”Det behövs en poltik som förenar försvaret för demokrati, rättstat, kvinnors rättigheter, hbtq-rättigheter och en aktiv fördelningspolitik om vi ska slå undan fötterna för den auktoritära högern i Polen”, skriver Malin Björk (V).
Förra veckan antog EU-parlamentet med en tydlig majoritet en resolution som fördömde ett fullständigt absurt lagförslag som just nu behandlas i det polska parlamentet. Enligt lagförslaget ska alla som på något sätt ägnar sig åt modern sexualundervisning kunna straffas med upp till tre års fängelse. Det gäller alltså inte bara lärare, för i de polska skolorna har sexualundervisning redan avskaffats och ersatts av ämnet ”förberedelser inför äktenskapet”. Förbudet mot sexualundervisning gäller även läkare, psykologer, journalister, frivilligorganisationer och aktivister.
I lagförslaget, som lagts fram inte av ett politiskt parti utan av ett medborgarinitiativ med djupt konservativa katolska krafter, likställs modern sexualundervisning bisarrt nog med pedofili. Förespråkarna för lagen anklagar också modern sexualundervisning för att undergräva den traditionella kärnfamiljen, och sprida vad de kallar den förhatliga ”genusideologin”. Att sprida ”genusideologi” är de högerkonservativas kodspråk för ”farliga saker” som jämställdhet och hbtq-rättigheter, vilket de menar underminerar den heterosexuella tvångsfamiljen.
Förslaget har redan gått igenom i en instans av två i det polska parlamentet, med starkt stöd från det regerande partiet Lag och rättvisa (PiS). I EU-parlamentet tog däremot en bred majoritet avstånd från de polska planerna på att kriminalisera sexualundervisning.
Alla svenska ledamöter röstade för att fördöma det polska lagförslaget, förutom SD:s tre ledamöter, som avstod. Det är bara att förvänta från detta djupt kvinnofientliga parti som dessutom sitter i samma partigrupp som det polska regeringspartiet.
Det är viktigt att komma ihåg att lagförslag som detta sällan har ett starkt folkligt stöd. Enligt en undersökning vill åtta av tio polacker ha sexualundervisning i skolan. Detsamma kan sägas om aborträtten. Den har också starkt stöd. Det såg vi inte minst under de senaste årens massiva protester mot olika föreslagna inskränkningar i den redan extremt restriktiva abortlagen. Till slut fick regeringen ge vika och stoppa totalförbudet mot abort.
Att förslag som dessa ändå kan gå så långt som är fallet nu med förbudet mot sexualundervisning är ett tecken på konservativa krafters samt katolska kyrkans oerhörda inflytande på regeringspartiet. Att så många polacker faktiskt röstar på Lag och rättvisa brukar däremot förklaras mer med regeringens fördelningspolitik, som riktats till vissa ekonomiskt utsatta grupper samt till barnfamiljer (vi talar givetvis om vita, heterosexuella kärnfamiljer).
Polska väljare har till stor del fördelat sina röster mellan nyliberal höger och socialkonservativ höger i de senaste valen. Den polska något mer liberala högeroppositionen (Medborgarplattformen) motsätter sig vissa (!) av de inskränkningar i aborträtten och rättsstaten som regeringspartiet PiS ägnar sig åt. Däremot ser de inte att för många människor är deras nyliberala ekonomiska politik ett precis lika stort hot som PiS kvinnofientliga och demokratifientliga politik.
Det behövs en poltik som förenar försvaret för demokrati, rättstat, kvinnors rättigheter, hbtq-rättigheter och en aktiv fördelningspolitik om vi ska slå undan fötterna för den auktoritära högern i Polen. Vänsterpartiet Razem driver en sådan progressiv politik. Men de har liksom resten av oppositionen svårt att mobilisera tillräckligt med stöd för en förändrad politik – en politik där barnbidrag och aborträtt inte ställs mot varandra.
Istället ser vi hur den hatfyllda stämningen som den polska regeringen sår sprider sig över hela landet. De senaste månaderna har vi kunnat höra om hur flera polska städer deklarerat sig som ”hbtq-fria”, där det istället för ”hbtq-ideologi” eller ”genus-ideologi” ska råda en ”polsk och kristen tradition”. Även där är det rörelser som står den konservativa katolska kyrkan nära som gått samman i ”medborgarinitiativ” som det lokala styret därefter röstat igenom.
Det råder ingen tvekan om att kvinnors och hbtq-personers rättigheter är under attack i Polen. Enligt den senaste Eurobarometern har acceptansen för etniska och religiösa minoriteter, hbtq-personer, kvinnor och funktionshindrade minskat i såväl Polen som i Ungern och Slovakien (där regeringen just nu planerar att begränsa tillgången till abortpiller) sedan 2015. Av samma undersökning framgår att i de baltiska staterna, Finland, Tyskland, Tjeckien och Storbritannien har toleransen ökat. Det visar att det såklart går att vända saker och ting.
Det får mig att tänka på den gången för tre år sedan då jag och några andra EU-parlamentariker från aborträttsnätverket All of us bjöd in en grupp polska aborträttsaktivister till EU-parlamentet i Strasbourg. De höll som bäst på att mobilisera de svartklädda demonstranterna i ”czarny protest” för att stoppa det totala och drakoniska abortförbudet. När aktivisterna fick frågan om vad vi i de andra EU-länderna utanför Polen kunde göra, svarade de att vi helt enkelt kunde visa vårt stöd för dem. På så sätt fick de kraft att fortsätta sin kamp på hemmaplan.
Nu är det dags igen att visa vårt stöd för alla i Polen som står upp för kvinnors, hbtq-personers och flyktingars rättigheter!
