Om du skyndar dig har du fortfarande chansen att se Martin Gustavssonds utställning på Konstakademien i Stockholm. Eller utställningarna, för det är två separata utställningar i olika delar av lokalerna som talar till varandra. De hänger kvar till och med söndag 29 september.
2011 visade Martin Gustavsson In no particular order på Göteborgs konstmuseum. 120 oljemålningar, 100×60 centimeter, hängande tätt, tätt som en gigantisk väggmosaik. Bilderna helt olika till stil och innehåll – abstrakt och figurativt, färgsättningen, tekniken – allt samverkar till att ge en bild av världen som ett fantastiskt myller. Slående ofta finns kroppen där, den sårade kroppen, den starka kroppen, den ömma… I Martin Gustavssons fall rör det sig om manskroppen, under hela sitt konstnärskap har han ifrågasatt och bekämpat homofobin i samhället.
På Konstakademien, Galleri Flach, visas 50 av bilderna på liknande sätt. En del ursprungliga, en del nygjorda. Byter de plats förändras rummet.
Som en mer sentida replik hänger i Galleri öst utställningen Un chant ecarlate, ungefär ”den scharlakansröda sången” som tidigare visats på biennalen i Dakar i Senegal. Här är färgerna mildare, dukarna genomlysta, delvis genomskinliga, motiven präglade av en blödande krysantemum. Blödande, sårade blommor har även tidigare varit ett av Martin Gustavssons återkommande motiv, som i en serie med mycket kroppsliga hyacinter.
I anslutning till utställningarna finns ett utskrivet samtal om innebörden av bilderna som böljar fram och tillbaka mellan olika författare – Genet, Rimbaud, Verlaine, Wilde – som inspirationskällor, men också om myter, koder och symboler i färg och form. I Galleri öst markeras en del av målningarna av svarta rektanglar, som hinder för upplevelsen, eller streck i räkningen, censur och ett sätt att dölja individers identitet. Homosexualitet är fortfarande förbjudet i stora delar av världen, och i andra delar en illa tåld frihet som kämpar med religiösa och moralistiska värderingar.
Jag går runt mellan de två gallerierna många gånger, försöker ta in väldigheten och kraften i dessa målningar, som fascinerar mig både som ”måleri i sig” och för de olika symboliska betydelser som kan läsas in i bilderna, beroende på vem betraktaren är. I en uppmärksammad recension av utställningarna i tidskriften Kunstkritikk skriver recensenten till slut nästan i förtvivlan: ”Allt är ömhet.”
Martin Gustavsson är uppvuxen i Bohuslän i Sverige men lever numera i London och Stockholm och ställer ut i stora delar av världen. Han undervisar bland annat på Konstakademien i Stockholm.
