”Redan den generation som går i pension i dag kommer få uppleva den tveksamma överraskningen att pensionen innebär en halverad inkomst. Men det blir värre”, konstaterar Nooshi Dadgostar (V) och ifrågasätter regeringens plan att höja pensionsåldern i en underfinansierad välfärd.
För två veckor sedan la regeringen förslaget om höjd pensionsålder på riksdagens bord. Redan nästa år ska det verkställas. Jag har märkt att regeringen knappt pratar om det. Kan inte minnas någon medieuppståndelse kring detta. Vill de inte stå för det?
Sverige har i dag ett pensionssystem väldigt många är missnöjda med. Och det är förståeligt. Vi har i dag flest fattigpensionärer i hela Norden. Medan vi har en lägsta pension som inte når upp till 8 000 kronor har norrmännen till exempel en lägsta pension på 14 000 norska kronor i månaden.
Redan den generation som går i pension i dag kommer få uppleva den tveksamma överraskningen att pensionen innebär en halverad inkomst. Men det blir värre. 70-talisterna kommer sedan få kanske 45 procent av sin lön, för att inte tala om killarna och tjejerna som går ut i arbetslivet nu – 90-talisterna, som kommer få en pension på under 40 procent av lönen.
Hur kan det ha blivit så här? Är det ett misstag? Nej, det beror på att hela systemet är underfinansierat. Arbetsgivarna betalar systematiskt in för lite pengar in i pensionskassan helt enkelt. Vårt pensionssystem från 90-talet bygger på att betalningarna från arbetsgivarna in i systemet på inga villkor får höjas, oavsett vad. Det var den stora skillnaden mot det tidigare ATP-systemet.
Nu är systemet alltså ”stabilt”. Stabilt underfinansierat och stabilt i en brant backe nedåt i pensionshänseende. Men ingen vill ta i frågan om högre inbetalningar in i systemet. Trots att förmodligen väldigt många människor skulle välkomna det. Istället ska fler tvingas arbeta kvar i ett arbetsliv som blir allt tuffare. Pensionsåldern ska höjas, trots att många inte ens haft en tanke på att orka till dagens pensionsålder.
Regeringen har i januariavtalet aviserat skattesänkningar och nedskärningar i hundramiljardersklassen. Det är historiskt stora nedskärningar i välfärden. Så några satsningar på arbetsmiljön kommer det knappast bli de närmsta åren, vi kommer få springa ännu snabbare. Och nu dessutom arbeta längre enligt regeringen. Alla med huvudet upp och fötterna ner kan räkna ut att det är orealistiskt.
Kommer den höjda pensionsåldern göra susen då? Nej. Varje år en kommunalare jobbar extra efter 66 års ålder får hon i runda slängar 150 kronor mer i månaden i pension. Inte mer. Ungefär 53 procent av slutlönen beräknas höjningen av pensionsåldern ge. Alltså nästan som i dag. De stora talen om att fler måste finnas i arbetskraften för att rädda välfärden och dess finansiering är… ganska överdrivna.
Regeringen räknar, i sin egen uträkning, med att inte fler än 7 000 personer ytterligare kommer att arbeta genom denna ändring. Och då är det främst på grund av att anställningsskyddet ska stärkas längre upp i åldrarna, inte höjningen av pensionsåldern. Med all respekt, men 7 000 personer kan inte rädda vår välfärd. Däremot kan större resurser göra det.
Regeringen behöver våga göra det. Öppna locket. Fatta beslut om att höja inbetalningarna till våra pensioner istället för att höja pensionsåldern. Ni har hela svenska folket bakom er. Ibland är det faktiskt inte svårt.
