”Vi skapar inte lagliga vägar till Europa genom att försvåra frivilligorganisationers sök- och räddningsarbete på Medelhavet. Lösningen är inte heller att leja ut EU:s migrationspolitik på skurkstater som Libyen och Turkiet”, skriver Alice Bah Kuhnke (MP).
Efter att Kristdemokraterna och Moderaterna, i sällskap av högerpopulister, röstade mot en resolution om att förenkla frivilligorganisationers arbete på Medelhavet har debatten om EU:s flyktingpolitik återigen tydliggjort den värderingsförskjutning som pågår med full kraft.
Sex personer per dag miste sitt liv på Medelhavet under förra året. Det gör Medelhavet till en av världens dödligaste gränser. Det är en skam att EU ännu inte lyckats ta fram en gemensam lagstiftning som säkrar lagliga vägar till Europa. Att försvåra räddningsarbetet för frivilligorganisationer vilket M, KD och SD arbetar för, kommer inte att rädda livet på de flyktingar som är desperata nog att ta den livsfarliga rutten över Medelhavet. Akut humanitär hjälp är inte, hur ofta än högern upprepar det, en migrationspolitisk pull-faktor.
De konservativas argument lyder som följer: genom att minimera chansen för att överleva på Medelhavet kommer färre människor på flykt välja den farliga rutten över havet. På så sätt hävdar de att man, genom att rösta som man gör, inte är ansvariga för fler dödsfall utan faktiskt bidrar till att rädda liv.
Kristdemokraternas och Moderaternas politik skvallrar om en människosyn där individen alltid förväntas fatta rationella beslut. Men sanningen ser annorlunda ut för de tusentals människor som flyr från krigshärjade regioner i hopp om en dräglig tillvaro i Europa.
Vi gröna menar att Kristdemokraternas och Moderaternas argumentation är absurd och ger uttryck för en kallsinnig människosyn. Det är med största sannolikhet varje förälders värsta mardröm att utsätta sig själv och sitt barn för en fullkomligt livsfarlig flykt. Ingen väljer frivilligt att passera en av världens dödligaste gränser, oavsett om det finns eller inte finns räddningsbåtar nära till hands om olyckan skulle ske.
Genom att dessutom göra det svårare för frivilligorganisationer att rädda liv på Medelhavet gör vi inget gott. Varken för de människor som flyr från krig och konflikt eller för de frivilligarbetare som i långa perioder arbetar på räddningsbåtarna som cirkulerar på Medelhavet.
Bristen på säkra passager och lagliga vägar till Europa gör att många tvingas till osäkra vägar genom Nordafrika, till Libyen och över Medelhavet. Situationen på Medelhavet kan liknas vid ett humanitärt katastrofläge och i en sådan kontext är inte individen förmögen till att fatta rationella beslut. Man har helt enkelt inte lyxen att välja och vraka bland sämre och bättre flyktvägar till Europa. Att falla offer för krig, konflikt och fattigdom är aldrig ett frivilligt val.
Vi skapar inte lagliga vägar till Europa genom att försvåra frivilligorganisationers sök- och räddningsarbete på Medelhavet. Lösningen är inte heller att leja ut EU:s migrationspolitik på skurkstater som Libyen och Turkiet. Sådana avtal är cyniska, ovärdiga och går inte till botten med det faktiska problemet som stavas politisk ovilja.
Vad som krävs är att EU, under ledning av den tillträdande kommissionären Ylva Johansson, tar fram en gemensam lagstiftning som garanterar säkra och lagliga vägar till Europa. Vi har under många år sett hur Europas bakåtsträvande medlemsländer har satt käppar i hjulen för EU:s migrationspolitik, samtidigt som EU-parlamentet kämpat för att enas i de mest känsliga frågorna.
Vi gröna kommer vara tydliga med att den nya kommissionen, ledd av Kristdemokraten Ursula von der Leyen, har lovat en massa men ännu inte bevisat något. Nu är det på tiden att vi går från ord till handling och presenterar en gemensam, långsiktig och medmänsklig flyktingpolitik för de som flyr till Europa.
Vi kommer ta varje tillfälle i akt för att peka på det djupt inhumana i att EU, i brist på konkreta åtgärder, spelar rysk roulette med människoliv på Medelhavet.
För oss gröna är det en självklarhet att vi i Europa visar öppenhet och medmänsklighet för de som befinner sig på flykt. Detta borde gjorts för länge sedan men i brist på solidaritet från Sveriges och Europas konservativa fortsätter människor att mista sina liv i hopp om en dräglig tillvaro.
