Barcelonas första kvinnliga borgmästare Ada Colau kommer fortsätta som ledare för staden. I en omröstning i stadshuset den 15 juni fick hon 21 av 41 röster och därmed förnyat förtroende att fortsätta på den inslagna vägen mot större social rättvisa och feminism. Detta trots att hon föll på målsnöret i valet den 26 maj i ett jämnt lopp mot Kataloniens republikanska vänster ERC:s kandidat Ernest Maragall.

Colau har kallats världens mest radikala borgmästare. Att ställa sig på de fattigas sida i kampen mot de rika och deras ekonomiska intressen räckte dock inte för att säkra ytterligare fyra år i stadshuset i borgmästarvalet den 26 maj, i vilket hon tvingades se sig besegrad med drygt fyratusen röster.

Men så lätt gav hon inte upp. Colau hade fortfarande lika många mandat i stadshuset som segraren och valde efter en del tvekan att göra upp med det socialistiska partiet (PSC) för att kunna fortsätta styra staden.

Feminism i praktiken

Under Colaus fyra år vid makten har invånarnas behov stått i fokus och hon har omsatt feminism och direktdemokrati i praktiken.

– Det finns ingen politiker som har gjort så mycket för de fattiga som Ada Colau, säger Amada Santos, redaktör för den feministiska nyhetsbyrån La Independent.

Några av de områden som har stått i fokus för politiken i staden de senaste åren är: barnfattigdomen, bostadsbristen, hur de äldre lever och tas om hand, kvinnors utsatthet vad gäller våld, reglering av turismen samt miljöfrågor och stadsplanering utifrån kvinnors och barns perspektiv.

Utgångspunkten för arbetet har varit människor på gatan.
Colau kommer själv från gatans aktivism och den sociala rörelse som bildades i Barcelona under finanskrisen då tusentals människor vräktes eller hotades av vräkning när de inte längre klarade av att betala sina bostadslån. Hon gick ut till försvar för människors rätt till bostad i sin egen stad och hjälpte många från tvångsvräkningar. Detta i en tid när staternas regeringar i första hand fokuserade på att hjälpa bankerna.

Bostäder utan spekulation

Bostadsfrågan för Barcelonaborna är viktig i en stad som förra året tog emot över 15 miljoner turister.

– Att många lägenheter och hela hus används till turister bidrar till problemen, men det är inte orsaken till den svåra bostadssituationen här, säger Santi Mas de Xaxas från den spanska medborgarrättsrörelsen Plataforma de afectados por la hipoteca (PAH).

Han tillägger:

– Det grundläggande problemet är att nästan alla bostäder är föremål för spekulation. Under många år fanns ingen kommunal bostadspolitik överhuvudtaget, säger han.

Ada Colau, som under sina 20 år som aktivist kämpade mot bankerna och starka ägarintressen, har under sin tid som borgmästare infört en regel om att 30 procent av bostäderna i nybyggen måste ställas till förfogande för socialt utsatta grupper.

Isabel Cuevas Peña visar listan med avhysningar under veckan.

Santi Mas de Xaxas är en av aktivisterna i Plataforma de afectados por la hipoteca (PAH)

Social rättvisa nyckeln

På ett torgmöte i kvarteret Poble Sec strax innan valet är det dock främst säkerhetssituationen som tycks oroa meningsmotståndarna.

– Jag har haft min bar här vid torget i 35 år och det har bara blivit osäkrare, säger Loli Balboa medan hon serverar öl till gästerna.

Hon och flera av de andra menar att Colau har gjort alldeles för lite för att komma tillrätta med de utbredda problemen med ficktjuvar, rån och ockuperade lägenheter som används för knarkdistribution.

Colau svarar med att säga att det är kampen för social rättvisa som är nyckeln till att komma tillrätta med de problem som medborgarna målar upp.

Närheten till de mest utsatta i samhället har gjort att Colau har undvikit åtgärder som kriminaliserar människor som lever i marginalerna, till exempel migranter och de ambulerande gatuförsäljarna som finns i staden.

Det har också fått konsekvenser som några som finns på torget denna dag vänder mot henne.

– Hur ska vi småhandlare kunna konkurrera med de illegala gatuförsäljare som rör sig över staden, undrar en köpman i publiken.

Han får i sin tur svar på tal av en man utklädd till clown.

– Gatuförsäljarna försöker bara överleva precis som jag har gjort genom att arbeta på gatan i femton år, säger den här clownen till de lokala handlarna som kritiserar den illegala konkurrensen.

Eliana Guerrero är känd bland Barcelonaborna för sin kamp med visselpipa i hand mot ficktjuvar i stadens metro.

Ingen lämnas ensam

Ada Colaus sätt att göra politik brukar kallas municipalism.

Municipalism är en politisk organisation baserad på lokalstyre som utgår från organisering av invånarna på kvartersnivå, det vill säga en slags direktdemokrati. Det innebär ett alternativ till en centraliserad stat.

Det är just den gemensamma nyttan som står i centrum för municipalismen. Något som har aktualiserats för att kontrastera de senaste decenniernas politiska och ekonomiska kriser med åtstramningar som följd framför allt i södra Europa. När centrala mänskliga behov och intressen blir klämda mellan staters och privata aktörers jakt på vinst växer behovet av ett alternativt sätt att göra politik fram.

Colau har omsatt feministisk politik i praktiken. Det har bland annat inneburit att omvårdnaden av äldre, sjuka och barn har prioriterats. Nio utav tio som vårdar är kvinnor i Spanien, varav en övervägande majoritet anhöriga.

Laia Ortiz, ansvarig för sociala rättigheter i stadshuset, berättar om allt som gjorts för att ta hand om stadens äldre och de, både anhöriga och anställda, som vårdar dem. Det är en imponerande lista med insatser och åtgärder för att se till att alla får sina behov tillgodosedda, både de äldre och vårdarna, och att ingen lämnas ensam.

– Vi har arbetat upp en kvartersgemenskap. Så om en gammal dam, som köper bröd varje dag, helt plötsligt inte dyker upp, ska handlaren ringa och höra hur det står till, säger Ortiz.

Ada Colau anländer till torgmöte i kvarteret Poble Sec i Barcelona, Spaniens andra stad, utan säkerhetsvakter. Hon är känd för att bedriva politik nära folket.

Hundratals kom till torgmötet i Poble Sec för att lyssna till borgmästaren Ada Colau. Det var många som ville ställa frågor och ge sina kommentarer.

Barcelonabo tar selfie med Ada Colau efter torgmötet.

Fler mötesplatser

Som en del av satsningen har staden även öppnat Barcelona cuida, ett unikt centrum för alla frågor som rör omvårdnad. Det är inte den enda nya satsningen på en mötesplats. I början av året invigdes ett efterlängtat hbtq-centrum på tusen kvadratmeter.

– Hit kommer skolor för informationsföreläsningar, queerföräldrar för att dela erfarenheter och umgås och många föreningar för att hålla i aktiviteter, säger Andreu Agustin ansvarig på centret.

Bara dagar efter öppnandet utsattes centret för en attack. Uppmärksamheten kring det lyckades de vända till något positivt.

– Efter det visste alla i stan att vi fanns och var de kunde hitta oss, säger Agustin.

Det är stora och ljusa lokaler som lämpar sig utmärkt för föreläsningar och utställningar. I ett rum håller de på att iordningställa ett arkiv. Dit kommer alla, som är intresserade av stadens historiska kamp för hbtq-personers rättigheter, kunna söka sig.

Andreu Augustin, direktör på Barcelonas hbtq-center.

Självständighetsträvan splittrar

Under Colaus ledning har politikerna visat att det är möjligt att göra mycket i praktiken med små resurser. För det har varit allt annat än medvind under åren.

Den katalanska självständighetsförklaringen och den politiska kris som följde därefter ställde både pengar och projekt på is under långa perioder.

Ada Colau stödde den folkomröstning som hölls om självständigheten i Katalonien den 1 oktober 2017. Däremot motsatte hon och de andra i Barcelona en Comú den självständighetsförklaring som röstades igenom av det katalanska parlamentet med dess president Carles Puigdemont vid rodret den 27 oktober 2017.

Båda förklarades författningsstridiga av den spanska centralregeringen i Madrid. Och som en konsekvens greps åtta regionpolitiker.

Den dåvarande regionpresidenten Puigdemont lyckades fly landet i november 2017, och befinner sig i exil I Bryssel. Vid valet den 26 maj tog han sig in i EU-parlamentet.

– Hela den här situationen har skapat ett djupt trauma, som ingen vill prata om eller kännas vid, här i Katalonien, säger Amada Santos redaktör för La Independent.

Amada Santos redaktör för nyhetsbyrån La Independent.

Frågan avgjorde valet

Hon menar att det är en felaktig bild att tro att en majoritet av katalanerna vill se ett självständigt Katalonien. Men hon beskriver situationen som så känslig att den har fått familjer att splittras och livslång vänskap att gå sönder.

– Jag har väninnor sedan femtio år tillbaka, som jag knappt kan prata med längre. Här handlar det om att vara för eller mot suveränitetsförklaringen, säger Santos som själv menar att hon snarare känner sig som en EU-medborgare än brinner för någon av dessa motpoler.

Precis som Santos förutspått blev det på sätt och vis denna fråga som avgjorde valet för Ada Colau. Hon besegrades knappt av den republikanska vänstern ERC:s kandidat Ernest Maragall, som vill se ett självständigt Katalonien. Men hon lyckades ändå hålla kvar sin position.

Det var dock en nedtonad Ada Colau som lördagen den 15 juni återfick förtroendet som borgmästare för de kommande fyra åren.