Nationella sekretariatet för genusforskning arrangerar just nu Sveriges största konferens för genusforskning, g19, som har undertiteln Rethinking knowledge regimes – solidarities and contestations (ungefär Omprövning av kunskapsregimer – medhåll och opposition).

Föreståndaren för sekretariatet Fredrik Bondestam konstaterade i sin upptakt att det motstånd mot genus, och genusforskning, som mer eller mindre alltid funnits, nu rört sig mot nya områden och därmed nya intressenter.

Han påpekade också att motståndet i dag ofta är politiskt och inte enbart riktat mot genusforskning utan slår bredare, mot all forskning, kunskap som vi känner till den, och ofta mot universiteten. Utmaningarna för genusforskningen och feministerna är därför många, och Bondestam uppmanade till organisering och granskning men även till känsla och kamp.

Måndagens huvudtalare, professor Helma Lutz, från Goethe universitet i Frankfurt, höll med Bondestam om att genusvetenskapen är attackerad från så gott som alla håll, från olika intressegrupper såväl som regeringar och myndigheter, men konstaterade att det var ”underbart” innan hon gick vidare på huvudtemat i sitt tal, att problematisera det ofta omhuldade begreppet intersektionalitet.

Ägs av ingen

Är intersektionalitet feminismens främsta intellektuella bidrag till omvärlden, eller är det en gåva från svarta feminister till vita feminister? En gåva som sedan kidnappats av vita, framför allt europeiska, forskare för att användas för universitetens syften. Eller är det som vissa hävdar rentav ett antisemitistiskt begrepp. Lutz konstaterar omgående att hon inte kan ge svar, men att en diskussion är nödvändig, och att hon hoppas kunna ge viss bakgrund och stödord till debatten.

Sedan noterar Lutz att begreppet intersektionalitet inte ägs av någon, och all förflyttning skapar viss utveckling och formändring. Att kunskap i sig aldrig kan vara neutral utan är skapad i viss tid och rum. Lutz tar upp låsningen vid det binära, behovet av dekolonialisering inom feministisk kunskapsskapande och frågar vad som hände med klassbegreppet?

En länge stund uppehåller hon sig kring begreppen ras och rasifiering. När begreppet intersektionalitet kom till Europa var det laddat med den amerikanska kontextens idéer om ras, något som skapade, och fortfarande skapar stora dilemman i en europeisk kontext. Lutz menar att i hennes hemland, Tyskland, är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att prata om ras som begrepp överhuvudtaget, på grund av nazistregimen. Det menar Lutz har gjort att studier om rasism har marginaliserats.

Rasism och ras

Begreppet rasifiering och eller etnicitet/kultur har varit lättare att använda, men Lutz undrar om man verkligen kan prata om rasism utan att prata om ras? Hon funderar även över varför begreppet intersektionalitet blev en sådan succé i Tyskland, är det för att det flyttar upp abstraktionsnivån? Ger ett sken av värdeneutralitet? Beroende på hur det används kan intersektionalitet bidra till att genus/kön försvinner från analysen varnar Lutz.

Samtidigt påpekar hon vikten av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt, och att kontexten har all betydelse.

– Många studier utgår från att svarta kvinnor är en minoritet för att de bor i vita västerländska samhällen, men majoriteten av världens svarta kvinnor är i majoritet där de bor i svarta samhällen. Att återföra ras till centrum är vitalt för global intersektionell analys.

Precis som Lutz lovat i inledningen ger hon inga svar utan river snarast upp fler spörsmål med sina tänkvärda och ofta provocerande frågor. Avslutningsvis gläds hon åt att det nu äntligen finns rum inom feminismen för att ventilera skillnaderna mellan kvinnor, och slår fast att feministisk teori inte är klar med intersektionalitet ännu.