– Fler måste förstå att klimatfrågan är akut och vår generation har ett stort ansvar eftersom vi varit med och byggt upp det samhälle vi nu har, säger frilansfeministen Gudrun Schyman som tillsammans med andra fria pensionärer, utan positioner att försvara, tågar till Stockholm på lördag för en stor klimatmanifestation.
Du har tagit initiativet till lördagens samling, varför?
– Det hela började som ett samtal runt ett köksbordet. Vi som satt där känner varandra sedan 40 år tillbaka. Vi har demonstrerat tillsammans förr. Mot kärnkraften och för freden. Vi är födda på 40- och 50-talet, vi har våra karriärer bakom oss, vi har inga poster och positioner att försvara och bevara. Vi är fria pensionärer och tycker att vi behöver bygga broar mellan generationerna. Greta och hennes vänner trycker på från ett håll och vi kan trycka på från ett annat.
– Fler måste förstå att klimatfrågan är akut och vår generation har ett stort ansvar eftersom vi varit med och byggt upp det samhälle vi nu har. Dessutom – de 100 värsta klimatbovarna (företagen) ägs av oss, genom pensionspengar, och det ägandet ska vi använda som påtryckning för omställning.
Hur ser du på relationen mellan feminism och klimatkamp?
– För mig hänger det ihop på ett självklart sätt. Idén om dominans, idén om att vi människor ska vara ”herrar över jorden”, har alldeles för länge hindrat insikten om att vi alla är en del av och att vi måste anpassa oss till de gränser som klotet har. Att värna människor, djur och natur är en självklar feministisk politik.
Bland de som framträder under manifestationen finns en stor bredd av kompetens och erfarenheter. Vilka särskilda möjligheter ser du med pensionärers medverkan i klimatkampen?
– Många av oss har egna erfarenheter av att det är helt nödvändigt med civilsamhällets engagemang. Vi har demonstrerat förr och vi vet vad det betyder, både för den faktiska utvecklingen av samhället och för att stärka och utveckla demokratin. Nog så viktigt i en tid då traditionalism, nationalism och militarism går framåt, samtidigt som den parlamentariska politiken är svag.
Vad tror du om uppslutningen på lördag?
– Vi ska fylla Kungsträdgården!
Vad händer sedan?
– Det vet jag inte. I första hand tänker jag att alla som är med på lördag fortsätter på något sätt, kanske lokalt, på hemorten, tillsammans med de unga i manifestationerna Friday for future eller på annat sätt. Det har också visat sig att det finns fler liknande organisationer i andra länder, och världsdelar. Parents for future, Grandparents for future, och så vidare. När många tänker samma tanke samtidigt brukar det hända något!
