På Civil rights defenders huvudkontor i Stockholm tittar Frank Mugisha på ett tjockt svart armband medan Marcin de Kaminski, programchef för Stöd för utsatta människorättsförsvarare på Civil rights defenders, förklarar hur armbandet fungerar. Frank Mugisha besökte Sverige i höstas och hann då med att presentera ett pris på Fotbollsgalan liksom ge intervjuer om läget i Uganda, men besöket handlade också om att se över Frank Mugishas säkerhet, bland annat just genom det stora armbandet som både innehåller ett alarm som bäraren kan utlösa vid gripande eller annan fara, samt ett positioneringssystem. Händer något larmas både lokala kollegor liksom Civil rights defenders i Stockholm. Larmet är en del av the Natalia project – ”världens första säkerhetssystem och personlarm för särskilt utsatta människorättsförsvarare” – som Civil rights defenders har jobbat med sedan 2013.

Larmet är nödvändigt eftersom läget i Uganda för hbtq-personer har försvårats på senare år. 2012 arrangerades för första gången ett pride-event i landet och mellan 2013 och 2015 genomfördes prideveckan utan att polisen ingrep. Men 2017 förklarades det årets pridegala för olaglig och inte heller 2018 hölls pride på grund av de trakasserier mot hbtq-aktivister som hade skett året innan:

– För våra medlemmars säkerhet beslutade vi oss för att inte hålla något evenemang, hindren var för stora, säger Frank Mugisha.

Frank Mugisha började jobba med Icebreakers Uganda när han studerade vid universitetet i Kampala. Det är en organisation som stöttar unga att komma ut ur garderoben och som både jobbar med hälsorelaterade frågor och med att skapa sociala sammanhang för hbtq-folk. 2007 blev han ordförande för hbtq-rättsorganisationen Sexual minorities in Uganda (Smug) som jobbar med frågor på flera områden och nivåer: Påverkansarbete, forskning och kunskapsinsamling, säkerhetsrelaterade frågor och psykosocialt stöd, liksom att agera på uppkomna kriser. Varje år sammanställer de också information kring hur hbtq-folk diskrimineras på exempelvis bostadsmarknaden, tvingas sluta skolan eller nekas tjänster. De genomför också utbildningar för att hjälpa mindre organisationer att växa.

– Vi utför bland annat internationellt påverkansarbete, men också i regionen där vi nätverkar med andra hbtq-grupper i landet och i Afrika, säger han.

Hbtq-fientlig propaganda

Trakasserier och även dödshot har intensifierats den senaste tiden. Under 2018 genomförde polisen en razzia på Smugs kontor i samband med Internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi (Idahot) i maj, och Frank Mugisha berättar om hot som riktats mot honom såväl på sociala medier som över telefon, samt att han blivit hackad och att han var tvungen att flytta från sin bostad. En förklaring till upptrappningen har att göra att med att Ugandas regering, under ledning av president Yoweri Museveni som styrt landet sedan 1986, anklagar Smug och Frank Mugisha för att finansiera landets opposition:

– Det satte igång mycket hot mot mig och mina kollegor.

Retoriken från regeringen går ut på att oppositionen styrs av aktörer utifrån, och anklagelser har inte bara riktats mot den politiska oppositionen i sig utan mot både lokala och internationella medier liksom mot frivilligorganisationer som Smug. Regeringens försök att koppla Smug till oppositionen har inneburit att hotbilden mot organisationen, liksom mot deras samarbetspartners, har ökat. En minister i huvudstaden Kampala har hävdat att hela oppositionen utgörs av hbtq-folk. Ett kulturevenemang under 2018 höll på att stoppas, efter grundlösa anklagelser att Smug finansierat det:

– Som om vi skulle ha resurserna till att göra det, säger Frank Mugisha och fortsätter:

– Det skapade stora reaktioner i sociala medier från framför allt unga, och på grund av protesterna så kunde evenemanget ändå genomföras, men det bidrog också till större backlash mot oss eftersom vi blev så pass synliga.

Samtidigt som anklagelser riktas mot hbtq-folk- och organisationer för att driva en västlig propaganda har Uganda snarast påverkats utifrån, och från väst, i en homofobisk riktning. Frank Mugisha har i artiklar beskrivit ett Uganda där homosexualitet visserligen ända sedan den brittiska kolonialtiden har varit förbjudet men där det samtidigt länge rådde en tyst acceptans av homosexuella. Det mycket skarpare tonläget mot hbtq-folk och de upptrappade förföljelserna har snarare varit en följd av starkt homofobiska amerikanska evangelikala predikanter som började bedriva politik i landet i början av 2000-talet. En av dessa är den ökända pastorn Scott Lively som 2002 inledde en kampanj i Uganda, en kampanj som kan sägas ha kulminerat i ett lagförslag som till en början var tänkt att straffa vissa homosexuella handlingar med döden. 2009 lades lagen fram i det ugandiska parlamentet – dödsstraffet drogs så småningom tillbaka från lagförslaget, Anti-homosexuality act, som både hann godkännas av parlamentet och presidenten för att sedan förklaras ogiltigt av konstitutionsdomstolen 2014.

2012 stämde Frank Mugisha och Smug Scott Lively i USA för att ha begått brott mot mänskligheten genom att beröva hbtq-folk i Uganda deras grundläggande mänskliga rättigheter. Smug menade i stämningen att Lively under besök och tal i Uganda propagerat mot homosexuella och bland annat pekat ut hbtq-rörelsen som en ”ond institution” och gjorde en direkt koppling mellan hans agiterande och den lag som senare lades fram i det ugandiska parlamentet. 2017 ogillade en domare fallet med hänvisning till att möjligheten för utländska medborgare att driva rättsfall i USA för brott mot mänskliga rättigheter som skett i utlandet hade begränsats. I domslutet skrev domaren Michael A Ponsor samtidigt att: ”frågan som rätten står inför är inte huruvida den tilltalades agerande och medverkande till försök att demonisera, hota och skada hbtqi-folk i Uganda utgör brott mot internationell rätt. Det gör det.”

Medan det lagförslaget alltså underkändes av landets högsta domstol 2014 är nu ett annat lagförslag gå gång, som om det går igenom, ytterligare kommer att kriminalisera homosexualitet, ett lagförslag som Smug menar kan bli än värre än den tidigare lagen. Lagförslaget rör sexualbrott, och kommer att göra det till ett brott att ha sex med en person av samma kön.

– Lagen är nära att gå igenom, många ugandier stöder den. Vi planerar att få högsta domstolen att att pröva lagen och utmana den på så sätt, säger Frank Mugisha.

Värre under Trump

På frågan om läget för hbtq-frågor i Uganda påverkas av att hbtq-rättigheter de senaste åren trängs tillbaka globalt, som exempelvis i USA, kommer svaret genast:

–Ja, väldigt mycket.

Ett Vita huset under Donald Trump innebär att myndigheter i Uganda känner sig friare att agera som de vill mot hbtq-personer, hbtq-organisationer och kring mänskliga rättigheter överhuvudtaget. När Ugandas president Yoweri Museveni i februari 2014 undertecknade lagen mot homosexualitet svarade Vita huset med ett uttalande där USA:s dåvarande president Barack Obama beklagade att han därmed tog ”Uganda ett steg tillbaka” i kontrast till reaktionen när Tanzania förra året trappade upp förföljelserna av homosexuella då Vita huset i princip inte reagerade alls.

– Vi hade gjort så stora landvinningar, och allt det går bakåt nu – så mycket politiskt kapital minskar. Under Obama var regeringen mer försiktig, nu vet de att Trump inte kommer att vidta några åtgärder, och det är därför vi ser den extrema utvecklingen i Tanzania till exempel, säger Frank Mugisha.
Under hösten 2018 tillsatte myndigheter i Tanzanias huvudstad Dar es Salaam en insatsstyrka speciellt för att identifiera och gripa homosexuella och uppmanade samtidigt allmänheten att tipsa om homosexuella – många tvingades gå under jorden.

– Om USA:s regering inte uppmärksammar frågorna så riskeras tryggheten och säkerheten för hbtq-folk eftersom tystheten leder till straffrihet. Tidigare hade USA tagit stark ställning mot utvecklingen i Tanzania men nu hände inget annat än att USA:s regering varnade sina egna medborgare, säger Frank Mugisha som själv hade stort stöd av Vita huset under Obama då han för några år sedan greps – att Vita huset uppmärksammade gripandet bidrog till att han släpptes snabbt.

Sedan en tid tillbaka arbetar Frank Mugisha och Smug tillsammans med den norska människorättsorganisationen Rafto med kampanjen Tackla homofobin. Kampanjen går ut på att få fotbollsspelare att ta ställning mot homofobi i sociala medier. Tanken är att eftersom fotboll är en sådan populär sport världen över har fotbollsspelare stor möjlighet att påverka och verka för förändring, både inom sporten och i samhället i stort.

– Genom fotbollsspelare får vi andra röster som inte talar om mänskliga rättigheter till vardags. Alla älskar idrottare. Vi försöker få ihop så många fotbollsspelare som möjligt, säger han och förklarar att det skulle ha stor betydelse i Uganda, ett land där herrfotboll är enormt älskad:

– När det spelas matcher i engelska Premier league så stannar Uganda, så den här kampanjen skulle nå många.

– Förhoppningsvis kommer kampanjen också att innebära förändringar vad gäller normer inom fotbollen men det finns flera organisationer i Europa som jobbar med de frågorna så vi vill inte upprepa det utan vi fokuserar framför allt på att få fotbollen att stödja mänskliga rättigheter. Men jag tror att om många fotbollsspelare börjar tala om mänskliga rättigheter och hbtq-rättigheter så kommer det också att hjälpa fotbollsspelare att komma ut och stävja diskriminering inom fotbollen, säger Frank Mugisha.

”Kan rädda liv”

Responsen från fotbollsspelarna de fått kontakt med har varit positiv. Däremot är det svårt att få den första kontakten eftersom fotbollsspelare på elitnivå har agenter som sköter all kontakt utåt.

– Majoriteten av fotbollsspelarna som hör talas om arbetet och om Uganda vill gärna delta, säger Frank Mugisha och förklarar att fokus ligger på den europeiska fotbollen eftersom den är störst i Uganda. Han är också medveten om att det inom damfotbollen finns många stjärnor som är öppet homosexuella och att deras deltagande i kampanjen kan bidra till att även herrfotbollsspelare gör det. Det är också viktigt att få med sig namnkunniga stjärnor:

– Det skulle till och med kunna rädda liv. Människor som är homofobiska men som ser att deras fotbollshjältar talar om mänskliga rättigheter skulle antagligen få en annan syn på hbtq-folk på det sättet.

Vad kan då organisationer och förbund som Svenska fotbollförbundet, liksom svenska politiker eller svenska civilsamhället, göra? Vad gäller fotbollsvärlden pekar Frank Mugisha på värdet att exempelvis bjuda in representanter för hbtq-organisationer på det sättet som Svenska fotbollförbundet gjorde i höstas till Fotbollsgalan:

– Det sänder ett viktigt budskap att det är viktigt för fotbollsspelare att ta ställning mot homofobi. Prata alltid om mänskliga rättigheter, bjud in oss till evenemang, tala om diskriminering, och gör det möjligt för oss att träffa fotbollsspelare, säger han och manar också Sverige till att utöva ledarskap vad gäller kampen för mänskliga rättigheter och pekar på tomrummet som uppstått i och med Trumpadministrationen:

– Nu är det viktigt att både det svenska civilsamhället och svenska politiker blir mer involverade och tar täten. Vi har inte USA längre som stöd, ni måste bli mer stöttande gentemot oss i Syd.