”Av världens i dag 26 miljoner klimatflyktingar är 20 miljoner kvinnor och barn”, skriver Jytte Guteland (S) och framhåller vikten av att lyfta klimatpolitiken från en individualistisk politik till en övergripande strukturomvandling för hela samhället.
Just nu sveper en progressiv våg genom Europa. Varje torsdag klimatstrejkar tonåringar i Belgien, inspirerade av svenska Greta Thunberg. De är inte ensamma, skolstrejker pågår i städer runt om i hela världen.
Vi ser samtidigt demonstrationer som drar i en annan riktning men som framförallt handlar om sociala villkor. I Frankrike möter Emanuel Macron protester i form av de gula västarnas manifestationer. De beskrivs innehålla alla möjliga rörelser och krav, men det startade med kritik mot att regeringen planerade skattehöjningar mot bensin och diesel. Västarna tog man på för att skydda sig på motorvägarna där protesterna startade.
För mig innebär demonstrationerna konkreta exempel på varför den politiska högern inte förstår samhället. Macron har, i likhet med våra moderater, inte örat mot marken. Huvudet är arrogant riktat mot himmelen och missar de orättvisor som många människor upplever också i vår moderna tid.
Vanmakt över vardagen, svaga anställningsvillkor, orättvisa lönevillkor, risk för arbetslöshet och en känsla av att politiken kommer fortsätta i fel riktning, så tror jag att allt för många upplever den politiska riktningen.
Att rädda klimatet handlar inte bara om utsläppsnivåer. Frågan om hur vi hanterar klimatet handlar också om en social förändring. För att bygga ett hållbart samhälle måste den ekologiska förändringen hänga samman med en hållbar social och ekonomisk utveckling. Annars kommer klimatbesluten att bli svaga.
Klimatpolitik handlar om makt och maktfördelning, mänskliga rättigheter, migrationsflöden, ekonomisk fördelning och jämställdhet mellan könen. Klimatfrågan har på så sätt bäring på både ekonomi och samhällsutveckling.
För att förstå klimatdebatten är det viktigt att vara medveten om hur könsuppdelad klimatpolitiken är. Männen tillhör i större utsträckning de som släpper ut mest, medan kvinnorna ofta är de som drabbas hårdast av den globala uppvärmningen. Kvinnor är trippelt diskriminerade i dagens utsläppsekonomi.
-
Kvinnor åtnjuter en betydligt mindre andel av samhällets resurser, på alla plan.
-
Kvinnor drabbas hårdare av klimatförändringarna än män.
-
Kvinnor agerar mer klimatsmart än män. Dock blir de inte premierade för det.
Männens klimatutsläpp är större. Koldioxidavtrycket bland EU-medborgare är 25 procent högre för män än för kvinnor. Till exempel släpper en fransk kvinna ut 32,3 kilogram koldioxid per dag medan en fransk man släpper ut 39,3. Män i Norden konsumerar 40 gram kött mer om dagen än de nordiska kvinnorna. Svenska mäns privata transporter släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som svenska kvinnors privata transporter, kvinnor åker i betydligt högre utsträckning kollektivt och cyklar mer.
Kvinnorna drabbas hårdare av den globala uppvärmningen. FN har visat att kvinnor och barns utsatthet för klimatkatastrofer (som blir vanligare vid klimatförändringar) är 14 gånger större än för män.
Av de 700 miljoner människor i världen som lever i extrem fattigdom är 66 procent kvinnor som lever i de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Av världens i dag 26 miljoner klimatflyktingar är 20 miljoner kvinnor och barn. Och mängden klimatflyktingar kommer att öka dramatiskt: år 2050 förväntas 200 miljoner människor vara på flykt på grund av klimatförändringarna.
Kvinnor drabbas hårdare inte bara på grund av faktiska förändringar i klimatet, utan också på grund av krig och konflikt. Kvinnor är i betydligt högre grad beroende av naturresurser eftersom de i större utsträckning arbetar i lantbruket. 60-80 procent av bönderna i det globala syd är kvinnor medan männen oftare lönearbetar, vilket gör kvinnorna helt beroende av naturens resurser.
Trots att kvinnorna i större utsträckning jobbar som bönder är det ändå nästan uteslutande så att männen äger marken på grund av lagstiftning kring ägande och arvsrätt, vilket gör kvinnorna än mer sårbara och minskar deras möjlighet till anpassning på grund av klimatförändringar.
Att se hur män påverkar och bidrar till klimatförändringarna är avgörande för att få en rättvis och tydlig bild av problemet. Män åtnjuter oproportionerligt stor andel av samhällets resurser samtidigt som normer om maskulinitet gör att män bidrar mer till klimatförändringarna. Att äta mer vegetariskt, minska på köttkonsumtionen, använda sig av återbruk, åka mer kollektivt, odla och jobba med självförsörjning är saker som privatpersoner kan göra på lokalnivå för att minska påverkan på klimatet. Detta är aktiviteter som är feminint kodade och därigenom inte premieras av maskulina normer.
Kvinnorna ska givetvis inte bära huvudansvaret för männens utsläpp!
Mot bakgrund av ovanstående är det viktigt att förstå vikten av att lyfta klimatpolitiken från en individualistisk politik till en övergripande strukturomvandling för hela samhället. Arbetet att ställa om samhället till en hållbar utveckling och fasa ut fossila bränslen handlar om feminism, helt enkelt för att det krävs ett normkritiskt förhållningssätt till hur vi organiserar oss.
Kvinnor vinner därför mest när klimatpolitiken hamnar i fokus och när vi fattar ansvarsfulla beslut för hur hela samhället ska bidra till att fasa ut koldioxidutsläppen. De unga tjejerna har redan fattat detta. Låt alla oss feminister, oavsett partifärg, göra dem sällskap i kraven om en hållbar framtid.
