Farida al-Abani är framför allt aktivist, en känd röst i den antirasistiska rörelsen och en ideellt engagerad feminist som inte håller tyst om orättvisor. I helgen tog Feministiskt initiativs kongress ställning till valberedningen föreslag, att hon – tillsammans Gita Nabavi – ska leda partiet framöver.
Farida al-Abani föddes 1988 i Libyen. Som fyra årig flyttade hon med sin familj till Sverige och bosattes i Stockholm. Hon har bland annat studerat folkhälsovetenskap och arbetat främst med hälsofrämjande och tobaksavvänjning. Hennes familj består av make, tre bröder, mamma som är undersköterska och pappa som är sjukhusfysiker.
Farida al-Abani vill se ett samhälle där allt fler engagerar sig och allierar mot orättvisor. ”Ju fler vi är som har makt i samhället, desto mindre är hotet från de som utövar den. Om vi delar på makten och bördorna så är vi starkare än om ansvaret ligger på få”, skrev hon 2017.
Du är en aktivist, engagerad inom olika folkrörelser, varför valde du Fi?
– För att jag länge tänkt på intersektionalitet utan att ens känna till begreppet, att få ihop alla rörelser och sociala frågor, tycker jag är viktigt. Man måste se den större bilden, ha fokus på problemen och på de som har makten. Tills jag lärde känna Feministiskt initiativ och såg att Fi förstår detta. Det var för tre år sedan. När jag började jobba med pensionsfrågor såg jag att Fi har förslag till lösningar, och då blev jag mer aktiv inom Fi. Jag har tittat på andra partier och som ung var jag medlem i Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men nu känns Fi mer rätt.
Varför tror du att Fi föreslår dig som partiledare?
– Kanske för att jag med mina engagemang försöker visa vad Fi pratar om genom att ha erfarenhet av att kämpa för olika frågor och vara aktiv inom olika folkrörelser, och därmed har brett kontaktnät bland aktivister. Och för att det finns ett förtroende hos medlemmar som nominerat mig och tycker att jag står för det som Fi står för.
Du ersätter Gudrun Schyman, vad betyder det för dig?
– Om det nu blir så under kongressen är det stort och jättehäftigt och samtidigt nervöst att ersätta en person som jag har respekt för och ser upp till. Och därför ska jag se till att vara partiledare på mitt sätt, en partiledare som inspireras av Gudrun och de andra ledarna inom Fi, men också andra inom civilsamhället.
Efter katastrofvalet 2018, vilka utmaningar tror du att Fi och du tillsammans med Gita Nabavi som partiledare har?
– På riksnivå har vi en utmaning att få folk att tro på Fi, engagera sig och rösta på det, att få de som har röstat på Fi att fortsätta rösta. Och även internt är det en utmaning att få medlemmar att orka, inte ge upp hoppet och fortsätta tro på partiet. Alltså det är förtroendet hos våra väljare, medlemmar och aktiva som vi måste jobba med. Försöka beskriva att det här kunde vi göra bättre, men också se förutsättningarna i samhället med det nuvarande politiska landskapet, hur partierna positionerar sig, vilka allianser som finns. Vi måste förmedla till folk att rösta på det parti som de tror på, att ifrågasätta taktisk röstning och inse vad det leder till.
Du skrev ”notes to self 2019” på din Facebook-sida för ett tag sedan, vid punkt fem skrev du: ”Fråga fler och olika innan du följer en oklar magkänsla”. Kommer du att följa detta råd i din roll som partiledare?
– Jo, det tror jag. Jag tycker att samhället är komplext, och enkla svar finns inte alltid. Det är bra att vi har två partiledare, och satsar på långsiktighet, det behövs att vara både snabbare på vår kommunikation men samtidigt långsamma i vår politik, just för att ha en långsiktighet. Därför vill jag inte själv gå på och ha Twitter-mentalitet, att allt ska gå fort, säga det smartaste och bästa fort. Klart att man inte kan tänka igenom allt så länge, man måste tycka någonting, men medge att det inte är alltid lätt med vissa frågor, att det inte alltid finns knivskarpa svar på allt, och att vi måste vara självkritiska om hur vi gör saker och inte.
I det Sverige vi ser i dag, med det politiska landskap som råder, vad är du mest rädd för, vad oroar dig mest?
– Jag oroar mig för att folk, på grund av till exempel januari-avtalet, inte kan lita på vad politiker står för och vad som är vad längre. Att kompromissen i sig går före vad som är viktigt. Rädd för att Socialdemokraterna och deras väljare inte förstår vad som är socialdemokratisk politik och vad som är liberal politik längre, och att allt blir en röra. Min förhoppning är att, nu efter valet och avtalet, folk förstår vikten av att vara tydlig i var man står, inte agera bara för att följa strömmen. Att ideologiska ståndpunkter är så viktiga. Riktningen och visionerna är viktiga, istället för kortsiktig politik. Fi:s fördel är att folk vänder sig till ett parti som de kan lita på, ett parti som står för det vi säger och lovar.
Vad är feminism för dig?
– Frigörelse. Dels från det partriarkala förtrycket, dels flera andra förtryck som det rasistiska förtrycket. Till skillnad från jämställdhet som är likställdhet, betyder feminism att kunna vara sig själv utan att det spelar någon roll, utan att bli mer eller mindre värd, feminism är mer än representation och makt.
Vad är rasism för dig? Har du själv blivit utsatt för rasismen?
– Absolut, under tidig ålder har jag blivit utsatt för rasism på grund av mitt utseende och min religionstillhörighet. Jag har stått ut med ganska mycket, speciellt under unga år. Men även senare som aktivist och politiker. Häromdagen fick jag ett brev från NMR som ville att jag skulle dö, inte bara som rasifierad kanske, utan först och främst som feminist. Flera feminister har fått liknande hotbrev.
ٰVem är din favoritartist?
– Min favoritartist som jag lyssnar på är Laleh. Genom hennes musik har jag byggt mitt politiska engagemang som ung.
Farida är med kunskap och karisma en stark röst i antirasist-, folkhälso- och pensionsfrågor. Hon har ett mångårigt och brett engagemang i olika ideella organ där hon bla a driv
er pensionsfrågor inom Street-gäris och drogförebyggande arbete i IOGT-NTO. Farida sitter med i skuggriksdagsgruppens socialförsäkringsutskott och idag arbetar Farida för Fi Stockholm som samordnare.
I Farida har vi en aktivist, en initiativtagare och en entusiasmerande person som med ett inkluderande ledarskap är en enande kraft. Hon är en god analytiker med ett tydligt intersektionellt perspektiv, hon är inte rädd för att ta plats och med sin stand-up-erfarenhet tillför hon humor och glädje i partiet.
Ett långt engagemang inom nykterhets- och tobaksfrågor ledde till att al-Abani i fjol utnämndes till årets eldsjäl av IOGT-NTO.
