– Det kändes självklart att som styrande i staden visa vårt stöd, eftersom de strejkande hade så bra anledningar, inte minst att synliggöra den tunga börda av obetalt arbete som kvinnor utför, säger Laura Pérez, ansvarig för feminism i Barcelonas stadsförvaltning.

Pérez menar att den ekonomiska aspekten är viktig, och att det är hög tid att kräva en feministisk ekonomi.

År 2015 vann överraskande aktivisten mot vräkningar, Ada Colau, borgmästarvalet i Barcelona. Därmed blev hon stadens första kvinna på posten. Sedan dess har hon fört in feminism i stadshuset och varit öppen med sin bisexualitet för att synliggöra hbtq-personer.

– Vi hade inte trott att vi skulle vinna, men när vi gjorde det instiftade vi omedelbart en förvaltningschef med ansvar för feminism. Det var revolutionerande, säger Laura Pérez.

Behov i fokus

Att göra feministisk politik kostar pengar och kräver investeringar. Den stora utmaningen är att få feminismen att genomsyra allt arbete. Det gäller allt från budget, upphandling och skatter till minsta förbättring i stadsmiljön.

I praktiken handlar det framför allt om att kvinnor är med och bestämmer över förändringar i deras bostadskvarter.

– Om vi ska genomföra förbättringar i ett kvarter identifierar vi kvinnor i området och låter dem tillsammans med byggteknikerna gå igenom vilka invånarnas behov i kvarteret är och sedan arbeta efter det, säger Laura Pérez.

Hon fortsätter:

– Det kan handla om att en gata behöver breddas där barnen går fram och tillbaka till skolan, att det behövs en gatlykta på en bit av en väg där annars ingen vågar gå efter mörkrets inbrott och så vidare.

Laura Pérez.

Aktiv inkludering

Laura Pérez och de andra i kommunfullmäktige strävar efter att bygga en öppen och inkluderande stad.

Hon beskriver hur de från stadens sida aktivt har arbetat med att söka upp kvinnor med ursprung i Kina och Pakistan, vilket är stora men osynliggjorda grupper, för att bättra förstå hur staden kan bli mer inkluderande från deras perspektiv.

Och för inte så länge sedan invigde de ett efterlängtat hbtq-centrum på tusen kvadratmeter i centrum.

– Vi har även arbetat förebyggande mot sexuellt våld, vilket är ett allvarligt problem, säger Pérez.

Framför allt, menar hon, har Spanien ett rättssystem som genomsyras av en föråldrad patriarkal syn, vilket inte minst visade sig nyligen i en mycket uppmärksammad dom i vilken fyra våldtäktsmän friades.

Målet är att festivaler, konserter och andra stora evenemang ska vara fria från övergrepp.
Staden har fördubblat resurserna till kvinnor som utsätts för våld och utökat antalet lägenheter som till kvinnor som lyckats ta sig ur en våldsam relation, så att de kan slussas ut från skyddade boenden.

Arbetet i stadshuset backas upp av en stor feministisk rörelse med mycket kunskap i frågorna i staden.

– I Barcelona finns ett mycket starkt feministiskt nätverk. Det finns en stor medvetenhet om frågor som rör kvinnors rättigheter, säger Laura Pérez.

Orädd stad

Tillsammans med städer som Amsterdam, Berlin och Neapel ingår Barcelona även i ett nätverksutbyte som går under namnet #fearlesscities (orädda städer). #fearlesscities är ett nätverk för erfarenhetsutbyte kring municipalism. När Ada Colau blev borgmästare tog hon initiativ till att bjuda in personer från olika länder i Europa och Latinamerika för att dela erfarenheter kring municipalism och praktiska exempel på hur det går till.

Municipalism är en politisk organisation baserad på lokalstyre som utgår från organisering av invånarna på kvartersnivå, det vill säga en slags direktdemokrati. Det innebär ett alternativ till en centraliserad stat.

Colau kom själv från den sociala rörelse som bildades i Barcelona under finanskrisen då tusentals människor vräktes eller hotades av vräkning när de inte längre klarade av att betala sina bostadslån. Hon gick ut till försvar för människors rätt till bostad i sin egen stad och hjälpte många från tvångsvräkningar. Detta i en tid när staternas regeringar i första hand fokuserade på att hjälpa bankerna.

– Nu skulle vi vilja hitta ett sätt att sänka begravningskostnaderna som skenat i höjden de senaste åren. De flesta har knappt råd att begrava en anhörig längre, säger Laura Pérez stadens ansvarig för feminism.

Det är just den gemensamma nyttan som står i centrum för municipalismen. Något som har aktualiserats för att kontrastera de senaste decenniernas politiska och ekonomiska kriser med åtstramningar som följd framför allt i södra Europa. När centrala mänskliga behov och intressen blir klämda mellan staters och privata aktörers jakt på vinst växer behovet av ett alternativt sätt att göra politik fram.

”Jag vill vara fri, inte modig.” Bild: Alejandra Burciaga

Val i maj

Inom kort kommer man i Barcelona öppna ett centrum för omvårdnad.

– Det kommer bli en samlingsplats för allt som gäller omvårdnadsfrågor, dit allt från anhöriga som har en släkting med alzheimers kan vända sig för att få stöd och hjälp och kontakt med vårdare, personer som letar efter arbete inom hemvård eller de, främst migrantkvinnor, som arbetar som hemvårdare och behöver hjälp med en svår arbetssituation, kan få information och stöd.

– Det är en jättestor grupp kvinnor som arbetar betalt eller obetalt inom omvårdnadssektorn så behovet och efterfrågan på den här typen av samhällsservice är stort, fortsätter Pérez.

Det har dock varit allt annat än medvind under åren. Den katalanska självständighetsomröstningen och den politiska kris som följde därefter har ställt mycket, både pengar och projekt, på is under långa perioder.

– En kamp vi inte lyckats komma framåt i är att göra vattnet i staden till en gemensam tillgång, som inte styrs av privata intressen, säger hon.

I maj är det val och då visar det sig om Ada Colau, Laura Pérez och de andra i stadshuset får förnyat förtroende för sin feministiskt inriktade och inkluderande politik.