Det är som ett uppdukat bräde schack, rättegången där medieprofilen Cissi Wallin står åtalad för grovt förtal av före detta Aftonbladet-profilen Fredrik Virtanen. Rättegången startade i Stockholms tingsrätt torsdagen 21 november, och avslutades måndagen 25 november.

Här möts inte bara Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Här bryts nya och gamla medier, grundlagsfästa fri- och rättigheter, uråldriga problem och modern teknik. Här möts kommersialism och aktivism. Över- och underordning. Uppburenhet och fall, inflytande och vanmakt. Följare och läsare.

Figuren är gammal, tekniken ny.

I rättssalen återfinns journalister och jurister, en knapp majoritet män. I en länkad sal med bildupptagning sitter anhöriga och vänner till Cissi Wallin, nästan uteslutande kvinnor. De kan varenda inlägg som publicerats i ärendet sedan 2010-talet och följer de fyra förtalsmål som #metoo genererat. Och för dem växer frågorna.

Det finns både likheter och skillnader i dessa förtalsmål, men domarna tycks dra åt samma håll oavsett om du namngivit en person eller inte. Ett är redan på väg till nästa instans. Virtanen/Wallin förväntas också överklagas.

Ett slags praxis avseende sociala medier i allmänhet och Instagram i synnerhet fastslogs i det så kallade Instagrammålet, där två minderåriga flickor dömdes för grovt förtal och att betala ett stort skadestånd, över en halv miljon kronor. Om detta må vi berätta. Straffrabatter för minderåriga gives ej. I detta mål tilldömdes 78 personer skadestånd à 15 000 kronor per person.

Fredrik Virtanen har varit segerviss i offentligheten. Han har låtit Camilla Läckberg och Mia Skäringer Lázár veta att de ska räkna med att de är näst på tur. De vidarepostade eller återgav Cissi Wallins ursprungliga inlägg och har båda ett stort antal följare.

”Mia Skäringer (Lázár, reds anm) och Camilla Läckberg kan väl, efter att Instagramkändisen är dömd, se fram emot kravbrev för ersättning för förtal” sa Virtanen under en intervju med Åsa Linderborg i Aftonbladets monter på på bokmässan.

Den slutliga domen i det här fallet kommer att få långtgående konsekvenser. Tidigare har Virtanen anmält en rad tidningar och både Expressen, Svenska dagbladet och Resumé har fällts för sin rapportering i Pressens opinionsnämnd. Virtanen vs Wallin blir en historisk rättegång, skrev Expressens kulturchef Karin Olsson redan i torsdags. Chansen att hon har rätt är hundra procent.

Vad han har arbetat med beskrevs utförligt av Virtanen på uppmaning av åklagaren. Han har varit redaktör, krönikör, korrespondent, ledarskribent, kulturskribent, programledare, bloggare och socialdemokrat. Han har levt ett rockstjärneliv men var vid tiden för Wallins postade inlägg för tillfället ensam med sina barn. Busshållplatsen där han överväger att ta sitt liv.

I slutpläderingen under måndagen hävdar åklagaren att Fredrik Virtanens person inte varit av tillräcklig betydelse för en namnpublicering. Han har varit en nöjesjournalist. Punkt. Virtanens målsägarbiträde/advokat gick steget längre. Konstaterade att Virtanen vare sig är förmögen, inte haft en arbetsledande funktion och inte varit en betydande opinionsbildare. Att han möjligen skulle kvalificera som en b-kändis. Inte heller skulle han ha haft någon utpräglad feministisk profil av betydelse.

Åklagaren har yrkat på 245 000 kronor i skadestånd, plus 26 000 kronor för sveda och verk. Att hänga ut någon som man vill kalla förövare kommer med största sannolikhet att ha fått ett maxpris innan detta är över. I stora mediehus finns oftast en buffert – det händer att exempelvis kvällstidningar tar risken. Som i fallet Gudrun Schyman och löpsedeln där det stod att Schyman skulle medverka i en erotisk film. Den kostade Expressen 60 000 kronor, efter dom i Högsta domstolen 2007.

Vi får veta att Virtanen redan vid tiden före Instagraminlägget refererade till Cissi Wallin som ”den där tokan igen” på redaktionen. Där och då ger han en isande bild av hur en inflytelserik(?) nöjesjournalist kan stoppa någons karriär eller upprätthålla glastak och urgamla traditioner – med små medel. Traditioner som i sig skapar en osäker och tyst arbetsmiljö.

Traditionell rättslig våldtäktsrekvisit gör sig också gällande i rättssalen. Cissi Wallin får frågan av Virtanens målsägarbiträde vad hon själv levde för liv vid tiden för den påstådda våldtäkten? Är det relevant?

Cissi Wallin hävdar sin yttrandefrihet och hennes ärende var att bryta sin tystnad i samband med #metoo. Hon berättar att hon var i USA och såg #metoo brisera. Hon läser en tweet av Henrik Bastin (en kontroverisiell producent, reds anm.):

”Fredrik Virtanen är Sveriges Harvey Weinstein.”

Hon känner ett ansvar gentemot sina följare, som vid tillfället, hösten 2017, var strax under 40 000 (I dag är de över 90 000, vilket noteras av bland andra Virtanen). Hon pekar på bristerna i sexualbrottslagstiftningen och hänvisar till att hon återkommande uppmuntrat tjejer att anmäla våldtäkt och inte vara tysta. Hon hänvisar till att de flesta våldtäktsanmälningar läggs ner och av dem som faktiskt prövas är det ovanligt med fällande dom. Hon berättar att hon har anmält Fredrik Virtanen för våldtäkt, och att förundersökningen lagts ner. Hon beskriver också sitt arbete med att försöka samla och tala för andra som anser sig ha varit utsatta för sexuella trakasserier och/eller våldtäkt av Fredrik Virtanen omkring 2008.

Det är synd att förundersökningen av Cissi Wallins våldtäktsanmälan lades ner. Det hade på många sätt varit bättre för bägge parter, kanske för alla, om Wallins sak hade prövats i en rättegång. Det blir med största sannolikhet kostsamt för Wallin, men på det här sättet fick hon i alla fall prata. Det som nu ligger förborgat i begravda utredningar och internrapporter på Aftonbladet är säkert av betydelse. Däremot låter sig inte Cissi Wallins Instagrampost oktober 2017 frikopplas från #metoo.

Det Fredrik Virtanen beskriver som en ihärdig, återkommande kampanj med idel nya inlägg på Instagram, även efter att förtalsanmälan inkommit, menar hon är svar på hans inlagor i ärendet: (Uppdrag granskning, intervjuer i radio och teve samt hans bok i samma ämne). Sedan hösten 2017 har hon använt sig av sina egna kanaler i sociala medier i brist på andra forum.

Här med betydligt grövre detaljer, anklagelser och hot. Men forum kräver ingen ansvarig utgivare. Det skulle kunna sortera under Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor, refererad till som BBS (Bulletin board system). Den antogs redan 1998.

Över en miljon inlägg och besök i skvallertråden om Fredrik Virtanen på Flashback Forum. Där finns också de övriga personerna namngivna som inkommit med förtalsanmälningar sedan #metoo – redan innan #metoo. Mansdominansen år monumental, svår, toxisk maskulinitet, precis som tidningen Flashback när den kom 1993. De som kommenterar är konsekvent anonyma.

Sociala medier, däremot, och kanske specifikt Instagram, har samlat fler unga tjejer än något annat forum. Här är de flesta öppna med sin identitet, och därmed sin adress och sitt telefonnummer.

Se där. Två tungt könskodade miljöer, där den ena är ljusskygg och grov, men som trots det förärats Guldspadens hedersomnämnande och Sveriges radios journalistpris, Årets medieorm. Den andra, en briserande bomb av flickor som i skolan, hos polisen, hos kvinnojourerna och vännerna uppmanas att anmäla våldtäkter eller sexuella övergrepp; på rockkonserter och festivaler, på kryss med finlandsbåten eller av den berusade pojkvännen.

Aftonbladet är tidningen som Fredrik Virtanen har sin beef med. Han har vid upprepade tillfällen uttalat i offentligheten att han vill ha sitt arbete tillbaka. Aftonbladet vill uppenbarligen inte det. Frågan om varför blir hängande i luften, trots eller på grund av både externa och interna utredningar, begravda berättelser och Dokumentet 2.0, inifrån redaktionen.