Röststarka grupper gynnas av hur online-plattformar är utformade. Det visar nya avhandlingen The rise of online counterpublics?: The limits of inclusion in a digital age vid statsvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet. I den undersöker Malin Holm hur de demokratiska möjligheter som internet ger marginaliserade grupper, också ger historiskt priviligierade grupper nya vägar att hitta varandra.
– Ofta talar man om hur marginaliserade grupper har lyckats göra sig hörda genom att använda nätet. Jag ville istället studera hur priviligierade grupper använder sig av nätet för att påverka och förändra det offentliga samtalet. Jag vill visa på riskerna med den så kallade inkluderingen, att det blir en ojämlik inkludering som blir ett hot mot demokratin. Min forskning visar hur utformningen av online-plattformar på olika sätt gynnar priviligierade grupper, däribland de som framför antidemokratiska eller icke-jämlika politiska åsikter och krav, och att makten på nätet är en reproduktion av hur det ser ut i övriga samhället, säger Malin Holm, som började forska om utformningen av forumen som en reaktion på växande framgångar för högerextrema, antifeministiska och klimatskeptiska rörelser på vad som brukar kallas inkluderande nätplattformar.
I en delstudie studerar Holm framväxten av en antifeministisk motoffentlighet på 62 svenska politiska bloggar. Urvalet gjordes på grund av deras idémässiga innehåll. När hon tidigt i forskningen presenterade delresultat vid en forskarkonferens, publicerades även en del av dessa på internet. Kort tid senare kunde hon se att några av de anonyma bloggare hon undersökte hade hittat materialet, och laddat ner och läst det. Detta ledde till att hon började bli omskriven av de antifeministiska bloggar hon studerade. Hon kommenterades och började få hot skickade till sig. Reaktionerna hon fick blev en del av forskningen, och de bekräftade hennes tes: att det är en privilegierad grupp, där högutbildade män med makt ingår, som ligger bakom bloggarna. En grupp som har tillgång till verktygen, och en vana att ta del av forskning och teoretiska resonemang.
– De är inte socioekonomiskt marginaliserade som de ofta framställs i debatten. Det är en privilegierad grupp. De tycker själva att de har rätt i sak, att de har rätt att bli mer lyssnade på, men att de blir tystade i den offentliga debatten. Högutbildade män är en grupp som historiskt sett har tagit mycket plats. När de i dag i samhället tvingas dela med sig av makten till kvinnor och till etniska minoriteter känner de sig kränkta av att de grupperna har tagit något som är deras. Och för att kunna bli av med något måste man ansett sig ha rätt till det från början.
Utifrån sin forskning drar Malin Holm slutsatsen att fler grupper inte nödvändigtvis kommer till tals för att fler får säga sitt. Den specifika typ av inkludering som karaktäriserar online-plattformar för enligt henne med sig problem för strukturellt marginaliserade grupper att göra sina röster hörda.
– Inkludering har setts som något odelat positivt och exkludering som något odelat negativt. Men det krävs en viss exkludering för att alla ska få komma till tals. Det behövs ett större fokus på hur demokratisk exkludering skulle kunna utformas för att skapa mer gynnsamma förutsättningar för jämlika offentliga samtal.
