Vad är det bästa med ditt jobb?

– Det bästa är att träffa så mycket olika människor med så olika intressen. Även om jag jobbat länge är det nya ämnen och nya personer, så det blir aldrig långtråkigt. Vissa frågor känner man igen, de går i trender, men det är alltid nya människor, från små till stora. Det är jättekul.

Vilka besöker biblioteket?

– Jag har alltid hört och hävdat att barn står för mer än 50 procent av lånen, men aldrig 50 procent av ytan eller anslagen. Barnböcker är billigare, så det kan vara okej att anslaget är billigare. Men ytan – varför ska barn trängas ihop?

Helene Axelsson beskriver hur personalgruppen fick gehör hos chefen för att satsa på barndelen. Det resulterade i att barnytan i dag är större än tidigare med olika utrymmen för att utnyttja området maximalt och för att en verksamhet inte ska störa en annan.

– Barnsatsningen utgick från insamlade förslag. De hade sagt att de ville ha mer färg och att böckerna skulle samlas genremässigt, vilket jag alltid har varit emot för jag tycker de andra böckerna försvinner. Men så fick det bli. Och vi har ökat barnutlåningen.

Nya målgrupper

Under åren har också nya målgrupper hittat till biblioteket, och biblioteket har aktivt arbetat för att de ska känna sig hemma.

– Den största nya målgruppen är de nyanlända, flyktingar och invandrare som har kommit hit på olika vägar.

– SFI har sina samhällsorienterade kurser här på biblioteket och då berättar vi om vilken service vi erbjuder, och alla brukar vilja ha ett lånekort innan de går härifrån, säger Axelsson.

Hon fortsätter:

– Sedan har vi blivit mer duktiga på att öppna biblioteket för funktionshindrade. Vi har riktat verksamhet mot den målgruppen på ett annat sätt för att alla ska kunna komma hit.

En annan målgrupp är de äldre.

– Det är många äldre som inte kommer in i telefonen, får plattan att fungera eller inte kommer åt koder, och de kommer hit på våra drop-in tider och får hjälp.

Men förutom att nå nya målgrupper inifrån biblioteket tycker Axelsson att biblioteket har blivit bättre på att söka sig ut.

– I stället för att säga, ni måste komma till oss, kommer vi till er.

Det har de bland annat gjort genom ”bibblan på stan” och genom att delta på olika event.
Där har Helene Axelsson och hennes kollegor upptäckt att det är många som faktiskt inte känner till att biblioteken är helt gratis, att man får låna vad man vill och att vi kan skaffa nästan allt.

Hon berättar att de tar fram informationsmaterial och försöker arbeta mer med att sprida det.

– Men vi skulle behöva bli mycket bättre på att berätta om vår verksamhet för att nå ut till ännu fler.

Inget tjafs

Axelsson beskriver sin arbetsplats som dynamisk och full av arbetsglädje.

– Vi har mycket frihet, en tillåtande chef och både besökare och personal kommer ständigt med nya idéer.

Hållbar höst, barnteater, lördagsskoj för familjer och svenska för föräldrar med riktigt små barn, är några av aktiviteterna den kommande hösten.

Folkbiblioteket i Mjölby har tre filialer i Skänninge, Mantorp och Väderstad och ingår i Göta regionbibliotek. Sammanlagt arbetar runt femton personer på de fyra biblioteken.

– Vi tillhör ett regionbibliotek som är jätteaktivt.

– Det första som händer i höst är en utbildningsdag kring barnkonventionen, som har blivit lag.
Att länet är aktivt känns på biblioteket, som får både impulser och uppbackning.

– Trots att vi är så olika stora och därmed har olika förutsättningar så är det aldrig tjafs om att ni är stora och ni är så små, utan man får ta del av allting och alla delar med sig av material.

Vad är, eller bör, ett bibliotek vara, för dig?

– Jag har sett utvecklingen och tycker att det har gått till att vara ett vardagsrum för alla. Här finns inga begränsningar utan alla är välkomna. Jag tror att många känner: ”hit kan jag gå”.

– Jag tyckte ett tag att all digitalisering, robotar som skulle programmeras o sånt tog över själva böckernas plats på biblioteket, men det är bra att det finns, eftersom det finns barn som inte har råd att köpa, eller gå på nätet heller på samma sätt. Vi ska kunna erbjuda det som finns i övriga samhället, men som alla inte har tillgång till. Biblioteket ska vara en naturlig plats att gå till, där ingen känner, nej jag hör inte hemma här.

– Men böckerna ska fortfarande ha en viktig plats.

– Biblio betyder böcker, så man skulle kunna ifrågasätta om vi ska heta mediatek. På skolorna heter många skolmediatek. Samtidigt är bibliotek så inrotat.

Har läsvanorna förändrats? Stämmer det att fler och fler barnböcker är deckare eller liknande?

– Ja, böckerna har förändrats i takt med samhället. Allt ska gå så fort. Jag får alltid höra, ”det ska vara spännande”. Helst ska det flyta blod redan på första sidan.

Men Axelsson menar ändå att barnböckerna håller högre kvalité i dag, både vad gäller handling och språk.

– Hon har dock sett läsförmågan försämras under åren. De böcker jag hade i årskurs 4 för tio – femton års sedan är för svåra för dagens årskurs 4. Samma böcker använder jag numera i årskurs 6.

Hon har även sett att fler barn i dag har svårare att klippa och klistra än för tio-femton år sedan.

– Till en början tänkte jag att det hade med intresse att göra, men jag tror faktiskt att man inte använder till exempel sax så ofta längre o därför inte kan.

Källkritik viktigt

Bibliotekariens roll och arbetssätt har också förändrats.

– Vi skiljer på yttre och inre tjänst. När vi är i yttre tjänst ska vi inte jobba med annat. Det är bemötandet som är viktigt. Vi ska se låntagarna. Sitter vi vid datorn, ser vi inte när låntagaren kommer in. Vi ska ha kontakt och de ska känna att de inte stör.

– Vi har sagt att vi ska gå ute i biblioteket, men det är vi inte så duktiga på. Men när vi är ute kommer folk o pratar. Alla vill inte fram till disken.

När Axelsson började på 80-talet var det vanligast att bibliotekarien satt eller stod bakom en lång disk.
Många arbetsuppgifter har också försvunnit sedan dess. En sådan tidskrävande uppgift var att leta fram artiklar, som efterfrågades, i arkivet.

– I dag hittar de allt på internet. Så det viktiga nu är källkritik, men det arbetar vi inte så mycket med.

Vid varje dator sitter dock en minneslapp, om att noggrant kontrollera källan till uppgifterna. Att inte tro på allt på nätet, fast det verkar riktigt.

Hur ser framtiden ut för biblioteken?

– Jag tror det kommer bli ännu viktigare att ha som mötesplats. Det kommer även bli ännu viktigare för oss att söka oss utåt. Vi är en lokal, men vi måste också vara på andra ställen. Vi är en otrolig institution men vi är dåliga på att sälja det.

– Jag tror vi behöver fler professioner, ett bredare yrkesregister på biblioteken. Förutom bibliotekarier och biblioteksassistenter skulle vi kunna ha pedagoger, exempelvis it-pedagoger.

– Social kompetens behövs på bibliotek, men finns inte alltid med i utbildningen.

Axelsson tror också att det kommer finnas symaskiner tillhands för den som behöver laga något.

– Det är lite av bibliotekariens svaghet – vi hoppar på allting och är öppna för allt, säger hon leende.

Helene Axelssons boktips:

Böcker för barn

Stefan Casta: Är du där mämmä? – en bilderbok för de minsta där man leker med ord och rim.

Ulf Stark: Rymlingarna – en vacker och finstämd bok om döden som kan läsas av både barn och vuxna.

Michelle Magorian: God natt mister Tom – en skildring av vänskapen mellan en man och en pojke under andra världskriget.

Böcker för vuxna

Jean-Paul Diderlaurent: Mannen som läste högt på 6.27-tåget – en berättelse om kärleken till böcker och läsning.

Tom Mithell: Pingvinlektioner – en sann historia om vänskapen mellan författaren och en pingvin.

Simona Ahrnstedt: Allt eller inget – en underhållande roman om moderna kvinnor, passion och omöjliga kroppsideal.