På väg upp genom Sverige mot finska Lappland sover jag på vandrarhem i byn Rö vid Höga kusten. Det är ett gammalt sågverk som från 1945 och några årtionden framåt var semesterhem åt traktens arbetarkvinnor.

Det är också just en semesterhemsstiftelse för arbetarkvinnor som fackförenings- och kvinnorättskämpen Anna Johansson-Visborg lämnar efter sig vid sin bortgång 1953. Författaren Jane Morén har skrivit fram hennes liv och gärning under en samhällsomvälvande tid den första halvan av 1900-talet.

Jane Moréns bok, Min kärlek har stannat mest hos er – en biografi om kvinnokämpen Anna Johansson-Visborg, är en imponerande och inte minst viktig dokumentation av en tidsperiod i svensk historia med stor betydelse för arbetarkvinnors- och för den delen alla kvinnors rättigheter. Morén skriver fram den relativ okända Anna Johansson-Visborgs, kallad Bryggar-Annas, kamp för drägligare arbets- och levnadsvillkor, arbetarkvinnors rätt att organisera sig och kvinnlig rösträtt.

Jane Morén. Bild: Pressbild/Belinda Morén

Stod aldrig still

Anna Johansson-Visborg var 20 år när hon lämnade familjens småbrukarliv i Västergötland och 1897 reste till Stockholm. Där blomstrade industrin och det var lätt att hitta ett arbete på något av stadens många bryggerier.

Bryggar-Anna, som hon snart kom att kallas, blev snabbt känd för att orädd ta strid för de arbetarkvinnor, som tjänade hälften så mycket som sina manliga kollegor, och arbetade så långa pass att de knappt hann sova för allt som skulle göras i hemmet efter arbetsdagens slut.
Hon kom snart även att ta upp kampen för drägliga bostäder, sjukvård och levnadsvillkor i stort. Hon stred för kvinnlig rösträtt och var med och grundade den första svenska fackföreningen för bryggeriarbeterskor (1901), det vill säga för kvinnor.

Under sina aktiva år från det att hon kom till Stockholm hann hon vara agitator, organisatör, politiker, redaktör, rösträttskvinna, biograf- och fastighetsägare och aktiv kooperatör. Hon stod aldrig still eftersom det hela tiden fanns något att förbättra och något av värde att ta strid för. Hela tiden hade hon kvinnors frihet, bättre levnadsvillkor, klass och kön som ledmotiv.

Verklig vila

Under den senare perioden av hennes liv lyckas hon driva igenom en dröm och köpa mark i Stockholms skärgård för att uppföra semesterbostäder åt de lågavlönade arbeterskorna i stan.
Det blir till en viloplats som erbjuder inspirerande och stärkande kvinnlig gemenskap på pendelavstånd från staden. Samt en möjlighet för arbetarkvinnor att ta med sin familj till en plats i naturen. Dessutom utan kostnad eller mot en mycket låg och överkomlig ersättning.

För arbetarkampen för rätten till vila måste även medföra en reell möjlighet till vila, vilket de flesta arbetare saknade under den första halvan av 1900-talet.
Det är också denna plats Anna Johansson-Visborg lämnar efter sig genom Stiftelsen Visborgs minne. Men precis som så många andra liknande semesterhem för arbetarkvinnor ser Visborgs minne ut att ha kommit till vägs ände.

Ett minne blott

Under hela 2000-talet har verksamheten stadigt reducerats. Och 2017 lyckades semesterhemsstiftelsen till Anna Johansson-Visborgs minne, efter flera års försök, driva igenom en stadgeändring av ändamålet för stiftelsen, vilket innebär att den verksamhet som pågått sedan 1928 ska avvecklas och marken säljas. Därmed åsidosatte fackförbunden LO och Livs, som i dag kontrollerar stiftelsen, grundarens vilja.

Det orsakade indignation och protester bland de lågavlönade kvinnor som fortfarande hyrde semesterbostad på platsen så sent som 2017. Men de var få, och kampen mot LO för svår.
När de röda stugorna på den höga udden i Nacka förvandlas till ett minne blott finns i alla fall Jane Moréns detaljerade och välskrivna bok om Anna Johansson-Visborg kvar att hämta kunskap och inspiration ifrån.

Och glöm inte, det finns alltid något att kämpa för.