I den första studien av sitt slag i Australien har Molly Dragiewicz och hennes kollegor studerat användandet av teknik i samband med ett systematiskt mönster av övergrepp och hot, för att kontrollera och utöva makt över en annan person (engelskans coercive control, reds anm).

– Det handlar inte om tekniken i sig, utan det handlar om förhållandet, säger Molly Dragiewicz, och fortsätter med att konstatera att samma teknik som i hennes studie är kränkande, under andra omständigheter kan vara beskyddande.

Hon betonar därför vikten av att de som tar emot rapporter och anmälningar om makt- och kontrollutövande via teknik har kunskap om hur tekniken används, och vad det betyder, i just de här fallen.

– Annars riskerar man att trivialisera övergreppen och förbise allvaret i situationen, säger hon.

Barnen också utsatta

Studien, som genomförts i två delstater i Australien, är förhållandevis liten med endast tjugo intervjuade, samtliga kvinnor och alla heterosexuella. Hälften var födda i Australien, hälften utomlands. Samtliga förövare var män och alla förhållanden var vid intervjutillfället avslutade.

– Jag får fortfarande frågan om problemet inte är löst nu när de separerat, säger Dragiewicz, och skakar på huvudet.

– Tvärtom så är det då det digitala våldet börjar eller ökar i intensitet.

Av deltagarna i studien hade 14 barn och av dem uppgav 13 att det digitala våldet även tog sig uttryck i det gemensamma föräldraskapet. Barn som bodde i skyddade boende med sina mammor uppmanades att visa var de bodde: ”Du kan väl filma ditt rum och visa hur det ser ut utanför”.

Barnen kontaktades vid alla tidpunkter på dygnet och ombads berätta vara mamma var eller ge telefonen till henne.

En annan stor källa till stress var kontakten, eller den uteblivna kontakten, vid lämning och hämtning. Att barnen och pappan helt enkelt inte dök upp på överenskommen tid och plats.

– Antingen uteblev textmeddelande helt eller så ville de lämna barnen vid mammans boende trots att de kommit överens om allmän plats tidigare, säger Dragiewicz.

Går inte bara att stänga av

Tekniken möjliggör att fäderna, i detta fall, kan ändra planer med kort varsel på ett annat sätt än tidigare.

Ytterligare exempel på hur tekniken kan gå åt båda håll är att det finns diskussionsgrupper och forum på nätet för förövare, med tips om hur du kan övervaka och misshandla din före detta partner, utan att bli upptäckt av polisen.

Dragiewicz och hennes medarbetare konstaterade också att polis och sociala myndigheter inte alls har den kunskap som behövs för att förstå problemets omfattning och komplexitet.

– Ibland uppmanas kvinnorna att helt enkelt stänga av telefonen, eller internet, men hur fungerar det i det dagliga livet? Även dessa kvinnor behöver betala parkeringsplatser, använda mobilt bank-id och kunna nås av skolan exempelvis.

Att köpa en ny telefon och nytt abonnemang var ett annat råd som flera av kvinnorna fått, inte sällan efter att förövaren gjort sönder hennes gamla.

– Men det är ju en kostnadsfråga såväl som en kunskapsfråga. Vissa av kvinnorna hade fått en telefon av mannen i början av förhållandet och hade varken råd att ersätta den eller kännedom om hur de kunde flytta över information de behövde till en annan telefon, förklarar Dragiewicz.

Mer kunskap avgörande

Flera kvinnor berättade även att de var tvungna att ha ett nummer de kunde nås på annars skulle förövaren komma efter dem på riktigt, något de var ännu räddare för än den ständiga övervakningen. I undersökningen konstateras också att polisen ofta saknar kunskap om de telefoninställningar som kvinnorna vill ändra/ta bort men att det även kan innebära en risk för kvinnorna att ge telefonen till polisen eftersom den då kan beslagtas som bevis, och allt som finns i den även kan användas emot dem.

Dragiewicz menar att mer kunskap är avgörande, och att vi alla behöver fundera lite mer på hur tekniken fungerar.

– Att plattformar länkas samman kan vara praktiskt, men vad får det för andra konsekvenser?
Kvinnorna i studien berättade om lättillgängliga gps-sändare som satts på bilar och i leksaker, som redan fanns i Fitbit och andra träningstillbehör, som en gång varit en gåva från förövaren. Att använda Google kan berätta var du är, när och vad du letar efter. Facebook och annan social media berättar vem du är med.

– Ofta har förövaren tidigare varit väldigt måna om att skapa gemensamma konton och dela lösenord, vilket gör att när det tar slut är det svårt att ha överblick över vad han fortfarande kan se, säger Dragiewicz.

Synen på digitala brott behöver utvidgas

Framför allt vill Dragiewicz se mer kunskap och insikt om problemet och dess omfattning hos polisen, socialarbetare, advokater och domare, men även hos plattformsbolagen och teknikjättarna.

– De bör hjälpa till och byta konton, spärra appar och i allmänhet se över integriteten mellan personer, hittills har fokus legat på individ och stat.

Därutöver finns behov av ytterligare praktisk teknisk assistans, någon som kan se vilka (dolda) inställningar och appar som finns på en telefon, och radera dem. Något som inte finns i dag.

Även ekonomiska resurser för de kvinnor som behöver en ny telefon eller nytt abonnemang krävs, ekonomi i sig ska inte vara anledningen till att kvinnor låter sig övervakas i åratal efter ett avslutat förhållande. Avslutningsvis vill Dragiewicz även se någon form av ändrad lagstiftning där det digitala våldet kan ses som någon form av brottslighet såsom exempelvis förtal, hatpropaganda eller psykisk misshandel. Även möjlighet att komma åt andras konton bör vara straffbart.

– Hittills har tankarna kring digitala brott kretsat kring utländska stater, andra företag, hot utifrån, men hur handskas vi med brott som kommer inifrån? Från någon du bott, eller fortfarande bor i samma hus som?

Specialkunskap saknas även i Sverige

Deepati Forsberg, senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten säger att även i Sverige har nya digitala medier medfört nya och mer omfattande sätt att kontrollera, hota och förfölja flickor och kvinnor.

– Det finns en särskild utsatthet för kvinnor med utländsk bakgrund och icke-vita kvinnor som kan drabbas både av sexistiska och rasistiska hot och nedsättande kommentarer. Unga flickor och pojkar är särskilt drabbade av hot och kränkningar på internet, dock visar studier att flickor i större utsträckning än pojkarna uppgav att utsattheten hade en negativ påverkan på dem, medan det var vanligare att pojkarna uppgav att våldsutsattheten inte påverkade dem.

Angående bemötande från polis, socialtjänst och rättsväsende, där studien från Australien pekar på stora brister, så finns inte heller i Sverige någon specialkunskap enligt Forsberg.

– Det finns inget särskilt bemötande specifikt för digitaliserat våld kopplat till mäns våld mot kvinnor, utan det ingår i det rutinmässiga arbetet gällande problematiken generellt. Om det gäller till exempel olaga hot som framkommit digitalt så sköts det inom ramen för dom lagar och rutiner som gäller för olaga hot. Om det framkommer i ett ärende att det finns stödbevisning i digital form så hämtas det in.