Fler än hälften av Sveriges kommuner har brist på bostäder för personer med funktionsnedsättning, trots att det är ett lagstadgat kommunalt ansvar. Socialminister Lena Hallengren (S) öppnar för att undersöka ett statligt investeringsstöd. Men hon lovar ingenting. Det visar en granskning som tidningen Hem och hyra gjort.
162 av landets kommuner har för få bostäder med särskild service för personer med funktionsnedsättning. Framför allt är det storstads- och högskolekommuner som inte erbjuder tillräckligt med anpassade bostäder till dem som enligt lag har rätt till det.
– Det är anmärkningsvärt att så många kommuner har underskott eftersom de har ansvar för att bygga dessa bostäder. Det beror väl på olika saker, men i grunden är det klart att det handlar om pengar. Tyvärr tror jag det är högst medvetet att man skjuter upp byggandet, för då kan de unga bo kvar några år extra i föräldrahemmet och det blir billigare för kommunen, säger Eva Borgström, intressepolitisk samordnare på funktionsrättsorganisationen FUB, till Hem och hyra.
Om människor får vänta oskäligt länge på en bostad kan kommunen tvingas betala upp till en miljon i vite per person.
– Det här handlar om personer som är beroende av vårt välfärdssystem och har rätt till det. Om man till exempel beviljas bostad enligt LSS, så ska det också följas, säger Kaisu R Kull, inspektör på Inspektionen för vård och omsorg (Ivo).
LSS-lagens intention är att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva och delta i samhället som alla andra. Bostäderna kan vara separata lägenheterna eller små gruppbostäder, integrerade i vanliga bostadsområden.
Detta till trots placerar kommuner in flera gruppbostäder i tomma lokaler, eller bygger nya komplex med olika specialbostäder.
– Vi ser på många håll i landet att man placerar flera boenden tillsammans. Man säger att det är olika enheter, men med sammanlagt 20 lägenheter i fyra längor är risken jättestor att de som bor där bara kommer att vara för sig själva och inte bli en del av samhället runt omkring, säger Ulla Adolfsson, ordförande för Autism- och aspergerförbundet, till tidningen.
Socialminister Lena Hallengren (S) betonar allas rätt att flytta hemifrån och leva ett självständigt liv.
– Det är därför vi har lagstiftningen – för att även den som inte kan efterfråga en vanlig bostad ska kunna få den möjligheten, säger hon till Hem och hyra.
– Vi får titta på om vi kan underlätta på något sätt. Investeringsstöd är en variant som används för äldreboenden, och det kan man fundera över. Jag vill inte få det att låta som att det är något vi överväger just nu, men det är klart det är en möjlighet.
Att fler kommuner placerar gruppboenden intill varandra, till exempel i Trollhättan där fyra gruppbostäder tillsammans flyttats till ett gammalt demensboende reagerar socialministern starkt på.
– Det var inte så det var tänkt! Exemplet från Trollhättan har jag noll förståelse för. Det låter sorgligt och jag kan förstå de känslor det väcker, säger Lena Hallengren.
– Syftet med lagen är tydligt: Man ska kunna leva i samhället som alla andra. Det är därför det inte ska bo fler än sex i en gruppbostad, för att det inte ska bli institutionsliknande.
