”Jag förstör inte fotbollen. Den här heta potatisen som kastas mellan kvinnor som fans borde bara kastas bort. Ingen av oss är mindre värd som fans”, skriver Moa Svan i ett svar på Elin Grelsson Almestads attack mot damfotbollens supporterkultur på Expressens kultursida.
Fotbolls-VM i Frankrike är i full gång, Sverige har vunnit sin andra gruppspelsmatch och går mot en sprudlande gruppfinal mot USA på torsdag. På Barbro i Stockholm visar undertecknad, som en del av Svan sessions fotboll, matchen på storbild med efterföljande program bestående av stand-up, samtal, musik och ja, en hel del lesbisk kultur.
Så även i tisdags, när det riktiga landslaget mötte Thailand. Men VM-stämning på topp gör inte alla glada. Elin Grelsson Almestad, skribent för Expressens kultursida, gick till hård attack mot det tidningen i rubriken kallar för ”ett feministiskt spektakel”. När supporterskapet blir till ett feministiskt statement görs damfotbollen en björntjänst, hävdar hon.
Vidare menar hon att de som blivit medbjudna av landslagets sponsor Adidas, i första hand är ”så kallade feministiska influencers, som aldrig tidigare visat intresse för fotboll”. Belägg för dessa personers bristande intresse för fotboll presenterar inte Grelsson Almestad, men tydligt är att deras roll som trovärdiga supporters ifrågasätts.
Sedan fortsätter hon: ”I samband med visningarna av matcher sker feministiska panelsamtal om genus och hbtq-frågor. Framförallt omgärdas damfotbollen av en peppig välvilja som slår fel.”
Och här inser jag att den kritiken är riktad mot mig och det arr av Svan sessions fotboll på Barbro i Stockholm som jag hostar ihop med Sabina Wärme. Samtalet, som jag gått ut med på förhand att det var med Matilda Piehl från RFSL, handlade om hur fotbollsvärlden förändrats de senaste trettio åren. Är det lättare att vara öppen spelare i dag?
Men det här verkar alltså slå helt fel med Grelssons ideal i hur fotboll ska se ut. För den som ”verkligen vill höja damfotbollens anseende rekommenderas att gå på en match i allsvenskan eller de lägre divisionerna en råkall aprilkväll i snålblåst och skrika lungorna ur sig. Visa unga fotbollstjejer att du supportar fotboll, inte bara vid en glammig VM-visning utan också i vardagen”.
Och det här är ju det som skiljer mig och Grelsson Almestad. Det här är min vardag. Jag är komiker, jag skriver om fotboll och jag är lesbisk. Att prata om det är min vardag. Det gör den inte glammigare, det gör den uthärdlig.
Jag är lesbisk, och gillar fotboll och det kommer jag inte att backa ifrån. Jag vill utveckla en ny fotbollskultur och forma nya koncept. Ett motstånd mot männens fotbollsvärld med krav på konformism och att man ska anamma deras värden och kultur. Jag älskar fotboll, men jag älskar inte män. Jag är trött på att försöka apa efter deras sätt att göra saker på och får nog av deras behov av kontroll och maktfullkomlighet.
Och jag är inte ensam.
I Frankrike skapar det lesbiska laget Les Dégommeuses förutom en egen arena att utöva sin sport, en ny fotbollskultur. De har bjudit in konstnärer för att skapa en samling affischer inför årets VM. Under en av matcherna på VM, berättar EU-parlamentarikern Malin Björk (V) för mig att de gjort ett tifo av regnbågsflaggan och breder ut under en av matcherna. Fantastiskt häftigt!
I London bjuder The football festival in till samtal om lesbiska inom fotbollen, och skapar förutom VM-visningar även en fotoutställning.
Och det här skulle då alltså enligt Grelsson Almestad vara en ”björntjänst”.
Den stora björntjänsten skulle jag säga är Grelsson Almestads egna text. Den är ett sorgligt exempel på hur vi som gillar fotboll nedvärderas och uppmanas anpassa oss till en manlig norm.
I Stacey Pope och Gertrud Pfisters antologi Female players and fans intruding into a man’s world konstaterar de att kvinnor som fans i stort sett alltid blir till en stereotyp där vi anses vara okunniga i fråga om sport, den klubb vi stöttar och som en följd av det ses som oäkta fans.
Men vi är inte oäkta. Ingen av oss är det. Eva Röse är ett äkta fan. Jag är ett äkta fan. Linnéa Claesson är ett äkta fan. Att de blir bjudna till Nice för att kolla på VM på plats verkar ju fantastiskt roligt.
Och det verkar framförallt väldigt roligt för det riktiga landslaget att få hälsa på Eva Röse efter matchen.
Hon förstör inte fotbollen. Jag förstör inte fotbollen. Den här heta potatisen som kastas mellan kvinnor som fans borde bara kastas bort. Ingen av oss är mindre värd som fans. Några av oss, blir utöver sexism och kvinnofientlighet även bemötta med en hatisk homofobi, och där Elin Grelsson Almestad, behöver vi inte din kritik. Vi behöver, ja, det som du kallar för ”peppig väljvilja”.
För några veckor sedan ledde jag ett liknande samtal, men under helt andra förutsättningar. Platsen var Dalstorps IF:s klubbstuga, och arrangörer var föreningen ihop med RFSL Sjuhärad. Svenska fotbollförbundets avdelning skulle också ha varit med men drog sig ur. Delar av föreningen ville inte alls vara med på pride, homosexuella är ju bara sex och vad har det med fotboll att göra?
Vi genomförde samtalet, åkte hem, och några dagar senare nåddes vi av nyheten att festivalen attackerats av nazister.
Homofobi förstör fotbollen. Och Expressen Kultur gör mig och andra en enorm björntjänst genom att hänga ut oss som ett problem för fotbollen. Jag är så himla trött på att ses som ett problem.
