”Ingen är skyldig att faktiskt hjälpa dig när du blivit sjuk. Det enda som händer är att du själv blir straffad med indragen sjukpenning när det har gått en tid.” Nooshi Dadgostar (V) om klyftor som ökar och ett samhälle som sviker.
Lena kontaktade mig för några månader sen. Hon är 50 år, har två barn och bor på en mindre ort. Lena har arbetet sen hon gick i nian, studerat på högskolan och i perioder haft flera arbeten. För ett antal år sedan började hon få problem med hälsan och under flera år har hon blivit sämre och sämre. Hon fick flera diagnoser. Fibromyalgi, diskbråck, pupillstörningar, nervskada i nacken. Sedan fick hon en hjärntumör.
För att veta om man kan få ersättning vid sjukdom vill myndigheterna testa din arbetsförmåga. Lena har gjort fem arbetsprövningar som har gjort henne sämre före varje gång. Den senaste arbetsprövningen ledde till att hon kunde delta två timmar var tredje dag i arbetet. Till slut ville hennes läkare sjukskriva henne helt eftersom hon var för sjuk.
Strax innan jul avslog dock Försäkringskassan begäran om sjukpenning trots läkarintyg om att det var helt omöjligt för henne att arbeta. Hela familjen drogs in i ett mörker den julledigheten medan Lena blev tvungen att jaga vårdcentraler, läkare och andra för att inkomma med medicinska kompletteringar och försöka prata med Försäkringskassan.
En vän till mig har behövt flytta tillbaka hem till sin mamma för att försörja henne. Mamman är sjuk och skulle behöva vård, rehabilitering och stöd för att kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Något som hon inte får. Det finns inget sådant ansvar i Sverige. Ingen är skyldig att faktiskt hjälpa dig när du blivit sjuk. Det enda som händer är att du själv blir straffad med indragen sjukpenning när det har gått en tid.
Trots mammans fyra läkarutlåtanden om att hon saknar arbetsförmåga får hon varken hjälp tillbaka eller sjukpenning. Försäkringskassan har sagt att de inte tror på läkaren. Hon kan visst jobba säger de. Bara arbetet inte ställer några krav och inte innebär att hon behöver koncentrera sig. Undra vilka yrken de tänker sig?
Lena och min väns mamma har betalat skatt och sjukförsäkringspremier. De har gjort allt rätt, men av otur har de drabbats av tragedier i livet. Svåra sjukdomar har förstört framtidens drömmar för dem och deras familjer. Beskeden de får av Försäkringskassan, som fattar beslut på regeringens beställning, är att samhället inte finns där. Nyorden som jobbskatteavdrag, privatiseringar i välfärden, arbetslinjen, hade visst också en baksida? Samhällskontraktet bröts. De ekonomiska klyftorna ökade.
Min väns mamma blev skickad till kommunens socialkontor. Hennes två döttrar har fått avsluta högskolestudier, flytta hem och börjat arbeta för att försörja sin mamma. Men det verkar ha gått bra och enkelt att ta bort värnskatten för alla som tjänar dryga miljonen per år?
Var det så här vi ville att det skulle bli.
