”Stockholm ska vara en stad där alla människors kompetens tas tillvara och ingen blir utsatt för diskriminering. Vi vill stärka arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och all diskriminering oavsett diskrimineringsgrund”, skriver Anna König Jerlmyr (M) och Katarina Luhr (MP) i en replik på debattartikel angående jämställdhetsarbetet i Stockholms stad.
Sissela Nordling Blanco (Fi) har uppenbarligen misstolkat den grönblå majoritetens intentioner när det gäller jämställdhet i Stockholms stad. Vi vill utveckla, inte avveckla jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsfrågorna kommer fortsatt att ligga under ekonomiutskottet som lyder direkt under finansborgarrådet. Men framförallt ska jämställdhetsfrågorna genomsyra allt vi gör genom tydliga mål, styrdokument och uppföljning av resultat.
För att uppnå resultat är det viktigt att skapa en struktur för jämställdhets- och jämlikhetsarbete som är välintegrerad i stadens organisation och som kommer att bestå över tid – och som inte är ett spår vid sidan om eller består av kortsiktiga projekt.
Stockholm ska vara en stad där alla människors kompetens tas tillvara och ingen blir utsatt för diskriminering. Vi vill stärka arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och all diskriminering oavsett diskrimineringsgrund. Vem du är ska aldrig vara ett hinder för att kunna utvecklas och leva det liv du önskar. Stockholms stad ska ha höga ambitioner som arbetsgivare, en jämställd arbetsplats ska vara en självklarhet. Staden kommer också att inleda ett arbete för att uppnå Agenda 2030:s 17 globala mål för hållbar utveckling, och därmed väva in jämställdhet (mål nr 5) och jämlikhet (mål nr 10) som mål i all verksamhet.
Ett av de områden där jämställdheten brister syns i statistiken kring lång- och korttidsfrånvaron, där kvinnor är överrepresenterade. Här vill vi ta krafttag för att förebygga och minimera sjukskrivningar, genom förebyggande insatser så vi kan upptäcka sjukfrånvarorisker i tidigt skede och därmed förbättra medarbetarnas hälsa.
Stockholm ska vara en jämställd stad för såväl sina invånare som medarbetare. Då behöver vi få en mer inkluderande stad där alla kan röra sig fritt på lika villkor. Otrygghetens uppenbara könsskillnad måste vi ha tydliga politiska svar på. Vi behöver bygga levande inkluderande bostadsområden med ett flöde av människor och bygga bort mörka, ödsliga, och otrygga platser.
Platser som är trygga för kvinnor och barn är trygga för alla. Stockholm behöver mer av boenden med rimliga hyror, som kollektivlägenheter, så att kvinnor inte stannar i dåliga relationer för de inte har råd att flytta. Vi behöver jobba med otryggheten i skolan, uppsökande på nätet och vi behöver förebygga och bekämpa både våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck tillsammans med polis och andra myndigheter.
Det är genom principfasthet och agerande som vi står upp för jämställdhet och kvinnors trygghet i Stockholm. Det arbetet har bara börjat.