Där stod kockarna uppradade bredvid varandra och höll upp sina förkläden och sa i kör ”service” och syftade på att det va dags för avsugning. Detta skedde på en av Stockholms främsta krogar inom en känd koncern.

Jobbade på en krog i Uppsala där ägaren dagligen kom med kommentarer om hur jag skulle klä mig, att klänningen kunde vara kortare och att jag skulle knäppa upp knapparna mer för att öka försäljningen, ofta tog han eget initiativ till att själv knäppa upp dom, i matsalen, framför gäster. När jag sa ifrån hundrade gången fick jag sparken.

Jag jobbade med en man länge som utnyttjade mig genom att ge mig ett bra jobb på en stjärnkrog i Stockholm. Han strök runt mig och gav komplimanger hela tiden, sedan började han trycka sig mot mig i köket, tryckte sitt skrev och sitt stånd bakom mig under service. Han sa att det var trångt. Jag var 18 och han var runt 40.

Han låtsades ofta att han skulle ”borsta” bort smuts från min kockrock på bröstet så han fick känna på mina bröst. Men klassikern var att trycka ståndet mot mig. Ibland åkte vi hiss ihop, det finns flera hissar på den här arbetsplatsen. Då tryckte han in mig i ett hörn och slickade mig på halsen och frågade när vi skulle ligga med varandra. Sen kom snoppbilderna. Han skickade ofta bilder på sitt erigerade kön. Han skickade på kvällarna och gav mig sexuella inviter. Han var gift. Detta pågick länge. Han kunde även lägga kommentarer som: vad sexig du är, inför all personal. Borta på jobbresor försökte han få in mig i sitt rum.

Det här är en av Sveriges största och mest kända kockar.

Från och med nu väljer vi att vara besvärliga även om det betyder att vi skapar dålig stämning. Vi vill synliggöra förtryckande normer och strukturer. Många av oss befinner sig just nu på arbetsplatser där dessa maktstrukturer råder och kränkande beteenden sker. Vissa av oss har lämnat branschen men kan inte glömma det som hänt en gång eller flera. Vi är många som burit på våra berättelser som hemligheter. Men vi tänker inte längre stå tysta för övergrepp och sexism. Vi kräver öppenhet och respekt.

Vi har tagit ansvar genom att berätta hur vår verklighet ser ut. Nu är det dags för er att börja agera på riktigt. Det räcker inte med ord. Vi kräver att ansvariga agerar nu.

Vi kräver nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och förtryck. Sexuella övergrepp och trakasserier ska ge konsekvenser i form av uppsägning, att gäster visas ur lokalen och att brottsliga ageranden polisanmäls.

Vi kräver att ni med maktposition – krögare, ägare, chefer med flera – tar ert ansvar. Att ni börjar agera med omsorg och tar detta på allvar. Och sätter stopp för den rådande tystnadskultur som så många gånger skyddar de inblandade./

Vi kommer att fortsätta stötta varandra och fortsätta lyssna. För ingen ska behöva vara tyst längre.

Vi kommer att lägga skammen hos förövarna. För den ska inte längre ligga hos oss.

Vi vet vilka ni är.

1863 kvinnliga och ickebinära står bakom uppropet.

Att underteckna uppropet innebär inte att man personligen blivit utsatt för övergrepp.

Här är hela namnlistan.