”Det är lätt att förstå varför uppror pågår i flera olika länder när statliga ekonomiska besparingar direkt påverkar en stor del av befolkningen som redan är socioekonomiskt missgynnad.” Jaime Gomez (Fi) om bakgrunden till ojämlikheten och varför bekämpandet av nyliberalismen bör prioriteras av feminister.
Världen har de senaste månaderna sett hur sociala protester har ägt plats i flera länder i Latinamerika. De har alla en gemensam nämnare; de stora socioekonomiska klyftorna som dessutom ökar de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.
Siffrorna talar ett tydligt språk, enligt den ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, CEPAL, befinner sig i dag 182 miljoner människor i en situation av fattigdom och ytterligare 62 miljoner människor lever i extrem fattigdom i Latinamerika. 48,7 procent av kvinnorna har en arbetsinkomst under den minimilön som fastställts av staten.
I Chile äger landets rikaste 1 procent över en fjärdedel av rikedomarna, enligt CEPAL, i Colombia är 20 procent av landets inkomster i händerna på 1 procent av befolkningen enligt Thomas Piketty, professor vid School of higher studies in social sciences of France, och i Argentina lever mer än 5 miljoner barn i fattigdom enligt Unicef.
Det är lätt att förstå varför uppror pågår i flera olika länder när statliga ekonomiska besparingar direkt påverkar en stor del av befolkningen som redan är socioekonomiskt missgynnad. Denna nyliberala modell uppmuntras av bland annat Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken genom olika strukturanpassningsprogram som under lång tid har förstärkt och cementerat ojämlika maktordningar i länder över hela världen.
Nyliberalismen, kapitalismens råaste uttryck, eftersträvar stora friheter för den privata sektorn i samhället, vilket minimerar statens roll, och satsar på frihandel som en reglerande faktor för klasspänningar. Nyliberalismen etablerades i Latinamerika med en överraskande kraft på 80-talet i samband med ekonomiska reformer som infördes av diktaturen i Chile under ledning av Augusto Pinochet och planerades av ekonomen Milton Friedman tillsammans med de så kallade Chicago boys.
Nyliberalismen var den ideologiska grunden när Friedrich Hayek förespråkade frånvaron av kontroller som en modell för frihet, förkastade välfärdsstaten och hade en tveklös tro på marknaden. Dessutom erkände han endast de mänskliga rättigheter som inte krockar med den fria marknaden. Som den colombianska universitetsprofessorn Victor Correa de Lugo uttrycker det ”Hayek tror på behovet av frihet för marknadskrafterna och av respekt för marknaden skulle människors frihet realiseras”. För detta arbete fick Hayek Nobelpris i ekonomi 1974.
Efter experimentet i Chile har nyliberalismen spridit sig och exploaterar världen över för att låta den privata sektorn växa på bekostnad av den offentliga sektorn, bland annat genom att statliga bolag och offentliga tjänster privatiseras. Här i Sverige har ”effektivisering” inom välfärden inneburit nedskärningar, marknadskonkurrens har införts och privata vinster inom skola, vård och omsorg har möjliggjorts.
Nyliberalismen strävar efter att gränserna öppnas för utländska marknader och minskad protektionism gällande den lokala produktionsmarknaden, det som kallas globalisering. Som den indiska forskaren och universitetsprofessorn Annia Lomba påpekar skapar detta problem:
”Globalisering reproducerar inte sällan de allmänna konsekvenser som kolonialismen förde med sig.”
Den koloniala strukturen återspeglas till exempel när kvinnor i det globala syd förblir de hårdast exploaterade arbetarna i dag, när urfolket i USA och Kanada kämpade mot Dakota access pipeline, som hade som mål att bygga en oljeledning på deras heliga platser, eller när urfolk i Latinamerika, som försvarar Moder jord mot transnationella företags och staters exploatering av naturen och deras hem, mördas och hotas.
Den nyliberala modellen uppmuntrar kontinuerlig tillväxt och omvandlar allt som den kommer i kontakt med till en handelsvara, vilket innebär att den även uppmuntrar urskiljningslöst utnyttjande av naturen och leder till förstörandet av Moder jord. Av denna anledning passar det in i den nyliberala logiken att även privatisera vattnet eller utnyttja naturen även om livet på vår planet hotas – allt i den fria marknadens namn.
Nyliberalism bygger på ett kapitalistiskt perspektiv som skapar en stor ekonomisk ojämlikhet, reproducerar koloniala strukturer och exploaterar såväl naturen som människan. Ökad ekonomisk ojämlikhet är ett hot mot kvinnors, arbetares, urfolks och naturens rättigheter, framförallt i det globala syd. Att bekämpa nyliberalism med dess konsekvenser i form av förstörelsen av vår planet och exploaterandet av kroppar bör placeras högst upp på den feministiska agendan.
