Ställd ansikte mot ansikte med Sara Danius bortgång kommer jag på allt jag borde ha sagt och gjort medan hon levde. Även om vi var verksamma på samma institution vid Stockholms universitet träffades vi för det mesta på Ica vid Kungsholmstorg, som är navet i våra bostadskvarter. Det var vardagliga möten där båda var upptagna med hushållsrelaterade angelägenheter. Även om Sara Danius skrivit om husmoderns död behövde mat inhandlas och middagar tillagas.

En sak som jag är glad över, att jag i april 2018 närvarade vid högtiden då författaren Agneta Pleijel belönades med Svenska akademiens nordiska pris 2018. Sara Stridsberg höll tal och efter pristagarens anförande var det mottagning på Sara Danius tjänsterum där många kvinnor och en del män samlades. Vi visste inte då att Svenska akademien skulle avskeda Sara Danius från uppdraget som ständig sekreterare. Det hände dagen efter, men att det var skarpt läge stod utom allt tvivel.

När det talas om kvinnors ledarskap menas inte feministiska ledare. Kvinnor förväntas att rätta sig i ledet och leda anrika organisationer utan tillstymmelse av demokratiskt präglade värderingar och transparens. När Sara Danius initierade advokatutredningen var det något en god ledare skulle göra, men priset blev högt. Det var smärtsamt att se allt detta utspela sig inför öppen ridå.

”The master’s tools will never dismantle the master’s house”, skriver Audre Lorde. Det är något som bevisas gång på gång, men det finns så mycket mer i Sara Danius eftermäle än Svenska akademien. Hon var en läsande, skrivande och talande kvinna som tog steget från de akademiska rummen till offentligheten och gjorde sig bemärkt genom att formulera sig väl. Att lära känna Sara Danius innebär att läsa hennes texter och glädjas åt dem.

Sara tillhörde en feministisk generation som lyckades uttrycka sig såväl teoretiskt som populärt. Hon tillhörde det feministiska genombrottet under 1990-talet som inspirerat många av dagens verksamma feminister i offentlighet och akademi. Tidskrifter som Bang publicerade Saras texter, där hon kunde förmedla inspiration från USA och andra länder där hon var verksam. Det var viktiga insikter eftersom det vid denna tid inte fanns lika goda möjligheter att hålla sig uppdaterad med det senaste inom feministisk teori och praktik som vi har i dag.

Det jag borde ha sagt till Sara Danius bland risgrynen på Ica är Edith Södergrans uppmaning ”sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna”. Vi var och är med dig och med alla kvinnor som vågar ta steget från ett förväntat medlöperi till att säga ifrån och agera därefter.