Tyrannen som gjort Sams liv till en plåga är borta. Varför dansar han inte på graven och ställer till kalas? Leandra Caldarulo reflekterar över hedersnormers betydelse i den omtalade tv-serien Game of thrones, vars sista avsnitt sändes natten till måndagen svensk tid.
Sista säsongen på Game of thrones (GoT) är igång och i första avsnittet (liten spoilervarning) får karaktären Sam veta att hans far och bror har blivit dödade. När Sams pappa levde så var han riktig elak mot Sam. Han mobbade honom, misshandlade honom och hotade slutligen med att mörda honom om han inte gick med på att gå i oåterkallelig exil i Night’s watch.
Nu är pappan död och jag sitter på helspänn i soffan och inväntar Sams reaktion på
beskedet. Men när den kommer så fattar jag först inte. Sam ser ledsen ut. Tyrannen som
gjort hans liv till en plåga är borta. Han är äntligen fri! Varför dansar han inte på graven och ställer till kalas?
Men så hinner hjärnan ikapp och polletten trillar ner. Snyggt GoT, tänker jag. Ni har gjort er läxa. För det här är ett skolboksexempel på den problematik som uppstår i hederskulturer. Det är precis samma mekanismer som får flickor att frivilligt lämna skyddade boenden och återvända till familjer som hotat att hedersmörda dem som gör att Sam inte kan hålla
tillbaka tårarna.
Sista utvägen
Låt mig förklara. Sam har oturen att inte uppfylla rådande normer för en acceptabel arvtagare i en adlig familj. Han är för tjock, för ful, för mesig och för dålig på att slåss. För hans pappa blir detta ett problem eftersom han och hela släkten riskerar att få dåligt rykte av en så ”dålig” arvinge.
Pappan sätter därför Sam i hård militärisk träning och ger honom bestraffningar av olika slag. När det står klart att det ändå inte går att klämma in Sam i den rådande arvingenormen så
fattar pappan ett beslut. För att bevara släktens heder och anseende så måste Sam bort,
antingen genom ett hedersmord eller genom exil.
Vi kan dra parallellen till en nutida familj från en kollektivistiskt patriarkal kultur där
familjens heder ofta är starkt kopplad till familjens kvinnors kyskhet och ärbarhet. Här vet
alla familjemedlemmar att familjen är viktigast, och att familjens heder går först, långt före
individens egna behov.
Om en flicka/kvinna i den här kontexten avviker det minsta från kvinnonormen om renhet så
anses hon försätta hela familjens rykte i fara. Familjens första åtgärd blir då att försöka
uppfostra henne bättre genom restriktioner som utegångs- eller mobilförbud och genom
fysisk bestraffning. Om detta inte hjälper så finns en utväg som motsvarar Sams exil hos
Night’s watch, nämligen att kvinnan gifts bort och blir någon annans ansvar. Om detta inte
går så är den sista utvägen ett hedersmord.
Avskuren från familjeträdet
En kvinna som flyr från hedersvåld flyr inte från en enskild individ utan från hela sin familj, som samtidigt är det viktigaste hon har. Hon mår därför ofta väldigt dåligt på skyddande boenden eftersom hon saknar och sörjer sin familj, som paradoxalt nog också är hennes
plågoandar.
Ibland sörjer hon dem så mycket att hon faktiskt återvänder, frivilligt. Detsamma gäller för Sam. När hans far och bror är döda så har han förlorat chansen till att försonas med sin familj. Han kan inte längre återvända, ens om han skulle vilja. Han är för evigt avskuren från familjeträdet och det är det han sörjer.
Så, nästa gång du tycker att det där med hedersvåld känns avlägset och svårt, slå på ett
avsnitt GoT, där finns massor av exempel. Folk blir bortgifta (för att vinna/bevara heder),
duellerar (om sin/någon kvinnas heder) och (heder)mördas stup i kvarten.