Straffriheten vid våld, hot och mord på journalister i Colombia sätts under lupp av den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna (CIDH). Granskningen gäller ett 19 år gammalt fall vars utgång kan få betydelse för journalister även utanför regionen, rapporterar El diario.
Det var när den undersökande journalisten Jineth Bedoya granskade paramilitära dödsskvadroner i den väpnade konfliktens Colombia som hon kidnappades och våldtogs. Två av förövarna har först nyligen dömts för attacken, i en av ytterst få domar för våldet och hoten som begränsat möjligheterna för journalister och människorättsförsvarare att verka i landet.
Detta även efter fredsavtalets undertecknande. Fortsatta strider mellan gerillor och paramilitära grupper som inte accepterat avtalet, gällande kontroll över marken som Farc tidigare kontrollerade, är en starkt bidragande orsak. Yttrandefrihetsorganisationen Flip registrerade 477 våldsamma attacker och hot mot journalister 2018, en ökning med 53 procent jämfört med 2017. Samtidigt har attackerna mot människorättsaktivister och sociala ledare nått en aldrig tidigare skådad nivå.
– Det är svårt att förstå det som hände, allt jag vet är att jag ville dö, säger Jineth Bedoya, när hon berättar om vad hon utsattes för nästan 20 år senare. Hur hon kidnappades, drogades, våldtogs och torterades:
– Jag var egentligen inte på väg till en intervju, utan jag utsattes för ett bakhåll.
Trots att två förövar, tidigare paramilitärer, nu dömts till 30 respektive 40 år i fängelse, varnar yttrandefrihetsorganisationer för att våldet och hoten mot de colombianska journalisterna ökar igen, särskilt i avlägsna områden.
– Det är särskilt oroväckande, då det är just på dessa platser som väpnade grupper oftast finns och där det är som svårast att få tillgång till information, menar Pedro Vaca på yttrandefrihetsorganisationen Flip till El diario:
– I Colombia finns få rikstäckande medier, varför bevakningen av situationen i landet blir allt mer avgörande, och attackerna mot journalister främjar en kultur av självcensur.
Även utländska journalister har haft svårt att utföra sitt arbete. New York times korrespondent Nicholas Casey och fotografen Federico Ríos Escobar tvingades lämna landet efter att ha rapporterat om planer att återinföra ett system där militärer belönades ju fler stridande motståndare de dödade. Hoten kom då från medlemmar av regeringspartiet och en senator, som anklagade journalisterna för att vara kopplade till rebellgrupper.
Den prestigefyllda colombiansk tidning Semana hade känt till planerna på att återinföra systemet, men valt att inte rapportera. Detta ledde till att en av tidningens egna kolumnister, som kritiserade beslutet, fick sparken. En läsarstorm tvingade dock Semana att ta honom tillbaka.
Att förövare döms för hot och våld mot journalister, som i Jineth Bedoyas fall, tar ofta lång tid och är mycket ovanligt. Under lång tid valde regeringen att inte utreda:
– Så efter att ha velat isolera mig, efter att ha velat ta livet av mig, fick jag lova att göra det själv.
Och att två personer dömts är enligt Bedoyas uppfattning inte mycket att fira. Fortfarande är 20-talet personer misstänkta för inblandning i attacken.
– Den här domen är otroligt senfärdig och den är bara början. Domen hade inte varit möjlig utan Jineth Bedoyas uthållighet, mod och ledarskap, säger Pedro Vaca.
Inför granskningen i CIDH av regeringens passivitet och den straffrihet som råder och utgör en inskränkning av yttrandefriheten i Colombia, konstaterar att hon fortfarande möter många hinder i sitt yrke. Hoten har inte upphört, för att kunna röra sig har hon hela tiden tre livvakter med sig och färdas i en skottsäker bil:
– Vad är det för yttrandefrihet?
