Gräsrot, frivillig, ideell, volontär, aktivist, försvarare. Folkrörelser, sociala rörelser, utomparlamentariska rörelser, ideella föreningar, frivilligorganisationer, ickestatliga organisationer, civilsamhället.

Kärt barn har många namn. Den konstitutionella demokratin med grundläggande mänskliga rättigheter, flerpartisystem, skydd för minoriteter skulle inte ha existerat om inte folkrörelserna och deras enskilda hade trotsat det rådande samhällets politiska och ekonomiska maktkoncentration. Ett faktum det kan vara lätt att förbise när språket ändras över tid och samma fenomen får nya namn.

År 1998 uppmärksammade FN utsattheten hos människorättsaktivister. Sedan dess har flera ideella organisationer vittnat om ökade brott riktade specifikt mot människor som försvarar naturen. I rapporten Miljöförsvarare under attack – om hoten mot dem som skyddar vår natur undersöker Naturskyddsföreningen läget i en Sida-finanseriad enkät och intervjustudie av 25 miljöorganisationer och enskilda i tio länder som föreningen har samarbete med.

Trendbrott

Om den globala demokratiska utvecklingen kan sägas ha gått framåt under 1900-talet – räknat i allt färre diktaturer – har det senaste decenniet visat på ett trendbrott. Sedan 2011 har läget försämrats också för demokratiska stater. Nationalistiskt sinnade ledare, likt Trump i USA, med populistiska, misogyna och främlingsfientliga agendor har segrat i demokratiska val.

Demokratiska institutioner och processer monteras sakta ned, bland annat genom nonchalans av internationella överenskommelser, fler än 70 länder har det senaste decenniet infört 144 juridiska restriktioner som försvårar folkbildning och sociala rörelsers arbete.

Politiken kallas för krympande medborgerligt demokratiskt utrymme och kriminalisering – byråkratiska registreringshinder så att föreningar plötsligt blir illegala och inte kan inneha bankkonton – trakasserier, indragna anslag, hot, våld, förföljelser, övervakning och mord på människor som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Jordbrukssektorn värst

Organisationen Global witness årliga rapport At what cost? visar att hälften av miljöförsvararna som dödats tillhör urfolken. Sedan 2006 har antalet kontrakt som innebär att lokalt brukad mark ersätts av plantager och betesmarker ökat markant. För närvarande är situationen värst i Dutertes Filippinerna och Bolsonaros Brasilien.

Brasilien är också det exempel Naturskyddsföreningens rapport använder för att visa hur Sverige stödjer miljöförstörelsen och klimatförändringarna genom investeringar och konsumtion.

Den svenska efterfrågan på naturbeteskött och soja för foder orsakar avskogning av drygt ettusen hektar i Brasilien varje år. Svenska banker och pensionssystem, via statliga AP-fonderna, har under många år investerat i företag som bidrar till läget. Detta samtidigt som jordbrukssektorn (framförallt bete till naturbeteskött och soja för foder men även andra livsmedel) under 2017 passerade gruvindustrin, skogsbranschen, tjuvjakten, vatten- och dammindustrin i antalet mord på miljöförsvarare.

Viktig summering

Naturskyddsföreningens rapport är en viktig summering och utmynnar i många angelägna krav på FN, EU, stater, svenska regeringen, näringslivet och civilsamhället. Till de tyngre kraven hör:

• att Sverige skriver under ILO 169-konventionens påbud att lokalbefolkningen ska informeras och få möjlighet att ta ställning till exploateringar;

• att FN antar en resolution om rätten till en hälsosam miljö och säkerställer långsiktig finansiering av FN:s människorättmekanismer;

• att EU tar fram en strategi för att främja civilsamhället;

• att Sverige fasar ut exportkrediter och investeringar i ohållbara företagsverksamheter och inför ett myndighetsövergripande riskanalyssystem;

• att näringslivet inbjuder till dialog med civilsamhället och lokalbefolkningar;

• att civilsamhället analyserar situationen i olika länder och stödjer informella grupper och individer.

Rasism och kvinnoförtryck fattas i analysen

Men viktiga aspekter lyser med sin frånvaro. I det svenska civilsamhället finns fortfarande en naivitet kring ekonomiska intressenters infiltrering av grupper och underminering av enskilda med subtila metoder som ryktesspridning, förtal med mera. Strukturell rasism, hot och marginalisering av ickevålds/fredliga aktivister existerar som bekant överallt – också i Sverige.

Carmen Blanco Valer lyfte att perspektiven rasism och kvinnoförtryck i omvärlden och i Sverige saknas i Naturskyddsföreningens studie. Även Sônia Guajajara, ledare för rörelsen för de brasilianska urbefolkningarna, Articulação dos povos indígenas do Brasil (APIB), framhöll vikten av det feministiska perspektivet när hon talade på ABF:s Marx19-konferens den 26 oktober: Kvinnor, specifikt urfolkens kvinnor, möter nedvärdering och hinder både från sitt eget samhälle och från företag och stater.

Genus och ekonomi

Kvinnokategorins utsatthet i miljökrisen är en diskussion som ofta hamnar i skymundan när den inte rentav ifrågasätts. Och det trots att det är känt att låginkomsttagare drabbas värst och att kvinnokategorin (inklusive icke-binära får förmodas) är överrepresenterad bland låginkomsttagare, eftersom kvinnors arbete antingen inte avlönas eller avlönas sämre. Globalt sett är det kvinnokategorin som tar hand om barn (och äldre) och därmed belastas med det betungande ansvaret för deras omvårdnad och överlevnad vid en katastrof eller en konflikt.

Detta är orsaken till att kvinnor i statistiska analyser, till skillnad från män, ofta grupperas tillsammans med barn. Det är även bakgrunden till de siffermässiga uppskattningar av utsatthet som internationella kvinnoorganisationer använder för att belysa situationen.

När sociala och ekonomiska förhållanden är mindre orättvisa, är det mindre skillnad mellan kvinno- respektive manskategorin med avseende på att överleva katastrofer. För att uppmärksamma dessa samband antog Europaparlamentet 2017 en resolution om genus och klimaträttvisa baserad på bland annat Eric Neumayer och Thomas Plümpers forskningsstudie The gendered nature of natural disasters: The impact of catastrophic events on the gender gap in life expectancy, 1981–2002, i Annals of the Association of american geographers nummer 97.

Fler analyser

Naturskyddsföreningens rapport visar att försvaret av naturen nu erkänts som en del av aktivismen för mänskliga rättigheter. Vad som ännu inte tillstås är att miljöförsvar även är ett skydd för de andra varelser som bebor planeten och som tillsammans med ekosystemen utgör förutsättningen för mänsklig överlevnad. En insikt som kommer starkt i vår tid. Förhoppningsvis blir den snart avspeglad i nya begrepp och namn som non-human/ickemänskligt (i betydelsen natur och djur och allt annat som inte är människor men som står i relation till människor).

Det som analytiskt saknas mest är ändå själva drivkraften bakom den globalekonomiska verksamheten och de påföljande människorättsinskränkningarna och morden. När stora företags lönsamhet tillåts gynna en liten minoritet av mänskligheten, måste lönsamheten och tillväxten konstant öka för att mänskligheten som helhet ska få det bättre. Med andra ord: Ju mer ojämlik fördelning, desto större tillväxtbehov – och ökade miljö- och klimatproblem. Demokratiernas välfärdsmål i form av ojämnt fördelad ekonomisk tillväxt är något världens klimat och ekosystem, djur och människor inte mäktar med. Ska den demokratiska utvecklingen bevaras och öka är det här folkrörelserna/civilsamhället måste börja ställa krav.