Wida Zemarai bryter ny mark och går i bräschen för flickor och kvinnor vart hon än kommer. Som en av få kvinnor är hon tränare för ett herrjuniorlag i Sverige, just nu är hon på tränaruppdrag för ett flicklag i Pakistan, och är en del av tränarstaben för Afghanistans fotbollslandslag som kämpar i motvind men som siktar på VM:
– Vi bygger upp ett framtidslag, för att även afghanska tjejer har rätt att spela fotboll och rätt till frihet, säger hon.
I februari i år var Afghanistans landslag på träningsläger i Jordanien där de också spelade två träningslandskamper mot Jordaniens landslag – av säkerhetsskäl kan träningslägren inte hållas i Afghanistan. Jordanien har sedan några år satsat på damlandslaget som i dagsläget har helt andra förutsättningar än det afghanska vars egna fotbollsförbund ofta motarbetar dem, och det är inte ovanligt att spelare och andra som står landslaget nära får motta hat och dödshot på grund av fördomar om att flickor och kvinnor inte bör idrotta. Khalida Popal, som tidigare var lagkapten för landslaget och som i dag ingår i ledarstaben, tvingades fly sitt hemland på grund av allvarliga hot och bor nu i Danmark. Målet som Wida Zemarai och de andra i landslaget strävar efter är att fotbollslandslagets ska ges rimliga förutsättningar och deras fotbollsförbund uppvärderar damsidan, och att stärka flickors och kvinnors rätt att idrotta i Afghanistan.
– Herrlandslaget har helt andra förutsättningar än vad vi har, säger Wida Zemarai.
Hon föddes i Afghanistan men tvingades som femåring fly med sin familj och hamnade först i Uzbekistan och det var där hon började spela fotboll, med killarna i kvarteret. I trettonårsåldern började hon träna organiserat efter att hon och familjen kommit till Sverige och Borås där hon fortfarande bor.
Att herrlandslag och damlandslag har olika ekonomiska förutsättningar är något som känns igen från så när världens alla länder – minns i höstas när Danmarks fotbollslandslag strejkade för bättre villkor, att USA:s fotbollslandslag stämde sitt förbund för några år sedan, och att Norge förra året blev första landet i världen att garantera lika stora summor pengar till damer respektive herrar. Men för Afghanistans damlandslag är ojämlikheten på en helt annan nivå. Landslaget bildades först 2007 som under en tid tränade på den plats där talibanerna brukade genomföra offentliga avrättningar, Ghazi-stadion, som sedan dess har gjorts om och renoverats. Tidigare landslagskaptenen Khalida Popal säger i en intervju med The Independent att hon alltid var starkt berörd av spela på en plats där så mycket blod hade flutit och så många människor mist sina liv.
– Men samtidigt, varje gång som jag sparkade bollen kändes det som en seger för alla de kvinnor som hade dött där, för alla kvinnor som inte hade kunnat stå upp för sina rättigheter. Som hade fallit offer utan orsak. Så att bryta barriären genom att spela där var väldigt viktig och vi kände oss alla stolta över att skapa historia.
Wida Zemarai. Foto: Privat.
Under flera år underlät det afghanska fotbollsförbundet att skapa tränings- och matchmöjligheter för laget. Och de dåliga ekonomiska förutsättningarna innebär att laget måste fixa mycket själva och just nu pågår en insamling för att de ska kunna komma iväg på årets kommande träningsläger. Tanken är att de ska på träningsläger i Japan i juni och sedan i Saudiarabien i oktober i höst och för att ha råd med träningslägren finns sedan 2016 en insamlingssida på nätet. Osäkerheten kring ekonomin gör också att mycket sker i sista sekund. Länge var det oklart huruvida träningslägret i Jordanien skulle bli av eller ej. Till slut blev det klartecken och kvinnor och tjejer från många olika länder begav sig av till Jordanien för sex dagars läger. Wida Zemarai åkte dit som målvaktstränare men fick en bredare tränarroll än så – hon har gått flera av Svenska fotbollförbundets tränarutbildningar, målvakt c, tränarutbildning c och b.
– Även om jag var ny i ledarstaben frågade huvudtränaren mycket om vad jag tyckte, om vem som skulle bytas in och ut. Det var skönt att även trots att jag var ny så såg hon mig, säger Wida Zemarai och syftar på tränaren Kelly Lindsey från USA.
Hittar nya fotbollstalanger
Tidigare har Wida Zemarai spelat i landslaget, hon vaktade målet när laget deltog i kuppen South Asian Football Federation Women’s Cup både 2014 och 2016. Nu när hon slutat stå i målet har landslaget en ny målvakt, Diana Nadim, syster till världsstjärnan Nadia Nadim som sommaren 2017 tog EM-silver med Danmark, och som därefter valdes till årets dansk.
– Nadia Nadim är en förebild för de unga. Efter jag slutade som målvakt hade vi behov av en stabil målvakt och det såg vi i Diana Nadim, så vi erbjöd henne att komma ner till träningslägret i Jordanien. Hon gjorde väldigt bra ifrån sig.
Själv har Wida Zemarai alltså intagit en ny roll för landslaget, och har en näsa för hitta nya talanger: I södra Sverige har hon hittat två lovande och unga spelare. En av dem, en 14-årig tjej, var med i Jordanien.
– Hon är väldigt teknisk och jag rekommenderade henne till huvudtränaren som var jättenöjd med hennes insats.
Afghanistan har klättrat många platser på världsrankingen, från plats 128 till plats 106. Men med spelare utspridda över världen, och få träningsläger innebär det att många är nya när lägren väl blir av.
– Ett projekt är att i framtiden komma med i VM, då vill vi ha unga kvicka spelare som vi kan fortsätta med, de äldre kanske gifter sig och slutar spela eller lägger av, men de unga är hungriga och har hela framtiden framför sig.
I samband med träningsmatcherna i Jordanien drogs det i Afghanistan igång en hatkampanj mot laget då det spelade i korta matchställ. Kritiken kom först från cricketförbundets ordförande som reagerade på att Afghanistans landslag inte hade täckande kläder under träningslandskamperna till skillnad från Jordaniens lag. Saken förvärrades av att Afghanistans fotbollsförbunds ordförande gick ut och bad om ursäkt för lagets klädsel.
– Då blev det värre och vi fick mer och mer kritik, det var folk som sade att vi inte är afghaner eller muslimer. De skrev dumma saker, man kokar inombords men det är bättre att bara ignorera – det håller på ett tag men sedan försvinner det, säger Wida Zemarai och förklarar att kritiken nästan alltid kommer när de spelar men att de också fick stöd. Bland annat skrev organisationen Free women writers till deras stöd.
”Kära fotbollslag, tack för att ni är förebilder för mina sjuåringar. De ser er spela och ser sig själva spela fotboll i framtiden. I en värld där alla barn lär sig att män är starkare visar ni mina barn att flickor och kvinnor är lika starka. Vi är så stolta över er. Låt inte någon tala om för er hur ni ska klä er. Er karaktär och ert hårda arbete definierar er, inte orden från några mentalt svaga och sjuka män. Fortsätt ert goda arbete!” skrev Rohina Sediqui, lärare i Kabul, bland annat.
Fick klartecken i sista stund
Att fotbollsförbundet ordförande bad om ursäkt för deras klädsel är dessutom ironiskt eftersom det var fotbollsförbundet eget agerande som indirekt orsakade det. Khalida Popal, som nu är en del av landslaget ledarstab, kämpade för att få lägret till stånd. När hon till slut fick klartecken från förbundet var det inte mycket tid kvar:
– Då hann vi inte beställa långa matchställ till hela laget. Vi kunde inte spela med några svarta och några vita underställ, det skulle inte Fifa godkänna så därför spelade vi utan, säger Wida Zemarai.
– Vi är 30 personer, det är inte lätt att fixa allt kring ett lag. I Sverige finns en materialansvarig, för Afghanistan är det alla vi runt om kring som får fixa allt.
Wida Zemarai. Foto: Privat
Det är inte bara i Afghanistan som Wida Zemarai utmanar föreställningar om vad en kvinna ska göra. I Sverige är det fortfarande ovanligt med kvinnor som är tränare – på en av tränarutbildningarna hon gått var hon den enda kvinnan bland 18 deltagare, och än mer ovanligt att en kvinna tränar pojkar eller män. Men för två år sedan blev hon kontaktad av Byttorp IF:s ordförande, och sedan en tid tillbaka är hon tillsammans med Henric Waller tränare för Byttorp IF:s herrjuniorlag. Till en början gick hon in som målvaktstränare men har mer och mer kommit in i rollen som tränare för hela laget och hon säger att hon har velat träna killag, just eftersom det är så ovanligt att de har kvinnor som tränare. I laget spelar killar från såväl Sverige som Syrien och Afghanistan och många var förvånade att en kvinna klev in som tränare. Men hon är självklar i sin roll.
– Killarna har uppskattat sättet jag kör träningarna på. Det är allvar när det är allvar men vi har också roligt, och det gillar de.
Vad är viktigt för att vara en bra tränare tycker du?
– Framför allt att spelarna har förtroende för ledaren, att de inte går runt och grubblar om det är något utan att de kommer rakt till mig och berättar. Jag har bra kommunikation med killarna och med den andra tränaren.
– Det är viktigt att låta dem ha skoj, det finns många roliga övningar som samtidigt utvecklar dem. Jag är både ledare och vän, och är tydlig när det är allvar.
Nu är hon alltså i Pakistan för att träna ett flicklag som förra året deltog i en fotbollsturnering i Norge. Laget har inte hittat sponsorer så hon bekostar resan själv. I april är det dags för säsongsstart med Byttorps IF och sedan flera träningsläger i Sverige. Och under tiden pågår insamlingen till och utvecklingen av Afghanistans landslag:
– Det handlar inte bara om att vinna matcher utan om att alla ska kunna spela, säger hon och berättar om en ung tjej vars pappa inte vill låta henne spela fotboll:
– Men hon brinner för fotbollen, hennes dröm är att spela i landslaget. Det är sådana saker vi fajtas för. Samtidigt samlar vi in pengar för att bygga upp ett framtidslag, för att även afghanska tjejer har rätt att spela fotboll och rätt till frihet.
