”I Sverige har sexköpslagen numera ett starkt parlamentariskt stöd från vänster till höger. Det är en feministisk framgång, men vi måste vara beredda att försvara vunna segrar mot dem som fortfarande vill undergräva och attackera lagstiftningen”, skriver Malin Björk (V).
Det handlar inte om sex, det handlar om makt.
Sexarbetare? Jag har inte bett om det ordet. Jag ger det tillbaks till er, ta era akademiska artiklar och behåll det begreppet!
Det kan inte kallas för ett val, om du bara har ett alternativ.
Några röster från överlevare på konferensen som vi ordnade i EU-parlamentet den 16 oktober.
*****
I år fyller den svenska sexköpslagen 20 år – denna lagstiftning som på allvar vågade ifrågasätta mäns rätt att köpa sexuella tjänster. Det tål att firas. Det är också ett tillfälle att synliggöra alla de som inspirerats och tagit efter vår banbrytande lagstiftning.
När den efter många års feministisk kamp infördes 1999 var sexköpslagen helt unik och vände uppochner på den gamla unkna synen att det inte gick att göra något åt utnyttjandet i prostitutionen. Gamla klyschor som ”världens äldsta yrke” användes fortfarande av var och varannan debattör.
Även bland de som såg våldet, ojämlikheten och utnyttjandet fanns ofta en typ av fatalism, där en inte kunde tänka bortom devisen ”låt oss göra det lite mindre jävligt”. Den nya svenska sexköpslagen accepterade inte den typen av slentrianargument, utan valde att sätta fokus på förövarna, alltså hallickar och sexköpare.
Den svenska modellen, som nu alltså har tjugo år på nacken, kan sägas bygga på tre ben: a) avkriminalisering av den som prostitueras, b) kriminalisering av den som köper sex och utnyttjar, samt c) stöd och alternativ till personer i prostitution.
Den mest kontroversiella – men mest banbrytande och effektiva – delen var naturligtvis att straffa sexköparna. Och när lagen någon gång ibland ifrågasätts är det alltid just denna del som attackeras. Men något annat är ju inte att vänta i ett patriarkalt samhälle, tänker jag.
Den svenska sexköpslagen var revolutionerade också eftersom den inte var konservativt sexualmoralistisk. Moralen var istället progressiv och jämlikhetsinriktad: du får ha sex med vem eller vilka du vill och hur du vill – men det är inte okej att köpa sexuell tillgång till en annans persons kropp.
Kontexten var viktig. Sverige hade för tjugo år sedan en (jämförelsevis!) öppen syn på sexualitet om vi ser på många andra länder i Europa. Och då tänker jag på grundläggande saker som hbtq-personers rättigheter och ungas rätt till sexualundervisning, en modern abortlagstiftning och tillgång till preventivmedel för unga.
I många andra europeiska länder kämpade feminister och andra frisinnade mot förtryckande katolska föreställningar om sexualitet och en närmast brutal homofobi. I ett sådant sammanhang misstogs ibland vår målsättning att minska prostitutionen för ytterligare ett konservativt påbud. Detta trots att det är svårt att föreställa sig något mer konservativt och föråldrat patriarkalt än att män ska köpa sex av vissa kvinnor och skaffa barn med andra kvinnor?
Den svenska sexköpslagen har varit en inspiration och möjlighet som plockats upp av kvinnorörelser och politiker långt utanför Sveriges gränser. I dag har länder som Island, Norge, Irland, Frankrike och Kanada följt efter. Det som först kallades den svenska modellen har fått byta namn till den nordiska modellen, och nu kallas den av många för ”the equality model” .
Förra veckan anordnade jag tillsammans med några andra EU-parlamentariker en konferens för att ge plats åt en mängd olika röster som alla arbetar för att minska och avskaffa prostitutionen. Det var över 200 personer – överlevare, experter, frivilligorganisationer och politiker – som tillsammans diskuterade hur vi ska få fler länder att ta efter den svenska/nordiska/equality-modellen och hur vi ska utveckla och se till att lagen implementeras på ett bättre sätt i de länder där den redan införts.
Vi fick återigen bekräftat hur prostitutionsmarknaderna genomsyras, förutom av en avgrundsdjup sexism, också av en strukturell rasism. Det är de mest utsatta kvinnorna, både ekonomiskt men också på andra sätt, som utnyttjas.
För att lagen ska funka allra bäst, måste vi satsa på alla delar, inte minst på ökat stöd och trygghet för de personer som utnyttjas i prostitution. Vi får rapporter från bland annat Frankrike att satsningar och stöd till kvinnor i prostitution har uteblivit, vilket inte är acceptabelt. Men lösningen kan då inte vara att öppna bordellerna igen utan att göra det enda rätta, nämligen se till att erbjuda grundläggande ekonomisk trygghet och socialt stöd för den som är utsatt.
I Sverige har sexköpslagen numera ett starkt parlamentariskt stöd från vänster till höger. Det är en feministisk framgång, men vi måste vara beredda att försvara vunna segrar mot dem som fortfarande vill undergräva och attackera lagstiftningen. I den internationella debatten kan vi ibland fortfarande skönja de som motsätter sig den svenska sexköpslagen utifrån en slags missriktad och alltmer merkantil låtsas-sexualliberalism. Som om frigörelsen fanns i varufierandet av sexualiteten och i att insistera på att vissa kategorier av kvinnor ska fortsätta att finnas tillgängliga för manliga sexköpare runtom på Europas bordeller. Nej tack.
Den mest kvinno-/människofientliga politiken ser vi i länder som Nederländerna och Tyskland som gjort hallickar till affärsmän och institutionaliserat prostitutionsmarknaderna. Antalet kvinnor som utnyttjas har ökat explosionsartat. Men inte heller de som förespråkar och väljer mittemellanmodeller har något positivt att visa upp, vare sig vad gäller att minska antalet prostituerade, våldet, eller nivån av utsatthet.
Nej hoppet finns bland alla de krafter som vågar ifrågasätta de rådande maktstrukturerna – och arbetar för att sätta stopp för rätten att köpa tillgång till en annan människas kropp för sexuellt utnyttjande. Vänsterpartiet går i täten för det arbetet, och jag kommer liksom mina företrädare Marianne Eriksson, Eva-Britt Svensson och Mikael Gustafsson, fortsätta ge plats åt alla de röster som vill samlas och driva på för att fler länder tar efter Sveriges banbrytande tjugoåring!
