I torsdagskväll blev det klart att Sara Danius lämnar såväl sin position som ständig sekreterare för Svenska akademien, liksom sin stol, till följd av kritiken mot hennes ledarskap. Samtidigt kungjordes att Katarina Frostenson lämnar arbetsgemenskapen, men har kvar sitt ämbete som ledamot. Bakgrunden kan knappast ha undgått någon.

”Två kvinnor har offrats, det handlar om kön”, hävdar en falang. Majoriteten av de kvarvarande ledamöterna, med Horace Engdahl i spetsen, hävdar dock motsatsen.

Ulf Mellström, professor i genusvetenskap vid Karlstad Universitet, tycker att det är mycket svårt att inte göra analysen att det handlar om kön.

– I grunden handlar ju hela historien om sexuella trakasserier, kön och makt. Det blir uppenbart att det handlar om en man som har begått övergrepp och sedan görs en överenskommelse som innebär att det är två kvinnor som får gå. Det handlar om män som skyddar varandra och kvinnor som offras.

Men hur är det egentligen möjligt, att den här typen av kvinnooffer på denna höga nivå kan ske i dagens Sverige?

– Det är ju inte alls förvånande egentligen. Så här blir det ofta, se till exempel på Mona Sahlin, eller på Anna Kinberg Batra, det sker på många olika plan. Men intressant i detta fall har ju varit att det har varit ett sånt skarpt läge för akademin och i detta blir de patriarkala strukturerna, de verkliga konturerna och gränserna så synliga. Det blir som ett grekiskt drama och här har man offrat drottningen för att kunna rädda en institution. Och visst handlar det om kön. Hade Horace Engdahl suttit som ständig sekreterare nu, ja då hade han helt enkelt inte offrats.

Sänker sig själva

Också lektor Monica Söderberg Forslund, som forskar om organisation och ledarskap ur ett könsperspektiv, vid Stockholms universitet, tycker att det är svårt att inte misstänka att utvecklingen har med kön att göra.

– Visst lutar det åt att det handlar om manlig hegemoni och en kultur som inte har gått att förändra. De agerar ju på så sätt att det blir öppet mål på könstemat. Det ser ut precis som gammal vanlig könsproblematik. Det är väldigt svårt att utesluta en sådan analys, säger lektor Monica Söderberg Forslund.

Men det går inte att svara enkelt på frågan, menar hon, och hon skulle egentligen behöva studera händelseförloppet i detalj innan hon kan dra några bestämda slutsatser. Hon ser också skillnader mellan de båda kvinnorna. I ena fallet finns en kartlagd jävsituation.

– Det skulle vara hedervärt av akademin att göra en polisanmälan och få saken helt utredd. Det tror jag hade återupprättat förtroendet för akademin.

Hon menar att om det finns sakliga skäl till att en ledamot behöver lämna sin plats behöver det inte handla om kön, men att i argumentationen som läggs fram nu så framgår det inte.

– De anger egentligen inga skäl alls annat än att akademin ska läka och att det här var den bästa lösningen. Istället tror jag att de sänker sig själva, säger Söderberg Forslund och konstaterar att den hårda debattartikeln där Horace Engdahl kritiserar Sara Danius ledarskap var onödig och svår att förstå.

– Jag blir uppriktigt besviken på honom. Sara Danius är ju också den första kvinnliga ständiga sekreteraren och frågan är om detta har något samband. Frågan är också om Engdahl hade uttryckt sig på samma sätt om det gällde en av de manliga ledamöterna. Jag tror ju inte det.

Obekvämt för gruppen

Charlotte Holgersson, mångårig forskare kring kön, organisation och ledarskap, har intrycket att Sara Danius har agerat utifrån ett feministiskt förhållningssätt, när hon har velat ta itu med anklagelser om akademins relation till ”Kulturprofilen”. Något som ingen tidigare ständig sekreterare verkar ha haft intresse av att göra, trots att det under många år funnits signaler om den osunda kulturen.

– Det här startade ju med uppmärksamhet om en osund kultur och oegentligheter. Och slutar nu med att två kvinnor har spelats ut mot varandra som det ska vara något fel med på något sätt.

”Felet” med Sara Danius, tror Holgersson, är en feministisk medvetenhet.

– Jag antar att Danius i någon form av feministisk anda velat ta tag i dessa anklagelser och kultur och det har väl gjort att hon har betraktats som obekväm. Det kanske blev för obekvämt för den här gruppen som ju ändå har gett stöd till ”Kulturprofilen”. Slutsatsen blir att majoritetskulturen består och den ständiga sekreteraren får gå.