I Sölvesborgs kommun skulle kanske detta bli refuserat med motiveringen att det är ”menskonst” då en del av dessa objekt enkelt skulle kunna ses som broderade mensklumpar, blodsträngar, bröst på rad eller nedblodade tampongtrådar. Det är nog ingen otillåten koppling utan kan snarare vara en avsikt från konstnären som under sin karriär som konstnär haft ämnen som feminism, samhällsfrågor och ett stort miljöengagemang som ledstjärnor.

Gunilla Samberg, född 1945, började som lärare i samhällsämnen men bytte spår mitt i livet och satsade på sin konst på heltid. En av hennes absoluta förebilder är Louise Bourgois och detta kanske främst syns i Sambergs objekt som med sin kroppslighet och avskalade färgställningar har en liknande träffsäker självklarhet inom sig som öppnar upp för tolkningar.

Samberg är bosatt i Umeå och ett känt inslag på konstscenen där, både som konstnär och som pedagog på stadens konstskolor. Känd för Umeås allmänhet också för sitt särskilda miljöengagemang då hennes performance Convoy fångade uppmärksamhet inte bara från de konstintresserade med sitt visuella intrång. Med en lång rad vita barnvagnar fyllda med vajande gräs och förare i vita hättor intogs under total och uppfodrande tysthet torget i centrum. Budskapet kan där kort sägas var att värna om det växande. 2017 gavs boken Convoy och andra räddningar ut, en presentation med konstnärens hela bredd i konstens många språk.

Med denna utställning, Som kropp till Marie och Marlene, tar sig avundsvärt produktiva Samberg an ytterligare ett aktuellt ämne: #metoo. För ändamålet har Samberg funnit en karaktär i historien som binder samman då och nu: Marie Genevive van Goethem. Hon var konstnären Edgar Degas favoritmodell och det torde vara få som inte känner till hans berömda skulptur Den lilla dansösen 14 år från 1881.

Detta konstverk och den bakomliggande berättelsen är utgångspunkten. Den unga flickans utsatthet i fattigdom och erfarenheter av övergrepp, som inte var ovanligt på dåtidens kulturinstitutioner, är bakgrundsfonden som passar väl in att spegla vår samtid i och det maktmissbruk som pågår alltjämt.

Med sin egen mix av objekt, installationer, skulptur, teckning och text där Samberg i verket ”Flyktlinjer” har skrivit ner utdrag ur barnkonventionen och fört det samman med ett stort antal balettkjolar som förstärker innebörden och med verket ”Flickhav” – en rund plåt med små svartbrända handgjorda brud- kronor flytande i ett hav av ord, blir både originellt och tankeväckande.

Berömvärt är också att i samband med utställningen ges en serie workshops kallad ”Kort kjol” som vänder sig till flickor 16-18. Ett pedagogiskt projekt lett av konstnären själv som syftar till att stärka och lyfta fram rätten till sin egen kropp och rätten att välja sin egen klädsel i det offentliga rummet. Ett intressant projekt att få redovisat då också det som först kan ses som en rivaliserande åsikt – att hävda sin rätt att bära slöja kan förmodas komma upp till diskussion.

Utöver det noggranna hantverket med utpräglad känsla för färg, form och komposition lyckas Samberg än en gång att engagera, väcka nyfikenhet och öppna upp för att diskutera vår samtids kanske hetaste frågor.