Besparingskrav inom välfärden riskerar att ta över fokus från de socialpolitiska mål om goda livsvillkor som finns i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det visar en ny forskningsstudie från Linnéuniversitetet som granskat 100 utredningar om personlig assistans genomförda vid Försäkringskassan.
– Den politiska målsättningen för funktionshindrade sedan 50 år, om delaktighet på lika villkor, byts i praktiken ut mot ekonomiska mål. Det får allvarliga konsekvenser för personer med omfattande funktionsnedsättningar, som riskerar att exkluderas från delaktighet i samhällslivet, säger Ulrika Järkestig-Berggren, docent i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och en av tre författare till studien som publicerats i European journal of social work.
Rapportförfattarna kan i sin granskning konstatera att det finns problem med rättssäkerheten i utredningsprocessen. Exempel är att den sökande eller dennes företrädare inte hörts, att den sökandes aktiviteter ofta fragmenteras, något som bidrar till att inräknad tid inte når upp till de 20 timmar som är tröskeln för statlig personlig assistans via Försäkringskassan.
Överlag sätts den enskildes förhållanden inte i relation till intentionerna med LSS, enligt forskarna som alltså kommer fram till att målen om goda livsvillkor förändras av en praxis vars mål är ekonomiska besparingar.
– Försäkringskassan bör öka kvaliteten i utredningarna genom att säkerställa att den sökande kommer till tals, att den sökandes behov beaktas i sin helhet, samt att besluten bygger på relevanta data utifrån lagstiftarens intentioner. Politikerna måste styra så att syftet med socialpolitiken värnas, säger Ulrika Järkestig-Berggren.
Hon ser också skäl att nationellt se över tillgången till vård i livets slutskede. Detta då var tionde ansökan som granskades i studien gällde personlig assistans i livets slutskede i form av palliativ vård:
– Det förvånade oss, då personlig assistans inte är tänkt som en sådan vårdform.
